Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Neutralitet — den svenska utrikespolitikens grundval - Neutraliteten i historiskt perspektiv - Neutraliteten i nutiden - FN och neutraliteten - Newton, Isaac — naturvetenskapens största geni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2476 NEWTON _________________________________________
enligt 1856 års Parisdeklaration gjordes således
betydelselösa.
På flera andra områden däremot kunde de
neutralas rättigheter i ganska vidsträckt omfattning
vidmakthållas.
Neutralitetsproblem i nutiden
Under mellankrigsåren kom neutralitetsrätten i ett
nytt läge genom tillkomsten av Nationernas förbund.
Därigenom skapades en kollektiv organisation för att
skydda staterna mot krig, med medlemsstaternas
samfällda uppträdande som medel. Under vissa villkor
var medlemsstater ålagda att vid krig frångå en
neutral hållning och delta i de sanktioner, i första hand
ekonomiska och finansiella, som enligt
förbundsak-ten skulle tillgripas mot en angripare, vare sig denne
tillhörde eller stode utanför förbundet. Sedan
sank-tionssystemet vid sin första tillämpning, under
italiensk-abessinska kriget 1935—36, förfelat sitt syfte
och sedan NF alltmer lamslagits till följd av
stormakters utträden och sin brist på universalitet, ansåg
sig de stater, som varit neutrala under första
världskriget, däribland Sverige, inte längre bundna av
sank-tionsförpliktelserna utan förbehöll sig rätten att efter
fri prövning ställa sig neutrala. De egenartade
tolkningar av neutralitetsbegreppet som uppstod i
samband med det spanska inbördeskriget
(noninterven-tionspolitiken) och USA:s isolationistiska
neutralitetspolitik (uttryckt i lagar av 1935, 1936 och 1937) faller
snarare inom politikens än inom rättens område.
Någon förändring i fråga om neutralitetsrättens
innehåll inträffade knappast under mellankrigsåren.
Med det andra världskrigets utbrott aktualiserades
frågan för ett flertal länder, däribland Sverige.
Åtskilliga neutrala stater indrogs i kriget genom tyska
angrepp, och i och med sjöspärrarnas införande
sommaren 1940 var också handelsneutraliteten utan
praktisk betydelse. Vissa länder förklarade sig »icke-krig-
förande» i stället för neutrala, varigenom de
tillkännagav sin anslutning till den ena stridande parten, utan
militära förpliktelser. Men även länder som i likhet
med Sverige tillkännagav sin avsikt att iakttaga en
opartisk neutralitet gentemot de krigförande
tvingades snart till väsentliga avsteg härifrån till endera
partens förmån. Sverige medgav sålunda transitering
av tyska trupper över svenskt territorium (till
Norge 1940, till Finland 1941) men vidhöll i princip
neutraliteten som ett medel att förhindra Sveriges
indragande i världsbranden. I överensstämmelse
härmed följde också dess neutralitetspolitik de växlingar
i maktläget som de militära händelserna medförde.
Från 1944 upphörde handelsförbindelserna med
Tyskland osv.
FN och neutraliteten
Medlemskapet i Förenta nationerna torde under
vissa omständigheter principiellt sett utesluta
neutralitet i hittills gängse mening, enär medlemmarna är
bundna av vissa åtaganden med avseende på
kollektiva åtgärder mot fredsbrytande makter. Då dylika
åtgärder endast kan sättas i verket på grund av ett
beslut av FN:s säkerhetsråd, för vilket krävs enighet
mellan de där representerade stormakterna, är det
ringa utsikt till att de skall komma till stånd. De
formella förutsättningarna för neutralitetens
upprätthållande är därför i själva verket större nu än på
Nationernas förbunds tid. I samband med de efter
andra världskriget pågående internationella
alliansförhandlingarna (Atlantpakten) uttalade sig svenska
regeringen redan på ett tidigt stadium för neutralitet,
varmed i detta fall i första hand menas alliansfrihet,
dvs. frihet från allians med en stormakt eller en
grupp av stater som står under en stormakts ledning.
Däremot utesluter denna alliansfrihetens politik inte
en allians med nordiska grannstater. Ett sådant
samarbete eftersträvades 1949 utan resultat.
NATURVETENSKAPENS STÖRSTA GENI
NeWTON [njo’tn], Isaac (1642-1727), en av
historiens största naturforskare, föddes i den lilla
engelska byn Woolsthorpe i Lincolnshire samma år
som Galilei dog och tolv år efter Keplers bortgång.
Han väckte till en början ingen uppmärksamhet i
skolan utan var tvärtom, enligt sina egna ord, »en av
de sista på bänken». Hans stora slumrande anlag
behövde väckas. En dag sparkade en av de duktigaste
kamraterna till honom. Skolgossen Isaac, som hade
svaga kroppskrafter, hämnades den lidna oförrätten
genom att i flit och kunskaper överflygla sin
plågoande. Snart hade han gått långt förbi alla sina
medtävlare.
Adertonårig kom Newton till universitet i
Cambridge och gjorde där sådana framsteg, att han inom
kort behärskade de matematiska vetenskaperna. 26
år gammal blev han professor och universitetslärare,
föreslagen av sin forne lärare. Newtons anseende
både som vetenskapsman och medborgare fortsatte
sedan ständigt att stiga, tack vare hans enastående
upptäckter inom matematik och mekanik, astronomi
och fysik och på grund av hans andliga styrka.
Redan före sitt 25:0 år hade Newton grunddragen
färdiga till sina tre största upptäckter: ljusets
sammansättning, infinitesimalkalkylen och
gravitationslagen.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
