Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mozart, Wolfgang Amadeus — en gudarnas älskling - Salzburg blir för trångt - Fri — men fattig - Mozarts musikaliska stil - Muhammed — en världsreligions grundare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237° MUHAMMED
zart tycks till en början helt ha gått upp i sina
känslor för henne men tog sitt förnuft till fånga, och resan
fortsattes till Paris. Men framgången blev ringa - han
var ju för gammal för att längre kunna reklameras
som underbarn. Till råga på allt avled hans mor, och
Mozart återvände besviken hem. Men lika litet som
förut passade arbetsförhållandena i Salzburg,
situationen tillspetsades, Mozart avgick 1781 från sin tjänst
- och begav sig till Wien.
Fri — men fattig
Den första tiden i kejsarstaden blev lycklig. Mozart
komponerade, bl. a. sångspelet Enleveringen ur
seraljen, och så gifte han sig, inte med Aloysia, utan med
hennes syster Konstanze, men detta steg bringade
honom samtidigt i motsatsförhållande till fadern. Och
födseln av fem barn samt makarnas föga praktiska
läggning kom så småningom den unga familjens
ekonomi att trassla till sig. Men de höll humöret uppe. En
gång, berättas det, då en vän oväntat kom på besök,
svängde det levnadsglada paret runt på golvet i en
munter dans — för att hålla sig varma!
Mozart strävade trots allt vidare och stillade med
en enorm produktivitet wienarnas musikaliska
nyhetsbegär, men riktigt lyckades han inte slå igenom.
Operan Figaros bröllop (1786) mottogs med intresse
men fick ändå snart läggas ned. Stor framgång hade
Mozart däremot som pianist, och han skrev under
wientiden inte mindre än 17 pianokonserter. -
Förgäves försökte Mozart med nya operor vinna
publikens gunst. Don Juan bemöttes välvilligare i Prag
(1787) än i Wien, och den på några få månader
komponerade Cosi fan tutte (1790) blev knappast någon
succé. Så grep sig Mozart an med den romantiska
T rollflöjten, en opera med delvis talad text och
åtskilligt med frimurarsymbolik. Framgången med detta
verk (1791) var en sista glädjekälla. Redan tidigare
hade han under mystiska former mottagit
beställningen på en dödsmässa, ett rekviem, men verket fick
fullbordas av en lärjunge. På hösten 1791 lade
Mo-zarts vacklande hälsa honom på sjukbädden, och den
5 dec. ändades hans liv. Ingen vet var graven finns.
Av Mozarts verk under hans mognaste tid bör även
framhållas operorna Idomeneo (1781) och Titus
(1791), en »serenad» för stråkorkester Eine kleine
Nachtmusik (1787), klarinettkonserten i A-dur,
komponerad kort före tonsättarens död men ändå
dominerad av de ljusaste stämningar, vidare
stråkkvartetter, t. ex. »J aktkvartetten» och »Dissonanskvartetten»
(1784-85), den utomordentligt sköna
klarinettkvintetten samt pianosonater. Förr har framför allt de
ovannämnda symfonierna nr 39-41
uppmärksammats och spelats, men under senare tid har även
sådana som nr 25 (»lilla g-moll», 1773), nr 35 D-dur
(»Haffner», 1782), nr 36 C-dur (»Linz», 1783) och nr
38 D-dur (»Prag», 1786) allt oftare stått på
konsertprogrammen.
Mozarts musikaliska stil
Betraktar vi Mozarts musik rent historiskt så finner
vi, att den tillhör rokokotidens s. k. känslosamma stil,
samtidigt som de demoniska dragen förebådar
romantikens tonkonst. Mozart hade en troligen enastående
förmåga att i sitt minne uppsamla musikaliska intryck
från skilda håll och omsmälta dem till något
personligt. (J. Schobert i Paris och J. S. Bachs yngste son,
J. C. Bach i London, var de som starkast påverkade
hans stil.) Mozarts melodiska uppfinningsförmåga
tycks ha varit outsinlig, och fastän han många gånger
varit djärvare i sin musik än samtiden riktigt tålde,
är hans kompositioner överflödande av sinnligt
välljud.
Några egentliga lärjungar och efterföljare fick
Mozart inte. Den 24 år äldre Haydn, som var en av hans få
förtrogna vänner och som i hög grad påverkade hans
skapande, särskilt i kvartetterna, tog i sin tur starka
intryck av Mozarts verk, vilket också Beethoven och
Schubert kom att göra.
Mozarts musik kan, liksom så många andra av
konstens högsta skapelser, snarare betraktas som slutet på
en lång utveckling än som början till något nytt. Han
hade enastående traditioner att bygga på. Såväl den
rena instrumentalmusiken som operakonsten hade
under ett par hundra år odlats och fullkomnats av de
största mästare, ofta under de gynnsammaste
omständigheter. Musiken hade burits upp av en aristokratisk
kultur, kännetecknad av elegans i livsföringen, förfinad
sensibilitet och allmänt spridda musiktekniska
insikter. De tiderna kom aldrig igen, och inte heller föddes
det någon ny Mozart.
EN VÄRLDSRELIGIONS GRUNDARE
Muhammed
(omkring 570-632). »Stora
religioner födas sällan i de stora kulturcentra och bland de
kulturellt ledande stånden» (H. S. Nyberg). Detta
gäller också den yngsta av världsreligionerna.
Vad miljön kan ha betytt för Muhammed och
utformningen av hans lära torde framstå särskilt
preg
nant, om man närmar sig islams heliga orter på den
arabiska halvön längs de karavanstigar som sedan
urminnes tider leder dit från Syriens rika
medelhavskust. På kamelryggen tar färden månader och leder
genom tröstlöst sönderbrända ödemarker, där blott
sänkornas fattiga stäppvegetation här och var
erbju
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
