Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonst — målarkonsten genom tiderna - Erövringen av verkligheten - Bildskapelse och verklighetsskildring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den »naturliga» antiken kommer den »onaturliga»
medeltiden. Men måleriet - liksom konsten i övrigt
- vände sig nu från världen till ett fördjupat andligt
liv och sökte uttryck för själstillstånd på
expressionistisk väg. Syftet var inte längre att avbilda utan
att uttrycka och framställa, genom symboler
åskådliggöra en övervärldslig verklighet. I den fornkristna
och bysantinska mosaiken fann detta nya
monumentalmåleri sin kanoniska form, där också själva
tekniken bidragit till att skapa den högtidliga, stränga
stiliseringen. Mosaikstilen togs i arv av den
romanska tidens muralmåleri och korsades i bokmåleriet
med levande hellenistiska traditioner. I flera
avseenden avläses stilutvecklingen i medeltidens måleri
bäst inom miniatyrkonsten, som blev stilistiskt
bestämmande även för monumentalmåleriet (se art.
Boken).
En gradvis skeende »erövring av verkligheten», en
egentlig utveckling av verklighetsåtergivandets
teknik, kan återigen iakttagas under medeltidens senare
del då »tavelmåleriet» började framträda som
främsta bärare av denna utveckling. Tavelmåleri i
egentlig mening var det i början inte, utan här avses
målningar i lim- och temperafärger på retabler och
altarskåp (se Altare). Därmed grundlädes en helt ny
konstart med nya uttrycksmedel och avsikter som
fick vittgående betydelse för alla grenar av måleriet.
Det var denna utveckling som ledde till det
naturalistiska måleriets genombrott norr om Alperna i
bröderna van Eycks och deras samtidas konst (se van
Eyck). Tendensen framträder tydligt i de första
verkliga porträttmålningarna under 1300-talet
(Gi-rard d’Orléans porträtt av kung Johan den Gode av
Frankrike, omkr. 1360).
I Italien bryter den nya realismen in i det
monumentala måleriet med Giotto (se d. o.) som
grundlägger den italienska renässansens lysande
utveckling på detta område. Han angriper två
huvudpunkter av problemet, nämligen dels människans ansikte
med dess uttryck för karaktär och sinnesstämning,
dels tingens kroppslighet och rummets volym.
Ungrenässansen, som i stort sett motsvarar 1400-talet,
fullkomnar uttrycksmedlen i båda dessa avseenden
och ägnar dessutom ett grundligt studium åt
figurteckningen, som efter ett naturalistiskt
inledningsskede (Masaccio, Andrea del Castagno) dels
utvecklar en statuarisk, av antiken inspirerad stil
(Mantegna, Signorelli), dels övergår till en
lyrisk-melo-disk stilisering (Botticelli, Ghirlandajo) - man ser
således, hur den vunna färdigheten genast begagnas
till tjänst för andra ändamål än det egentliga
verk-lighetsåtergivandet. För att finna en form till
åskådliggörande av rumsvolymen arbetar århundradets
skarpaste hjärnor - från Leon Battista Alberti till
Leonardo da Vinci — på lösningen av perspektivets
problem utan att därmed lyckas genombryta
bild
____________________________ MÅLARKONST 24OI
ytan, skapa en påtaglig bildrymd och ställa
figurerna fristående i rummet. Uppgiften löstes först av
Leonardo och med hjälp av andra medel än de
perspektiviska, nämligen skuggorna och ljusdunklet.
Medan ungrenässansens måleri är tecknande och
bundet vid ytan, skapade Leonardo förutsättningarna
för ett måleriskt framställningssätt i egentlig mening,
som med ljuskontrasternas hjälp ger direkta intryck
av kroppslighet och rymd och för vilket
konturlinjerna är överflödiga. Målarkonsten i egentlig
mening, som färgkonst, har inte nått högre än på den
väg som Leonardo anvisade. Det venetianska
1500-talsmåleriet med Tizian, Giorgione och Tintoretto
följer i hans spår, och efter dem kommer
barocktidevarvets stora färgkonstnärer. (Se även artiklar om
Botticelli, Leonardo, Tizian och Tintoretto.)
Bildskapelse och verklighetsskildring
I Nederländerna löper en oavbruten realistisk
tradition från Jan van Eyck, som t. 0. m. föregrep
Leonardos måleriska synsätt, till 1600-talets
genre-och landskapsmålare (se Flamländsk konst och
Holländsk målarkonst). Men det var Italien som under
lång tid förblev stilbildande, och där begagnade man
ännu länge sina insikter i verklighetsavbildningens
teknik uteslutande i den bildskapande fantasins tjänst.
Ungrenässansens mästare målade Nya testamentets
berättelser, madonnan i sin härlighet och Venus på
sin snäcka. Det finns en och annan ceremonibild från
furstehoven, men man kan inte utan särskilda
upplysningar veta, om scenen utspelas hos en Sforza i
Milano, hos Caesar i Rom eller vid ett av de
fornkristna helgonlegendernas hedniska konungahov
-den ena bilden är lika stiliserad, antikiserande och
verklighetsfrämmande som den andra. Till och med
porträtten har samma prägel av sträng stil.
Motivkretsen förblev densamma under 1500-talet,
i den romerska högrenässansen tillökad med
Michel-angelos och Rafaels (se dessa) väldiga
fantasiskapelser - den förres med en våldsamt subjektiv
figurstil, den senares präglade av klarhet, harmoni och
majestätisk värdighet.
Barockmåleriet som akademisk hov- och
kyrko-konst har ett inte alldeles oförtjänt rykte för
prunkande ihålighet. Men samtidigt gav den måleriska
ljusdunkelstilen ett mäktigt uttrycksmedel åt
konstnärer med starkt personlig egenart. Målare som
Ru-bens, el Greco, Velazquez, Rembrandt (se dessa),
PoussiN hör hemma i denna tid. Nu framträder för
första gången ett realistiskt måleri som allmänt
västerländsk företeelse vid sidan av det ceremoniösa
och monumentala; det är som om konstnärerna för
första gången på allvar hade fått upp ögonen för
den vardagliga verkligheten. Men det var endast hos
Hollands borgerliga publik som vardagsmotiven
kunde göra sig riktigt gällande; i andra länder står de i
*53—410185 V
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
