Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - New York — skyskrapornas stad - Skyskraporna i Downtown och Midtown - En enkel och praktisk stadsplan ger inte desto mindre upphov till svåra trafikproblem - Lyxkvarter och slumkvarter ligger nära varandra - Svenskarna i New York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2482 NEW YORK _____________________________________
pire State building med sina 381 m totalhöjd. I dess
102 våningar ryms 25 000 människor och 67 hissar.
Som en himlastormande gotisk katedral reser sig det
bekanta affärshuset Woolworths [oodoap] skyskrapa
241 m över gatunivån, inom sina murar rymmande
12 000 personer. Skyskrapan är, hur underligt det
än kan låta, en »naturlig» bebyggelsetyp på det trånga
Manhattan, där vattnen på tre sidor utgör ett hinder
för bebyggelsens utbredning och oemotståndligt
tvingar byggnaderna i höjden. Härtill kommer de
svindlande höga tomtprisen, som tvingar tomtköparen att
till det yttersta utnyttja byggnadstomten. Det finns
nu en hel stad av skyskrapor på nedre Manhattan, och
en annan klunga av de jättelika byggnaderna
påträffas söder om Central park (i »Midtown»).
En enkel och praktisk stadsplan ger inte desto mindre
upphov till svåra trafikproblem
Manhattans stadsplan är ett verk av praktiska
amerikaner. Den tillkom 1811 för att förebygga en sådan
trångboddhet som rådde i den äldsta staden.
Öst-västliga gator, streets [stri’ts], numrerade mot norr,
förenar de två vattnen East [i’st] river och North [nå’p]
(Hudson) river. Från norr till söder framdrogs ett
dussintal avenyer, avenues [äv’injos], numrerade från
First avenue i öster. Den oförutsedda och enorma
tillväxten av New York har emellertid lastat de tyngsta
trafikbördorna på de få nord-sydliga avenyerna.
För att hitta behöver främlingen endast komma
ihåg en gata utom de nyss nämnda numrerade
gatorna och avenyerna. Det är den diagonala Broadway,
som börjar på Manhattans sydspets. Det är New Yorks
paradgata och stora pulsåder, ryktbar över hela
jorden som kontinentens nöjescentrum med en
överväldigande ljusreklam utan motsvarighet och en
bullrande trafikström, som aldrig stillnar av ens nattetid.
Detta är särskilt fallet med den lilla öppna platsen,
Times square [tajms skoä’a], där Broadway skärs
av 7:e avenyn och 421a gatan. I dess närhet ligger
också en rad världsberömda byggnader, bland dem
Metropolitan opera house, Madison square garden,
en inomhusarena med plats för bortåt 20 000
personer, och Rockefeller center, en skyskrapegrupp med
arbetsplats för en dagbefolkning på omkring 20 000
människor.
De två största problem som mött New York under
dess utveckling är vattenförsörjningen och
transportproblemet. Det förra har lösts genom byggandet av
den s. k. Catskillakvedukten, en 200 km lång
vattenledning från Catskillbergen. Under Hudsonfloden
föres vattnet i en väldig tunnel, 340 m under havsytan,
och när det ledes in under New York, sker det i en
vattenledning av en järnvägstunnels storlek.
Två gånger om dagen måste New Yorks
trafikmedel transportera dubbelt så mycket folk som de
ångdrivna järnvägarna i hela USA. Fem stora broar och
en tunnel förenar Manhattan och Long Island. New
Jersey förbindes med Manhattans »Uptown» genom
George Washingtonbron (färdig 1931) över nedre
Hudson, med »Downtown» genom två tunnlar
(färdiga 1927 och 1937) under floden. De är avsedda för
motorfordon mellan New York city och New Jersey.
För snabbtrafik började högbanor (elevated lines)
införas 1870, och omkring 1900 påbörjades den
första underjordiska banan (subway).
Lyxkvarter och slumkvarter ligger nära
varandra
Fifth avenue [fifzp] är näst Broadway och Wall
Street New Yorks mest bekanta gata. Den är kantad
av lyxbutiker. Där den korsar Broadway, ligger
Madison square, som ända till slutet av 1800-talet med
sina restauranger och förlustelselokaler var centrum
för nöjeslivet i metropolen. Nu för tiden har
konfek-tionshandeln övertagit dessa kvarter och spritt sig
uppåt Broadway och mot väster fram till det nya
nöjescentrum som börjar vid 421a gatan. Vid Central
park ligger New Yorks finaste och rikaste kvarter,
vilket inte hindrar att helt nära, vid East side,
påträffas en förfärande fattigdom. De färgade bor
koncentrerade långt norrut på Manhattan och norr om
Harlemfloden, mellan n6:e och 150:0 gatorna (Black
belt).
Det finns många väl avgränsade främlingskvarter
i den stora immigrantstaden, »Lilla Italien»,
»China-town», judiska, tyska, franska, ryska, grekiska och
armeniska kvarter. I sådana distrikt bevaras gamla
sedvänjor lättare, och amerikaniseringen går inte så
snabbt. Bortåt 35 % av New Yorks invånare var före
andra världskriget födda utom USA. Bara italienarna
beräknades utgöra över 400 000. Judarna är ännu
talrikare och beräknades 1940 uppgå till ca 2 milj. Även
negrerna har ökat sitt invånarantal och uppgick 1940
till 458 000.
Svenskarna i New York
Det svenska inslaget gör sig mindre märkbart i
detta folkhav. Och ändå skulle svenskarna i New York
tillsammans bilda en stad av ungefär Eskilstunas
storlek. 1940 räknade man med 55 200 svenskfödda
personer och deras barn. Men de bor spridda överallt i
jättestaden, ehuru man kan konstatera en viss
dragning till kvarter nära eller omkring Lexington avenue
på Manhattan. Där finnes många svenska namn på
butiksskyltarna och flera svenska kapell och kyrkor.
Bland viktigare svenska institutioner kan nämnas
handelskammaren och Svenska sjömanshotellet,
invigt 1951. Bland de större föreningarna är Vasaorden
och Svenska ingenjörsf öreningen. Föreningslivet
bland svenskarna i New York har varit mycket
livligt och daterar sig redan från 1830-talet. I S:t John
katedralen finns ett svenskt kapell.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
