Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mässa — gudstjänstens höjdpunkt - Mässans magiska verkan - Mässling — en riskfylld barnsjukdom - Periodiskt uppträdande - Lagbundet förlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2418 MÄSSLING ____________________________________________________________________________
samma verkan kunde också nås, utan att man själv
behövde vara närvarande, genom allehanda s. k. stilla
mässor för enskilda, såsom votivmässor och
själa-mässor. Mässans musikaliska delar varierades också
efter kyrkoår och helgonkalender etc.
Den protestantiska gudstjänsten satte ju predikan i
högsätet. Nattvarden behövde inte förekomma vid
varje gudstjänst. Luthers »tyska mässa» och Olaus
Pe-tris mässbok (1531) har dock pietetsfullt bevarat
mycket av det vackraste i den liturgiska traditionen.
EN RISKFYLLD BARNSJUKDOM
Mässling. Mässling är en av våra
utslagssjuk-domar. I dess symtombild ingår sålunda ett typiskt
utslag. Sjukdomen förorsakas av ett okänt s. k.
filtrer-bart virus, och den uppträder på ett karakteristiskt
sätt epidemiskt periodvis med intervall på 3-4 år
(se nedan).
Sjukdomens historia uppvisar en del intressanta
detaljer. Sålunda vet man numera ganska säkert, att
denna sjukdom härjade våldsamt och med stor
dödlighet bland indianerna i Nya världen, sedan de
inkräktande spanjorerna på 1500-talet smittat ned dessa
för mässling höggradigt mottagliga folkstammar.
Mässlingen uppträdde vid detta tillfälle som en farsot
drabbande såväl vuxna som barn. Likartat har
förhållandet vid flera tillfällen varit på Färöarna, vilkas
isolerade läge medfört, att de under långa tider helt
befriats från sjukdomen i fråga. I vårt land är
sjukdomen en typisk barnsjukdom.
Periodiskt uppträdande
I art. Barnsjukdomar har berörts frågan om varför
mässlingen är en barnsjukdom. Vi skall nu dröja
något vid problemet »varför mässlingen uppträder
periodiskt». Svaret sammanhänger med sjukdomens
stora smittsamhet, den betryggande immunitet som
följer efter genomgången sjukdom samt det
förhållandet, att praktiskt taget varje individ som inte haft
sjukdomen är mottaglig. Dessa förhållanden medför,
att när en mässlingsepidemi går över landet,
insjuknar nästan alla barn under loppet av ett eller annat
år med den påföljd, att efter bortåt två år praktiskt
taget inga barn längre finns kvar som kan föra
sjukdomen vidare. Under den tid som nu följer
förekommer inte heller några fall av mässling i landet. De fall
som nu under de närmaste åren till äventyrs
inkommer med pågående mässling från utlandet kan ej ge
upphov till en mässlingsepidemi hos oss, enär det
därvid inte finnes tillräckligt många mottagliga barn i
vårt land. Först sedan det hunnit födas tillräckligt
många barn, kan en epidemi åter bryta ut. Man inser
nu lätt, att i länder med stor barnproduktion
mäss-lingsepidemierna bör återkomma med kortare
mellanrum än i länder med lägre barnproduktion. En
förutsättning är dock, att samfärdseln är livlig. I
isolerade trakter kan befolkningen undgå att bli smittad
ända upp i vuxen ålder och är då fortfarande mottag-
lig för sjukdomen. Unga män från obygder som
kommer in i militärtjänst får ofta mässling.
Lagbundet förlopp
Ingen sjukdom visar en sådan klinisk
lagbundenhet som mässling. Sedan ett barn smittats med
mässling, dvs. sammanträffat, om också mycket flyktigt,
med en mässlingssjuk patient, förlöper nästan exakt
10 dygn, till dess de första symtomen, de s. k.
pro-dromalsymtomen visar sig. Det sjuka barnet får nu
häftig feber och snuva, kanske litet hosta och blir
rödsprängt i ögonen, med andra ord barnet förefaller
att ha fått en ordentlig förkylning. Nu förflyter några
dygn, under vilka febern håller sig ganska hög,
39-40° på kvällarna, för att efter 2-3 dagar åter
sjunka något. Sedan barnet varit sjukt på detta sätt
i fyra dygn, kommer ett utslag, som börjar i ansiktet
och som ganska raskt på någon dag eller så sprider
sig över hela kroppen. Samtidigt med att utslaget
-exante’met — kommer, brukar febern åter stiga ett
tag. Sedan utslaget framträtt ordentligt, visar det sig
bestå av starkt röda fläckar, som har varierande
storlek från risgryns storlek upp till fläckar stora som
1 o-öringar eller mer. Ögonvitorna har också blivit
mera röda, ögonlocken är svullna och rodnade. Ur
näsan och ögonen rinner ett först tunt och något
slem-migt sekret såsom vid en häftig akut snuva. Detta
sekret blir snart tjockare och varigt. Hela tiden gör
sig en besvärande skrällhosta gällande.
När det gäller mässlingens diagnos, brukar den
kunnige alltid titta i munnen efter små, vita fläckar, vilka
nästan alltid finns på kindens insida vid mässling.
Dessa fläckar, som efter upptäckaren betecknas med
uttrycket Kopliks fläckar, visar sig redan de första
dagarna av sjukdomen, alltså redan innan utslaget
kommer; de är av knappnålshuvudstorlek och omges
av en smal, livligt röd zon. Det sjuka barnet är i
allmänhet ganska matt och sjukt; barnet är påverkat,
som facktermen lyder. Efter några dagar med hög
feber och ett kraftigt utslag över hela kroppen
sjunker så temperaturen vanligen ganska hastigt, och
efter någon veckas konvalescens är barnet i
gynnsamma fall åter friskt. Inte sällan händer emellertid, att
febern ej går ned, och att man kan iaktta tecken på
komplikationer t. ex. från lungorna
(bronkopneumo-ni’) eller öronen (mellanöreinflammation).
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
