Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mässa — gudstjänstens höjdpunkt - Nattvard utan nattvadsgäster - Att »läsa» mässan är egentligen att sjunga den - Mässans magiska verkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄSSA 2417
GUDSTJÄNSTENS
HÖJDPUNKT
Mässa. Vi har alla många gånger hört och även
själva använt ordet mässa. Här hemma i Sverige
kallar vi ju söndagens förnämsta gudstjänst högmässa.
Men om man bara säger »mässa», får ordet genast en
mera »katolsk» klang. Man tänker sig kanske, att de
katolska prästernas huvudsakliga arbete består i att
ideligen »läsa mässor».
Nattvard utan nattvardsgäster
Men vad är egentligen en mässa? Det är förmodligen
inte så många protestanter som i den akt de bevittnar
känner igen den heliga nattvarden. Detta beror dels
på att de inte kan uppfatta orden i det monotont
sjungna latinet och dels på att de inte är vana vid att
bevista en nattvard utan nattvardsgäster, vilket dock
är det vanligast förekommande i den katolska kulten.
Nattvarden har sedan äldsta tider varit den kristna
gudstjänstens huvudmoment. När predikan alltmer
började uteslutas och till sist nästan helt försvann,
kvarstod alltjämt nattvardens »offerhandling»
såsom självklart centrum för den kristna gudstjänsten.
Själva det egendomliga ordet »mässa» (lat. missa,
bortsändande) såsom en beteckning för denna
gudstjänst anses av många forskare sammanhänga med
slutorden: Ite ( = gån!), missa est! (Man kan ju
jämföra den svenske prästens avskedsord till
nattvards-gästerna, som lämnar altarringen: Gån i Herrens frid!)
Förklaringen verkar långsökt, men kan vara riktig.
Att »läsa» mässan är egentligen att sjunga den
Mässan blev redan i gamla kyrkan och ännu mera
under medeltiden för varje århundrade allt rikare
utbildad. Påven Gregorius den store (590-604) ersatte
den folkliga psalmsången med konstnärligt sjungande
körer. De vackra gregorianska melodierna sjöngs först
unisont, men den stigande kyrkliga prakten under
senmedeltiden krävde sedan allt större
konstmässig-het. Många opponerade sig dock mot den tilltagande
förkonstlingen, t. ex. den katolska kyrkans störste
tonsättare PalestrFna. Men de flerstämmiga mässorna
hade slagit igenom och utbildades ytterligare med
ända till 24-stämmiga körpartier. Från och med 1634
års Missade roma’num är en enhetlig katolsk
mässanordning genomförd.
I en inledande avdelning tänkes prästen och hans
medhjälpare (minst en »ministrant» måste närvara)
förbereda sig på den heliga handlingen. Växelsånger,
böner, textläsning, trosbekännelse m. m., som därvid
förekommer, påminner rätt mycket om den svenska
högmässans altartjänst före predikan. Efter denna
inledning kan predikan följa, om sådan händelsevis
förekommer. Därefter följer en avdelning böner, som
Titelblad till»Messan på Swensko», Uppsala 1541, med Jürgen
Richolffs boktryckarmärke. — Den äldsta protestantiska
mässan är Olaus Petris av 1531.
handlar om det stora mässoffer som nu skall
fullbordas, och slutligen själva den centrala nattvardsbönen
(Caznon mis’sae), där de heliga instiftelseorden till
nattvarden inflätats. Under denna bön, som prästen
numera läser tyst för sig själv framme vid altaret,
tänkes själva transsubstantiationen (brödets och vinets
förvandling till Kristi lekamen och blod) äga rum.
Inför den andlöst tysta församlingen gives detta
tillkänna genom klangen av en liten klocka och genom att
prästen upplyfter hostian och kalken. Prästen utdelar
nu åt sig själv brödet och vinet (om nattvardsgäster
deltager, får de endast brödet). Akten avslutas med
tacksägelse och välsignelse.
Mässans magiska verkan
De olika avdelningarna i denna mässa är
utomordentligt rikt musikaliskt utrustade med förnämliga
körverk osv. Stora tonsättare (Bach, Beethoven,
Schu-bert, Schumann, Rossini, Liszt, Aug. Söderman m. fl.)
har ägnat sina krafter åt gestaltandet av konstrika
mässor, ofta understödda av instrumentala
hjälpmedel. Samtidigt ökades den nära nog magiska
vördnaden för själva mässan som sådan. Redan det att åse
och åhöra en mässa skänkte förtjänst inför Gud, men
154—410185 V
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
