Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nederländerna — låglandet vid Rhens mynning - Landet under havet - I holländska städer och byar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_________________________________________________________________ NEDERLÄNDERNA 2457
Trots att de numera på många håll ersatts av moderna motorpumpar, bildar väderkvarnarna med sina svängande vingar
alltjämt ett karakteristiskt inslag i det holländska landskapet, och tack vare dem kan de under havsytan belägna polderområdena
dräneras på ett tillfredsställande sätt.
och istidsbildningar. Den är backig, och i sänkorna,
särskilt i nordöst på gränsen mot Tyskland, intar
torvmossar stora arealer. Förr var geesten till största
delen ljunghedar och mossar, numera är de bättre
delarna åker och betesmark, de sandiga planterade med
tallskog.
I holländska städer och byar
En äldre nederländsk stad kan uppvisa många drag
som verkar egendomliga på en främling. När han går
på gatan, frapperas han av det stora utrymme som
vattnet intar. Gatans mitt utgöres av en kanal,
kantad av smala kör- och gångbanor. Ofta är gångbanan
inskränkt till en smal kant emellan rännstenen och
husraden, dit man får söka sin tillflykt undan vagnar
och spårvagnar. Det kan vara kinkigt nog ibland att
klara sig förbi alla de hinder som där ställes i ens väg,
såsom utställda och uthängda varor från affärerna
men framför allt de präktiga utbyggda hustrapporna,
som inte sällan upptar största utrymmet. Stundom
begränsas kanalen på ena sidan direkt av husen, som
lutar ut över kanalens grumliga gröna vatten.
En livlig trafik äger rum på vattnet, inte sällan
livligare än på gatan, och vill man taga sig över från ena
sidan av gatan till den andra måste man söka rätt på
en av de inte alltför talrika broarna. Husen är smala
och höga och vänder ofta de rikt utsirade gavlarna
mot gatan. Eftersom grunden är något osäker, trots
att man drivit pålar 10-12 m ned i dyn, händer det,
att husen lutar betänkligt mot gatan eller mot
varandra.
Särskilt de smärre städerna är ytterst prydliga.
Husen liknar dockhus av rött tegel; knutar och
fönsterposter är målade i ljusa, glada färger, som bjärt
bryter av mot tegelfärgen. Blomsterlådor med
eldröda pelargonior pryder enskilda och offentliga
byggnader. Holländarna är bekanta för sin renlighet. Det
har påståtts, att landet är det renligaste i världen.
Det är inte blott inomhus man skurar och skrubbar;
till och med husfasaderna tvättas, trappstenarna
skrubbas, och inte ens trottoarerna slipper undan en
avtvättning litet då och då.
I detta tätt befolkade land är avstånden mellan
städerna inte stora, och de större och mindre orterna
förbindes med varandra av byar och gårdar i nästan
oavbrutna rader. Till och med vattendragen är hem
för en talrik befolkning, som i sina tjalkar,
gammalmodiga, pråmliknande farkoster, lastade med ostar
och smörbyttor, träskor och lerkärl flyttar från trakt
till trakt, från marknad till marknad. Väl 60 000
människor tillbringar hela sitt liv på vattnet, många är
födda där och har aldrig haft annat hem än sin båt.
Även de få månader då vattendragen fryser till
till
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
