Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Muhammed — en världsreligions grundare - Men ingen är profet i sitt fädernesland - Med ansiktet mot Mecka - Profeten och hans trogna - En enkel man och en stark personlighet - Muhammedansk konst — bildfientlig konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2^2 MUHAMMEDANSK KONST
okunnighet i deras religion och sårade grymt profetens
känslor genom sitt religiösa övermod. Alla tre
stammarna blev därför i tur och ordning förjagade från
staden. Och först härefter trädde han medvetet fram
som förkunnare av en helt ny religion. Muhammed
tog nu ett synnerligen viktigt symboliskt steg - han
ändrade böneriktningen (kibla) från Jerusalem till
Mecka. (Om den nya religionen se Islam.)
Med ansiktet mot Mecka
Redan efter några års vistelse i Medina hade
profeten börjat längta hem till helgedomen, »Allahs eget
Kaba». Stor blev därför hans glädje och triumf, när
han i spetsen för tiotusen muslimer (de som
underkastat sig Allah) kunde tåga in i den heliga staden och
lät slå sönder avgudabilderna och rena helgedomen åt
dess ende herre, Allah. Mecka blev åter arabernas stora
mötesplats. Därefter var framgången given. Snart stod
praktiskt taget alla araber samlade som en man
omkring Allah och hans profet. Medina blev huvudstaden
i ett starkt rike, omfattande hela Arabiska halvön.
Under den gripande avskedsvallfarten i Muhammeds
dödsår 632 gav han som en vördnadsvärd patriark
från ryggen av sin kamel ännu några föreskrifter åt
sitt enade folk. Kort efter återkomsten till Medina dog
profeten i en häftig febersjukdom 8 juni 632.
Profeten och hans trogna
Om Muhammeds uppriktighet och allvarliga
fromhet kan knappast något tvivel råda. Från sina vänners
och närmastes sida åtnjöt han en obegränsad tillit.
Hans ord och tankar var präglade av vishet och
välvilja om också mindre av värme och innerlighet. Slug
beräkning och sinnlighet var visserligen drag som
Muhammed ingalunda var fri från, men denna läggning
är vanlig i Österlandet och utmärkte på den tiden
också många kristna i dessa trakter. Det har också
påpekats, att de uppenbarelser Muhammed fick
mot
taga i Medina förefaller starkt färgade av personliga
önskemål och på ett helt annat sätt medvetna och
överlagda än de tidigare. Ur religionspsykologisk synpunkt
är dock detta ingenting ovanligt. I Västerlandet har
det likaså ofta talats ironiskt om Muhammeds
äktenskapliga liv. Man har inte blott klandrat hans sinnlighet
utan även beskyllt honom för medvetet bedrägeri, när
han t. ex. efter Chadidjas död sade sig ha fått Allahs
tillstånd att hålla ett stort harem eller Guds befallning
att taga sin adoptivsons unga vackra hustru Zeinib till
sig. Mannen och hustrun syns emellertid i själva
verket båda ha varit lika smickrade över den ära som
vederfors dem. Ur den österländska moralens synvinkel
och i all synnerhet med tanke på de förhållanden,
som rådde före Muhammeds framträdande på detta
område, var tydligen härigenom ingen större skada
skedd. Med naiv uppriktighet berättar traditionen
vidare hur Muhammed de första fattiga åren i Medina
måste försörja sin flyktingskara med att helt enkelt
plundra karavaner från bakhåll. Men dels var ju detta
nödvändigt, om man inte skulle svälta ihjäl, och för
övrigt ett relativt hederligt näringsfång i denna miljö,
dels gällde anfallen oftast ärkefienderna från Mecka
och var ett led i ansträngningarna att tvinga dem till
underkastelse.
En enkel man och en stark personlighet
En tilltalande enkelhet och naturlig värdighet var
utmärkande för Muhammed. Hans älsklingshustru
Aischa har berättat åtskilligt om hans fattigdom och
anspråkslöshet. En tradition talar också om hur Ali,
gift med profetens dotter Fatima, en tid fick taga plats
som vattenbärare mot en lön av några dadlar per dag.
Ransonen skulle räcka till föda även åt svärfadern.
Dessa historier kan ju vara överdrivna, men säkert är,
att härskarens »hov» i Medina var det enklast
tänkbara även i medgångens dagar.
Se vidare Islam.
BILDFIENTLIG KONST
Muhammedansk KONST. De
muhammedanska folkens kultur i allmänhet har starkt präglats av
deras religion och därför behållit en tämligen stark
enhetlighet genom tiderna och i skilda delar av det
stora islamitiska kulturområdet. Detta gäller
bildkonst såväl som litteratur, vetenskap och rättsväsen.
Dess arabiska ursprung är överallt märkbart. Men
eftersom de museimanska erövrarskarorna i olika
trakter lade under sig folk och riken med olikartade
kulturformer och ofta tog starka intryck av de
besegrades odling, framför allt av de på
fornorientali-ska traditioner vilande hellenistiskt-kristna och
persiska (sassanidiska) konstkulturerna, märker man
också utpräglade nationella drag, som skiljer t. ex.
den turkiska konsten från de indiska
muhammedanernas eller den persiska från morernas i Spanien.
Ett karakteristiskt drag är den muhammedanska
konstens bildfientlighet. Den är inte helt och hållet
bildlös; miniatyrmålningen blomstrade under 14-,
15- och 1600-talen i Persien och Indien, framför allt
vid de furstliga hoven. Persien hade också på
1600-talet ett rikt väggmåleri med realistiska figurmotiv,
som visst inte var reserverat för shahen och hans
harem utan också är känt från offentliga lokaler. Men
dylikt är undantag; i stort sett och inom det egentliga
arabiska kulturområdet så gott som helt och hållet
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
