Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nervsystemet — kroppens rapportsystem - Höger hjärnhalva motsvarar vänster kroppshalva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2468 NERVSYSTEMET
andra. Detta medför att t. ex. en hjärnblödning, som
skadar de motoriska centra i barkens högra sida, ger
upphov till en förlamning i vänster sida av kroppen.
Därigenom att olika bansystem korsar över
medellinjen på olika nivå kan man lokalisera en skada inom
centrala nervsystemet genom att studera symtomens
fördelning på kroppens båda hälfter.
I vissa nervtrådar leds impulser från kroppen och
dess organ till hjärnan, s. k. känselnerver. Om en
sådan skadas kan man förlora känseln i den
kroppsdel, från vilken nerven kommer. Man kan nypa eller
sticka i lemmen hur mycket som helst utan att detta
utlöser någon smärta. Andra nerver kommer från
hjärnan och leder impulser till muskulaturen. Om en
sådan nerv skadas blir muskeln förlamad. Den kan
inte ge några rörelser fast den har kvar förmågan
att kontrahera sig.
Nervsystemet består av:
1) det cerebrospinala nervsystemet, också kallat det animaliska,
det viljan underkastade nervsystemet; består schematiskt
sett av hjärna och ryggmärg samt perifera nerver. De
senare är av två slag, rörelse- och känselnerver.
2) det vegetativa eller det autonoma nervsystemet, det viljan ej
underkastade nervsystemet; består schematiskt sett av vissa
inom hjärna och ryggmärg förekommande nervcentra och
nervbanor samt av det s. k. sympatiska och det s. k.
para-sympatiska nervsystemet.
Bilden visar schematiskt, hur de här nämnda olika systemen
inom hela nervapparaten är lokaliserade och utbredda.
Längst upp dominerar i kraniet hjärnan, vilken tecknats
vit. Inom densamma ses innanför nackbenet den rundade,
svagt gråfärgade lilla hjärnan. Centralt i stora hjärnan är
en del detaljer intecknade, som tillsammans bildar bl. a.
den s. k. hjärnstammen. Hjärnstammen innehåller massor
av nervcentra, och härs och tvärs genom den löper olika
ledningsbanor. Dessa framträder ej på bilden. Hjärnstammen
övergår nedåt i den s. k. bryggan och i förlängda märgen.
Den senare övergår direkt i ryggmärgen. Såväl från
hjärnstammen som från bryggan, förlängda märgen och
ryggmärgen utgår tjocka nerver. Av dessa har några av de från
storhjärnans bas liksom de från förlängda märgen utgående
s. k. hjärnnerverna intecknats såsom små avklippta stumpar.
De från ryggmärgen utgående s. k. spinala nerverna
(rörelse- och känselnerver) har helt utelämnats på vidstående
bild men syns tydligt på bilden sid. 2469.
Det vegetativa nervsystemets utbredning inom
människokroppen framträder utmärkt på bilden. Framför ryggmärgen
ligger den dubbla långa s. k. gränssträngen som två pärlband,
ett på var sida alldeles invid ryggraden (jfr fig. sid. 2469).
Varje röd pärla markerar ett ganglion, dvs. en gyttring av
nervceller. De nedersta ganglierna, som tecknats gröna,
tillhör det parasympatiska systemet. Från gränssträngens
gang-lier utgår nerver till de olika inre organen. Härvid passeras en
eller annan gangliecellsgrupp, t. ex. det stora ganglion
coeli’a-cum eller sola’ rplexus, som syns invid stora bukpulsådern nära
njurens övre pol. Vi ser, att såväl röda (sympatiska) som gröna
(parasympatiska) trådar löper till samtliga organ, varje organ
är dubbelt vegetativt innerverat. Som regel åstadkommer det
ena systemet en stimulerande impuls och det andra systemet
en hämning. Retas t. ex. hjärtat över parasympaticus, minskas
dess takt, retas det åter över sympatiens, ökas dess arbetstakt.
Innan de vegetativa nervimpulserna når fram till ett organ,
har de att passera ett eller flera ganglier, inom vilka
nervretningen kopplas över på nästa nervcell med dess utlöpare
nervtråden. De sista omkopplingsstationerna ligger i själva
organets vägg, där motsvarande nervceller schematiskt
intecknats med svart i hjärtat, i magsäcken, tarmen osv. Dessa
omkopplingsstationer är ytterst känsliga för vissa gifter,
särskilt nikotin, varför de lätt blir förlamade för en eller
annan timme efter vårdslös rökning. Resultatet är som
bekant den ingalunda ofarliga, akuta nikotinförgiftningen.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
