Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myt och mytologi — oförklarade religiösa texter - Mytens innehåll - Vad utsäger myten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2398 MYT och MYTOLOGI
OFÖRKLARADE RELIGIÖSA TEXTER
Myt och MYTOLOGI.
Jag såg åt Balder,
blodige guden,
Odens bam,
ett öde gömmas.
Högt över slätterna
smal stod vuxen
och mycket fager
misteltenen.
Från det trädet som tycktes
en telning vara
ett sorgeskott blev skjutet,
och skytten var Höder.
Balders broder
blev boren inom kort,
Odenssonen stred
blott en natt gammal.
(Voluspå.)
Få myter är så kända och få myter har varit
föremål för så många skilda tolkningar som
Baldersmy-ten. Voluspås knapphändiga skildring utlades senare
av Snorre till en dramatisk skildring:
»Loke drog nu upp misteltenen och gick till
guda-tinget. Höder stod ytterst i mannaringen, ty han var
blind. Loke sade till honom: ’Varför skjuter du inte
på Balder?’ Han svarade: ’Därför att jag inte kan se,
var Balder står, och dessutom har jag inte något
vapen.’ Då sade Loke: ’Gör likasom de andra och visa
Balder samma heder som de: Jag skall visa dig var
han står. Skjut på honom med denna kvist!’ Höder
tog misteltenen och sköt mot Balder, men Loke styrde
hans hand. Pilen gick rakt igenom honom, och han
föll död ned till jorden. Detta är den största olycka,
som har drabbat gudar och människor.»
Överallt, i alla religioner möter myter av skilda
slag. Myten är en berättelse om gudar. Men den är
mer än så. Men vad myten innerst och ursprungligen
är, därom går meningarna isär.
Myternas innehåll
Den största och mest allmänt förekommande
gruppen av myter är skapelsemyter. Däri skildras
hur världen uppkom, hur kaos blev kosmos och hur
livet tog gestalt. Ofta, men inte alltid, framgår
skapelsen som en akt av gudarna. Särskilt människans
tillblivelse är ett omhuldat mytmotiv. Skapelsen tänks
antingen som en evolution, en utveckling från det
lägre till det högre, eller en emanation, ett utflöde
eller en utströmning från gudomens kropp, eller
slutligen som en verklig kreation, en skapelse, renast
representerat av det bibliska: Gud sade, och det vart.
Syndaflodsmyter förekommer mest i de
främre-orientaliska religionerna, särskilt i de vattenrika
trakterna.
Myterna om världens undergång finns hos de flesta
folk. Oftast rör det sig om en häftig naturkatastrof,
en eldsförgörelse eller liknande.
Livet och döden är ett motsatspar, som ofta
framträder i de mytiska berättelserna. Till gruppen av
livsmyter kan även hänföras de talrikt
förekommande skildringarna ur gudarnas liv och historia. Ett kärt
ämne är kampmotivet. Det kan vara nog att erinra
om de indiska och iranska berättelserna om hur
guden dödar draken, eller de nordiska om Tors kamp
med jättarna.
Fruktbarhetsmyterna pressas ofta in under
motivet av den döende och återuppstående guden. Hit hör
Tammuz-, Adonis- och Osirismyterna.
Kultmyterna bildar en mycket uppmärksammad
grupp. De omtalar ofta hur en kult uppkommit.
Någon gång tror man sig kunna utläsa vissa kult- och
stammotsättningar i dessa mytkomplex, såsom i de
indiska berättelserna om asuras, släktgudarna, och devas,
ljusgudarna, eller i de nordiska myterna om asarna,
troligen himmelsgudar, och vanerna,
jordgudomlig-heter.
De rituella myterna hör in under det religiösa
cere-monielet. De eleusinska mysteriernas Demeter är
huvudperson i ett stort ritkomplex.
Pawneeindianerna förrättade en jaktteknisk
ceremoni med inslag av totemistiskt tänkande:
»En yngling hade en röd och en svart pil. Med dem
sköt han på en buffelko och följde efter den för att
få sina pilar tillbaka. När det blev natt, förvandlade
sig buffelkon till en kvinna, som tog ynglingen till
äkta. Han bodde nu bland bufflarna men undgick
deras ondska genom att förvandla sig till en fjäder.
Längre fram tog han flera bufflar med sig till sin
hemort. Här dödades de, och de döda djuren vigdes
och gjordes heliga. Deras andar vände tillbaka och
berättade om den ära som kommit dem till del.»
Vad utsäger myten?
Mytologi är läran om myterna. Ända sedan
antikens dagar har man grubblat över myterna och
försökt förklara deras uppkomst och innebörd. Den
grekiske filosofen Euhe’meros hävdade på 300-talet
f. Kr. att myternas gudar ingenting annat vore än
människor, som gjorts om till gudar. Så uppfattade
också Snorre Sturlason de nordiska gudarna. (Se
Nordiska gudar och gudasagor.)
Senare tid har kommit med andra
förklaringsförsök. Mest känd är den s. k. etiologiska skolan, dvs.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
