Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musslor — uppskattad läckerhet - Samma individ är både hane och hona - Hur ostron odlas - Skeppsmasken är en mussla - Dammusslan och målarmusslan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239° musslor______________________________________
plankton, som virvlas in mellan skalen på dem. Med
hjälp av fina flimmerhår förs det vidare till
munöppningen. Är näringstillgången god och ungen lyckas
undgå sina många fiender - snäckor, sjöstjärnor och
krabbor m. fl. - växer den nu ganska hastigt och kan
redan efter några månader bli ett par cm stor. Först
efter fyra eller fem år, då skalets diameter nått upp
till omkring to cm, är dock tiden inne för fångst.
Hur ostron odlas
Redan långt tillbaka i tiden tillgrep man odling för
att på så sätt skaffa rikligare tillgång på de
eftertraktade musslorna. I gamla Rom förekom således
ostronodling i ganska stor skala, och även i Japan har dylik
förekommit under många århundraden. I mitten av
1800-talet minskade det tidigare rika ostronbeståndet
på bankarna utanför Frankrikes västkust
katastrofalt på grund av alltför stark utfiskning. För att inte
fransmännen skulle gå miste om de åtrådda
skaldjuren, måste även här odling tillgripas. Ostron
importerades och utplanterades bl. a. i den stora och
grunda, från havet nästan helt avskilda
Arcachonvi-ken söder om Bordeaux, där snart en riklig
produktion av yngel upparbetades. På i viken utlagda
tegelpannor bestrukna med ett skikt av sand och kalk i
lämpliga proportioner fäster sig ynglet i oändliga
mängder. När det nått lämplig storlek, lossas
cementlagret med de små ostronen, som sedan överförs till
i vattnet upphängda burar av ståltrådsnät, där de får
utveckla sig vidare till sådan storlek, att de utan
alltför stor risk för att bli tillintetgjorda av sina fiender
bland bottendjuren kan utplanteras på de öppna
ostronbäddarna. Numera har denna vik utvecklats
till världens största ostronodling, och årligen
exporteras från densamma 400-500 milj, ostronungar. De
sprids härifrån till olika »ostronfarmer», där de
utplanteras i grunda vikar, som tack vare hög
temperatur och riklig utveckling av näringsorganismer - i
första hand kiselalger - bjuder goda möjligheter för
snabb tillväxt.
Även om Frankrike är ostronlandet par préférence
i Europa, så fiskas dock ostron och drives
ostronodling även i andra länder, t. ex. i England, Belgien
och Holland. I Danmark är Limfjorden sedan länge
bekant för sin ostrontillgång, och i Norge har särskilt
små grunda vikar längst in i fjordarna, de s. k.
pol-lerna, som endast tidvis står i förbindelse med
havsvattnet utanför, tack vare sin höga
sommartemperatur visat sig gynnsamma för ostronens trivsel och
fortplantning. I Sverige är ostronförekomsten numera
så obetydlig, att fångst inte på länge varit lönande.
Sedan några år tillbaka har dock svenska ostron åter
kommit i marknaden tack vare odling efter fullt
moderna metoder, som igångsatts bl. a. i Ellösfjorden
i Bohuslän. Någon större betydelse har den dock inte
fått.
Världsproduktionen av ostron beräknas till
omkring 6 miljarder årligen med ett värde av 100
miljoner kronor. Ostronfisket hör således till de mest
betydelsefulla fiskerierna som världen kan visa upp.
Ostron är inte endast lyxmat. I länder där de
omtyckta musslorna produceras billigare än hos oss i
Norden spelar de en viss roll för sjuka och
konvalescenter. De innehåller nämligen många för
hälsan nödvändiga spårämnen.
Skeppsmasken är en mussla
En verkligt skadlig mussla är skeppsmasken, som
till sitt utseende avviker så starkt från andra musslor,
att man tagit den för en mask. Skalen har blivit
rudimentära, och manteln har dragits ut till ett långt rör.
Med hjälp av fina tänder på det rudimentära skalet
borrar musslan sig allt längre och längre in i trävirket
men bibehåller ständigt kontakt med ytan med hjälp
av det maskliknande röret, genom vars mynning nytt
andningsvatten suges in. Trävirket i
hamnanläggningar blir mycket snart fullständigt förstört genom
skeppsmaskens angrepp, varigenom stora förluster
uppstår. Genom att trävirket impregneras med olika
ämnen, bl. a. arsenik, kan numera skeppsmaskens
skadeverkningar avsevärt reduceras.
Dammusslan och målarmusslan
De vanligaste sötvattensmusslorna hos oss är
dammusslan och målarmusslan, flera cm stora
musslor, som långsamt plöjer genom dyn med hjälp av en
tjock utväxt från kroppen, den s. k. foten. En ström
av vatten med små organismer glider förbi gälarna,
som är belägna närmast manteln på var sin sida om
kroppen. Små partiklar, som utgör musslornas
näring, fastnar på dessa gälar och ledes bort till
munöppningen.
Ungarna genomgår sina första utvecklingsstadier i
gälhåligheten. När de släpps ut, är de redan små
musslor men dock ganska olika föräldrarna. Skalen
är spetsiga och utdragna i ett par taggar. Hos
målarmusslan slukas dessa små kryp av fiskar. De
kommer då in i deras munhåla och hakar sig fast i
gälarna samt lever där en tid. Därefter släpper de taget,
ramlar ned på botten och blir nya målarmusslor.
Dammusslans ungar utvecklas i huvudsak på samma
sätt, men de hakar sig inte fast vid fiskarnas gälar
utan framför allt vid fenorna. Musselungarna ligger
på rygg på botten med vitt uppspärrade skal. Mellan
dessa svänger en fin, känslig tråd. Om nu en fisk
passerar förbi och råkar vifta till den lilla tråden med
någon av sina fenor, smäller genast skalhalvorna ihop
och borrar sig in i fenan. Ungen sänker sig djupt in
i huden och lever nu där en tid som parasit, tills
också den en vacker dag släpper taget, ramlar ner i
dyn och blir en dammussla, som trögt och stilla
plöjer sig väg fram genom bottnens dy.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
