Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mossor — skogarnas mjuka matta - Fortplantningen - Mosstäcket reglerar fuktigheten i skogen - Har ni lagt märke till mossornas vackra färgspel?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_________________________________________________________________ MOSSOR 2359
Björnmossor med sporkapslar, de flesta ännu med kvarsittande arkegoniehattar.
sporkapslar. Man kan aldrig erhålla sporkapslar
direkt av groende sporer, lika litet som man kan få nya
bladiga mossplantor ur de befruktade äggen. Varje
mossa har alltså två olika generationer, som
regelbundet växlar med varandra.
Mosstäcket reglerar fuktigheten i skogen
Om man undantar vitmossorna, vilka ju äger ett
visst handelsvärde, utnyttjas inte mossorna av
människorna. Indirekt är emellertid mossorna av mycket
stor betydelse, dels därför att de har förmåga att
upplösa även hårda bergarter och därigenom bereda väg
för högre växtliv, dels också genom att de vid regn
suger åt sig fuktighet och sedan endast långsamt
släpper den ifrån sig. På detta sätt verkar mosstäcket
som regulator på fuktighetshalten i våra skogar.
Har ni lagt märke till mossornas vackra färgspel?
Många olika mossor är ytterst vanliga i vårt land.
Trots detta är de knappast kända utanför kretsen av
specialister, vilket beror på att olikheterna dem
emellan inte är så lätta att iakttaga som vad fallet är hos
en stor mängd av de högre fanerogama växterna.
Mera allmänt bekanta är framför allt björnmossorna
(Poly’trichum) med sina toppiga huvor, som täcker
de unga sporkapslarna. Vidare den olivgröna
väggmossan (Hyloco’mium splen’dens), som då solen lyser på
den får en guldbrun glans. I våra barrskogar bildar
dess regelbundet pargrenade stammar med bågformigt
uppstigande årsskott luckra tuvor. Vidare spåmossan
(Funa’ria hygrome’trica), som påträffas i diken, vid
vägkanter, på murar och brandplatser. Sitt namn har
spåmossan fått därför att ställningen på dess
sporkapslar ändras efter luftens fuktighetshalt. Den spår med
andra ord väder. Känd på grund av sin storlek, sin
granna färg och den egendomliga byggnaden på sina
sporkapslar är även den gula parasollmossan
(Splach’num lu’teum). Varje sporkapsel är
omgiven av ett tunt bladigt bihang, som bildar den
utbredda delen av parasollen. Den uppbäres av ett
de-cimeterlångt skaft. Mossan bildar tuvor på olika slag
av spillning, vilken tjänar den till näring.
De nu nämnda mossorna kallas blad- eller
lövmossor, därför att man hos dem kan se en tydlig skillnad
mellan blad och stam. Utom denna mossgrupp finns
det ytterligare en grupp, de s. k. levermossorna, som
är ännu enklare till sin byggnad. De ligger tryckta
mot underlaget och äger alltid tydligt utbildad
över-och undersida. Mest känd är lungmossan
(Marchan’-tia polymor’pha).
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
