Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mossor — skogarnas mjuka matta - Fortplantningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2358 MOSSOR
T. v. Vitmossa, släktet Sphagnum, är det enda slags mossa som har ett visst handelsvärde. Den används nämligen till bränsle,
strö för uppsugning av fuktighet m. m. T. h. Kammossa, släktet Ptilium, vars utbredningsområde sträcker sig över nästan hela
Norden. Denna vackra art är en av de få mossor, som fått ett träffande och praktiskt användbart svenskt namn.
SKOGARNAS MJUKA MATTA
Mossor är gröna, oftast mycket låga växter.
Många av dem behöver inte någon mylla för att frodas
utan kan växa direkt på sten eller trä. De flesta av
dem finns på land, men både de rinnande vattnen och
de stillastående har sina särskilda mossor. I de senare
kan man träffa mossor ända ned på ett tiotal meters
djup. Man känner omkring 20 000 mossarter, av vilka
de flesta växer i de tempererade och kalla zonerna.
Vissa slags mossor har stor utbredning i vårt land.
Detta är t. ex. fallet med vitmossan (Spha’gnum),
som utgör huvudbeståndsdelen av våra högmossar.
Den har stor förmåga att suga åt sig fuktighet, vilket
beror på en säregen byggnad hos stammar och blad.
Runt de smala stammarna sitter täta rader av celler
ombildade till små urnor. Är mossan torr, är urnorna
fyllda med luft, men blir den våt, sugs fuktighet in
genom urnornas små mynningar, och behållaren fylls
hastigt med vatten.
De små vattendropparna släpper igenom
ljusstrålarna bättre än vad fallet är, när behållarna är fyllda
med luft, och därför syns den gröna färgen på
stammens inre celler bättre, när mossexemplaren är våta,
än när de är torra. Det är den torra mossans färg man
tänkt på, när den fått namnet vitmossa. Liksom
stammarna är också bladen försedda med vattenbehållare.
F or tplantningen
De högre växterna brukar vara försedda med
rötter, som har den dubbla uppgiften att fästa dem vid
underlaget och att suga upp näring och vatten ur
detsamma. Mossorna däremot saknar alltid rötter. Ibland
är mossorna i stället fästade med hår, som utvecklas
vid stammarnas bas. Stammarnas översta del krönes
hos många släkten under någon tid av året av täta
bladkransar. I deras mitt sitter mossornas
fortplantnings-organ. Hos somliga arter finns både han- och
honorgan på samma grenspetsar. I andra fall är
mossplan-torna visserligen tvåkönade, men bägge slagen av
fort-plantningsorgan utvecklas inte på samma del av
plantan. Slutligen är en hel del mossor skildkönade.
Hanorganen är hos mossorna klubblika och inuti fyllda
av små celler, vilka tack vare förekomsten av ett par
långa böjliga hår, s. k. cilier, kan röra sig fritt i vatten;
hos mossor på land i regnvatten och dagg. Mossornas
hanorgan kallas antherKdier. Honorganen benämns
arkegoTiier. De har formen av mycket smala flaskor
försedda med långa halsar. Vart och ett innehåller ett
ägg. Då detta är färdigt att befruktas, öppnar sig
arke-gonierna i spetsen vid närvaro av vatten, och de
hanliga fortplantningscellerna, som är känsliga för
kemisk retning, lockas av utsöndrad sockerlösning att
simma ned i arkegoniehalsen, vars nedre del spärras
av ägget. Den hanliga fortplantningscell som först når
ned till arkegoniehalsens botten sammansmälter med
ägget, och därmed är befruktningen fullbordad. Ur
det befruktade ägget växer snart upp en s. k.
sporkapsel. När den är fullt utvuxen, består den hos de
flesta mossor av en nedre skaftlik del och ett övre
uppsvällt parti. Sporkapselns utseende är karakteristiskt
för olika mossläkten och mossarter. Det inre av
moss-kapseln innehåller små korn, sporer, vilka - sedan de
kommit ut ur den mogna sporkapseln - ger upphov
till nya mossplantor med blad och
fortplantningsor-gan. Ur de befruktade äggcellerna uppstår sedan ånyo
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
