Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordamerika — nya världens norra hälft - En smältdegel för europeiska utvandrare - Nordamerikanska frihetskriget — hur Förenta Staterna blev självständiga - Motsatserna skärps - Tullen på te - Kriget bryter ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2494 nordamerikanska frihetskriget _____________
ett visserligen kontrastrikt, men dock i stort sett
gynnsamt och hälsosamt klimat, de goda hamnarna på
östkusten, de öppna vägar som floderna erbjuder
långt in i landet och de överhuvudtaget utomordentligt
gynnsamma kulturbetingelserna kom egendomligt
nog först sent till sin rätt. De ursprungliga invånarna,
indianer och eskimåer, kunde endast i ringa grad
tillgodogöra sig vad naturen erbjöd dem. Först de
europeiska invandrarna förmådde på ett rationellt sätt
utnyttja naturtillgångarna.
Av avgörande betydelse var, att engelsmän och
andra nord- och mellaneuropeiska folk med en relativt
hög kulturnivå länge bildade majoriteten av
invandrarna i större delen av Nordamerika och till en ny och
av historiska fördomar orörd värld överförde sina
kulturella och politiska ideal. I den nordamerikanska
smältdegeln sammangöts med tiden många skilda
europeiska drag, men med sin främst andliga
grundval i puritansk anda och anglosaxisk kulturtradition
skapades här det stora amerikanska folket.
I Canada fanns det tidigt ett starkt franskt inslag
som bibehållit sig in i vår tid och i Mexico, dit
spanjorernas utvandring koncentrerades, kom det
europeiska inslaget aldrig att nå samma omfattning i
förhållande till indianbefolkningen som i de nordliga
områdena. Av stor betydelse är också det stora svarta
inslaget i staterna intill Mexikanska golfen och i de
sydatlantiska staterna, uppkommet genom import av
negerslavar till plantagerna.
Om natur och näringsliv hänvisas vidare till Alaska,
Amerika, Canada, Förenta staterna, Grönland,
Mellanamerika, Mexico och Västindien.
HUR FÖRENTA STATERNA BLEV SJÄLVSTÄNDIGA
Nordamerikanska frihetskriget, åt
1688 hade Englands nordamerikanska kolonier
knappt 200 000 invånare; 75 år senare var denna siffra
mer än tiodubblad. Den materiella utvecklingen hade
också under samma tid gjort storartade framsteg.
I norr var flertalet av de ursprungliga kolonisterna
puritanska bönder, sjömän och köpmän, som
utflyttat från England på grund av bristande religiös och
politisk frihet under den stuartska regimen eller
rentav fördrivits därifrån. Av liknande skäl hade söderns
aristokratiska godsägare utvandrat, då Cromwell och
puritanerna var herrar i landet. Genom särskilda
fri-hetsbrev hade de flesta kolonierna tillförsäkrats
vidsträckt självstyrelse, och deras samhällsliv hade
uppbyggts efter demokratiska principer. Trots den
lojalitet som många bland kolonisterna dock hade för den
engelska kronan, är det naturligt, att de med tiden
kände sig allt mera främmande för det i hög grad
aristokratiskt styrda England och dess för
puritanerna förhatliga statskyrka.
Motsatserna skärps
Under början av 1700-talet tilltog spänningen
mellan kolonierna och moderlandet, men hotet från de
omgivande katolska kolonialmakterna - Frankrike
och Spanien - avskräckte kolonisterna ännu från alla
planer på skilsmässa. Det stora kolonialkriget
(1755-1763) förändrade helt läget. Freden i Paris 1763
förintade Frankrikes nordamerikanska välde och
befriade kolonierna från hotet från fransmännen, och man
var inte längre beroende av moderlandets skydd. Men
just detta krig hade åsamkat England en oerhörd
skuldbörda, och parlamentet ansåg, att kolonierna
borde bära en del av kostnaderna för det gemensamma
försvaret.
Tullen på te
En del nya skatter pålades alltså men de mötte
kraftig opposition. Amerikanerna hävdade med
största bestämdhet, att de såsom fria engelsmän blott
kunde beskattas av sina egna fritt valda
representanter. Parlamentet återtog visserligen den omstridda
stämpelskatten men vidhöll sin principiella rätt att
beskatta även kolonierna. För att framtvinga ett
erkännande av denna rätt bibehöll man en liten tullsats
på te, men kolonierna bojkottade de engelska
televeranserna, och spänningen kulminerade, då en grupp
kolonister, förklädda till indianer, äntrade några
skepp i Bostons hamn och vräkte lasten överbord
(U73)-
Kriget bryter ut
Nu vidtog den engelska regeringen en rad
motåtgärder, som ytterligare skärpte krisen, medan
kolonierna rustade sig till försvar för sina rättigheter.
Efter en blodig sammanstötning i Lexington 1775 var
kriget ett faktum, och England sände betydande
lego-styrkor över havet för att kuva upproret.
Kongressen i Philadelphia, som sedan 1774 representerade de
13 kolonierna (det nyförvärvade Canada stod
utanför), övertog högsta makten, och 4 juli 1776
utfärdades den berömda oavhängighetsförklaringen.
Den av kongressen utnämnde överbefälhavaren,
George Washington (se d. o.), ställdes inför oerhörda
svårigheter. Medan England genom sin flotta
behärskade havet, blockerade kusterna och undan för
undan överförde stridsvana trupper till Amerika, måste
kolonierna lita till oövade och ofta illa disciplinerade
lantvärnstrupper. Kriget hade också sannolikt slutat
olyckligt för amerikanerna trots Washingtons
skicklighet och all enskild offervilja, om inte främmande
makter ingripit.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
