Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mystik — »en högre kunskapsväg» - Inåtvänd fromhet - Den mystiska extasen - Mystiken och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––– MYSTIK 2397
»EN HÖGRE KUNSKAPSVÄG»
Mystik. Ordet mystik har på grund av sin
mångtydighet liknats vid en tvättsvamp, som man kan ta i
handen och pressa ihop och tänja ut efter behag.
Forskarna har givit de mest skiftande svar på frågan
»vad är mystik». Man har definierat mystik som den
högsta graden av personlig religion, man har sagt,
att det väsentliga i mystiken är stegringen av det
irrationella inslag som finnes i all religion, man har i
mystiken sett en högre kunskapsväg, som säkrare än
förståndet leder fram till kunskap om tillvarons
innersta väsen, och man har slutligen menat, att
mystiken framför allt kännetecknas av ett passivt och
asocialt njutande av gudsgemenskapen.
Inåtvänd fromhet
En svensk forskare på detta område, Tor Andræ,
har emellertid framhållit, att hur olikartade de
många definitionerna på mystik än är, så
överensstämmer de dock på en punkt. Alla som försökt
utforska mystikens väsen är ense om att ’»mystiken är
den religiösa innerlighetens, inåtvändhetens
from-hetsart». Inåtvändhet, meditation och
kontempla-tion - se där vad som är gemensamt för alla
mystiker, man må söka dem i Indien eller i Europa.
Mystiska tendenser gör sig gällande i alla religioner
och på alla det religiösa livets utvecklingsstadier.
Mystiker var de indiska brahmanerna, som nedlagt
sin djupsinniga spekulation om förhållandet mellan
själen och gudomen i Upanishaderna. Inom islam
utgör sufismen en mystisk riktning, som frambragt en
rik poetisk-religiös diktning. Europeiska mystiker är
Plotinos, Mäster Eckehart, Thomas a Kempis, Suso,
Tauler, Angelus Silesius, Mechthild av Magdeburg,
den heliga Teresa, den heliga Birgitta och Gerhard
Tersteegen. Även hos Luther finns en stark mystisk
ådra.
Den mystiska extasen
I den mystiska litteraturen skildras hur själen steg
för steg frigöres från det jordiska för att slutligen i
den mystiska extasen smälta samman med gudomen.
Intressant är den överensstämmelse som råder
mellan de olika mystikernas skildringar av detta högsta
tillstånd. »Du är jag, höga gudom, jag är du, höga
gudom», heter det i en Upanishad. Sufiern Rumi
utropar: »Jag är du och du är jag», Mechthild av
Magdeburg sjunger:
Jag är i dig och du i mig,
vi kunna ej närmre vara,
och samma formel använder Tersteegen:
Jag sänker mig ned i dig:
jag i dig, du i mig.
Guds utsäde finns inom oss. Skött av en
intelligent och hårt arbetande jordbrukare
kommer det att frodas och växa upp till Gud, vars
utsäde det är; och följaktligen kommer dess
frukter att bli av Guds natur. Päronkärnor växer
upp till päronträd, valnötter till valnötsträd och
Guds utsäde till Gud.
Mäster Eckehart (omkr. 1260-1327).
Gud andas in oss i sig själv i kontemplationen,
och sedan måste vi vara helt och hållet hans;
men efteråt andas Guds Ande ut oss i världen,
för att öva kärlek och goda gärningar.
Ruysbroek (1293-1381).
Mystikern och världen
En ganska vanlig missuppfattning är, att
mystikerns inåtvändhet alltid skulle göra honom oduglig
för praktiska värv. Det är sant, att många mystiker är
passiva och asociala naturer. Gudsförsjunkenheten
kommer dem att helt förlora intresset för
verklighetens värld. Vår svenske diktare Almquist har i en av
sina Songes givit ett vackert uttryck åt detta:
Ljuvligt en gång i hjärtats hem jag skådade,
lyssnande:
vita gestalter mig nalkades, svarade vinkande.
Häpnande såg jag de eviga solskensland:
toner sig smögo till mig från de sällas strand.
Sedan aldrig jag
fann i världen behag.
»Sedan aldrig jag fann i världen behag» - det är
den radikale mystikerns världströtthet och
världs-flykt, det är den stämning som möter oss i
Upanishaderna och hos många medeltida helgon. Man
förkastar handlingslivet, emedan det binder sinnet vid
de yttre tingen och för bort från »hjärtats hem». Men
det är inte alla mystiker som har denna läggning.
Mäster Eckehart säger t. ex. i ett av sina
Undervisande tal, att även om man befinner sig i den högsta
mystiska extas och kommer att tänka på en sjuk
människa, som behöver ett mål mat, så är det »vida bättre,
att du av kärlek låter hänryckningen fara och tjänar
den behövande i större kärlek». Och den heliga
Teresa, som i sin bok El castillo interiör (Själens borg)
så lidelsefullt beskrivit själens försjunkande i
gudomen, var allt annat än världsfrånvänd och
opraktisk. Tvärtom - hon var en synnerligen kraftfull
handlingsmänniska, klok och praktisk. Den mystiska
upplevelsen framkallade hos henne, som hon själv
säger, en »brinnande önskan att tjäna vår Herre, att
kalla fram hans lov och att bistå andra av alla
krafter». I detta hänseende kan Teresa jämföras med
Birgitta och Luther.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
