Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mussolini, Benito — fascismens skapare - Folkskollärare — murarhantlangare — agitator - In i arbetarrörelsen — direkt aktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSSOLINI 239I
Mussolini på höjden av sin bana och i nederlagets ögonblick. T. h. ses diktatorn tala till de entusiastiskt hyllande massorna, t. v.
ett foto taget strax före hans död.
FASCISMENS SKAPARE
/VlUSSOLINl, Benito (1883-1945), Italiens
fascistiske diktator 1923-45, föddes i ett hem där han
insöp socialism och klasskampslära. Hans far, som var
värdshusvärd och smed, tillhörde ledarna för
arbetarrörelsen i byn - Predap’pio - en arbetarrörelse
med starka revolutionära inslag, och fick tillbringa
tre år i fängelse för sin revolutionära verksamhets
skull.
Folkskollärare — murarhantlangare — agitator
Benito Mussolini fick en god skolunderbyggnad och
avlade folkskollärarexamen. Han verkade också
som lärare någon tid, men sedan grep reslusten
honom, och han utvandrade till Schweiz 1902, där han
försörjde sig som murarhantlangare och drev
revolutionär propaganda. Han blev emellertid snart
obekväm för myndigheterna och utvisades. Samma öde
drabbade honom efter kortvariga vistelser både i
Frankrike och i Österrike. I det senare landet verkade
han som agitator bland de inom dubbelmonarkin
boende italienarna. Ibland satt han också i fängelse och
försörjde sig däremellan som journalist, agitator,
understundom även som springpojke.
Dessa »vandringsår» var emellertid mycket
betydelsefulla för Mussolinis vidare utveckling. Han
åhörde föreläsningar och slukade böcker, framför allt
om Marx och hans läror. Men även av Machiavelli,
renässanspolitikern, som framhöll statsintressenas
rätt att hävda sig utan moraliska hänsyn. Av
Nietzsche lärde han herremoral - »bortom gott och
ont». Starkast intryck tog han dock av den franske
syndikalisten Georges Sorel. Denne hade byggt upp
en egen klasskampslära, vari strejker, sabotage och
våld intager en framträdande plats som medel att
ingjuta kamplust hos arbetarna.
Italienaren Pareto, sociolog och förkunnare av en
»dynamisk» politisk filosofi, hörde också till
Mussolinis tidigare läromästare.
In i arbetarrörelsen — direkt aktion
Efter vandringsårens slut omkring 1910 började
Mussolini deltaga i den italienska arbetarrörelsen.
Han befann sig snart i partiets revolutionära
vänsterflygel och grundade en politisk veckotidning, La
Lotta di classe (Klasskampen), som förde en mycket
radikal politik. Under Tripoliskriget försökte han
med våld hindra en trupptransport och dömdes till
fem månaders fängelse. Kort tid därefter segrade
Mussolinis riktning inom arbetarpartiet, och han blev
nu redaktör för partiets huvudorgan, Avanti
(Framåt). Det blev ny kraft i tidningen, upplagan steg på
kort tid från 40 000 till 100 000. Redaktören kom ofta
i konflikt med myndigheterna på grund av sina
artiklar; det var ett nytt skrivsätt som kommit in i
tidningen, »icke alltid polerat», skriver en av Mussolinis
biografer, inte fantasifullt eller briljant, men det var
koncist, nervöst, pregnant, nytt. Det var »direkt
aktion» i annan form.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
