Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nederländerna — låglandet vid Rhens mynning - Nederländernas språk och litteratur - Från 1800-talet till nutiden - Nelson, Horatio — hjälten vid Trafalgar - Segern vid Abukir över Napoleons flotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NELSON 2463
visor (Liedekens), i vilka han målar de inhemska
förhållandenas egenart, inte utan en godmodig satir över
små fel och brister. Den högtstående litterära
tidskriften De Gids grundades av E. J. Potgieter, en
betydande kritiker. Och i Multatuli, pseudonym för
Eduard Douwes Dekker, fick Holland verkligen en
diktare av europeisk resning, som hänsynslöst
angrep missförhållandena bl. a. i de holländska
kolonierna och som fascinerade med temperament och stil.
Europeiskt rykte fick också flamländaren Hendrik
Conschience för sina utomordentliga historiska
romaner och novellistiska skildringar av flamländskt
natur- och folkliv. En annan berömd flamländare är
Felix Timmermans, också han hembygdsdiktare.
I Frederik van Eeden hade 1900-talets
nederländska litteratur en europeiskt ryktbar företrädare,
även känd i vårt land, särskilt för sin fina
barnpsykologiska roman Lille Johannes (sv. övers. 1903).
van Eeden tillhörde den krets som under Wilhelm
Kloos ledning 1884 började utge De nieuwe Gids, en
tidskrift som i opposition mot den äldre
traditionalismen och »husligheten» sökte verka i individualistisk
riktning.
Bland det moderna Hollands litterära
personligheter är väl den originelle och lärde historikern och
förnämlige stilisten Jan Huizinga den europeiskt
mest kände {Ur medeltidens höst, Morgondagens
värld, Den lekande människan’). Erasmus’
levnadstecknare och efterföljare i sin frisinnade humanism.
En liknande inställning omfattas av essayisten Dirk
Coster i den 1921 grundade De Stern.
Kravet på sanning och klarhet höjdes likaledes av
de unga författare som på 1930-talet utgav
tidskriften Forum och vilkas ledare var essayisten och
kritikern E. du Perron och den högt kultiverade
romanförfattaren S. Vestdijk.
Även katolicism och kommunism har tryckt sin
prägel på vissa moderna författare. Katolicismen
representeras bl. a. av lyrikern och polemikern Anton
van Duinkerken, kommunismen av Albert Helman,
som framför allt skildrar holländska Västindien.
Under senare år har Hollands f. d. kolonier gjort
sig gällande i litteraturen. Mycket lästa även hos oss
har Madelon Lulofs’ sakrika romaner från
Nederländska Indien blivit. Även i Sydafrika existerar en
inte obetydlig litteratur på kapholländskt språk.
HJÄLTEN VID TRAFALGAR
NeLSON, Horatio (1758-1805), brittisk
viceami-ral, viscount, hertig av Bronte (i konungariket
Neapel).
»För satan, Nelson, sänd dem åt helvete på ditt
eget sätt.» Med dessa ord lär förste amiralitetslorden
ha svarat Nelson, då denna begärde närmare
instruktioner för expeditionen mot danskarna 1801. Bättre
än med dessa råa ord kan knappast de överordnades
förtroende till den redan då ryktbare amiralen
belysas. Men så var de också riktade till det brittiska
imperiets och kanske hela nya tidens mest lysande
sjöhjälte.
Nelson var prästson och inträdde redan vid 13 års
ålder som kadett vid flottan. Vid 21 år var han
kapten och flottans yngste fartygschef, vid 39
konter-amiral. Som ung officer utmärkte han sig för
initiativrikedom, som fartygschef var han självständig och
framgångsrik. Under flera års expeditioner i de
västindiska farvattnen på 1780-talet ansågs han rentav
för nitisk i sitt hävdande av den brittiska
sjöhandelspolitikens principer. Han lämnades därför utan tjänst
åren 1787-93, vilka han med »halv sold» tillbringade
hemma i England.
Sistnämnda år fick han emellertid befäl över ett
linjeskepp och tjänstgjorde i sju år i Medelhavet
under ständiga strider med fransmän och spanjorer.
Vid en landstigning på Korsika förlorade han sitt
högra öga. Han var nu vanligen chef för särskilda
flottavdelningar. Genom att uppträda som
situationen krävde, utan hänsyn till givna order, bidrog han
mer än någon annan till den segerrika striden med
den spanska flottan vid Kap S:t Vincent 1797. Han
befordrades därefter till konteramiral och fick
adelsmans värdighet. Kort därpå förlorade han högra
armen vid ett misslyckat landstigningsförsök på
Kanarieöarna.
Segern vid Abukir över Napoleons flotta
Efter en tids rekreation i England återvände
Nelson som chef för flottans medelhavsavdelning. Vid
denna tid företog Napoleon sin expedition till
Egypten för att hota det engelska väldet i Indien.
Förgäves försökte Nelson omintetgöra expeditionen; de
franska och engelska eskadrarna seglade förbi
varandra under natten utan att få kontakt med
varandra. Men vid Abukir utanför Alexandria angrep
Nelson och förstörde den franska flottan, och därmed
var Napoleons företag dömt att misslyckas.
I Neapel, vars konung var Englands bundsförvant,
inledde Nelson en beryktad förbindelse med lady
Emma Hamilton, maka till den brittiske ministern i
Neapel, sir William Hamilton. Nelson reste genom
Centraleuropa tillbaka till England tillsammans med
paret Hamilton. Han gjorde aldrig någon ansats att
dölja sitt förhållande till lady Hamilton, och han bröt
med sin hustru.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
