- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 5. M - P (2233-2776) /
2504

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiska gudar och gudasagor — hur nordisk gudatro uppstått och utvecklats - Gud och gudabrud firar bröllop för att säden skall växa på åkrarna - Tor, »dundraren», böndernas vän och jättarnas fiende, blir svenskarnas huvudgud - Valhalls gudar — en slutakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2504 NORDISKA GUDAR o. GUDASAGOR

Ossian Elgström har gjort
berömda bildsviter med motiv
från Eddan. Här ses Odin med
Sleipner och de båda korparna
Hugin och Munin på väg till
Hel för att utfråga den vise
Mimer om världens öden efter
Balders död.

mensam kult, vars huvuddel utgjordes av »det heliga
bröllopet».

Hur gammal denna sällsamma kult är framgår av
ett annat förhållande. Sockenkyrkorna har ofta
anlagts på platserna för hedniska helgedomar. Därför
bär socknar sådana gamla hednanamn som Torslunda,
T orstuna, Torsvi, T orsaker, Frötuna, Frövi,
Odins-åker etc. Men ingen svensk socken är uppkallad efter
Ull. Detta synes bero därpå, att Ull var så gott som
glömd och att hans kultplatser låg öde, då
kristendomen infördes i vårt land.

Tor, »dundraren», böndernas vän och jättarnas fiende,
blir svenskarnas huvudgud

Under folkvandringstiden (omkr. 400-800) träder
nordborna i intimare förbindelse med södra Europas
folk. Än är det skaror som utvandrar för att finna
nya boplatser, än är det enskilda som drar ut för att
vinna guld. Hemma hade befolkningen tillväxt, och
den förnämsta förvärvskällan, jordbruket, förmådde
inte, då man hade så dåliga jordbruksredskap och
marken var odränerad, ge tillräcklig bärgning. Av de
bönder som knogade med detta föga lönande
jordbruk måste guden Tor bli särskilt älskad. När han
slungar sin vigg mot de ondskefulla jättarna,
strömmar regnet ned. Den torra leran och de av torkan
förtvinade stråna får då just det de behöver, en
grundlig rotblöta.

Tor äger en hammare med det betecknande
namnet Mjölner, ett ord som hör ihop med orden mala
och mjöl. Han krossar jättarna till mjöl. Tidigare
synes Mjölner ha tänkts som ett stenverktyg; senare
mytskildrare ansåg den vara smidd.

Med rätta kallas Tor i Eddasångerna
människovärldens värnare. Själva mytgestalten är uråldrig. Den
rödskäggige Tor är fruktansvärd i sin kraft. När han
åker på sin av två bockar dragna vagn, bullrar det
väldeligen i molnbergen. I Tors följe har uppträtt en ny
gudaätt, asarna eller åsarna, som dessa gudar nu
skulle ha hetat, om ordet levat kvar i vårt språk. Åsen
framför andra är Tor, och åska betyder egentligen
åsens åkning, Torsåkning. Tors urgermanska namn är
punraz, vilket ord nära motsvarar tyskans Donner,
dvs. dunder, (tor)dön. Asator eller Åketor heter han
också och är starkast av alla gudar. Han bor i
Trud-vang, och hans sal heter Bilskirner. I Sverige förblev
Tor under hela vikingatiden huvudgud. På Island
blev han så småningom detroniserad av Oden.

Valhalls gudar — en slutakt

Under vikingatiden (800-1050) erbjuder Nordens
gudavärld en mera växlande, rörlig och livfull bild.
Från slutet av 700-talet drager Nordens ungdom
sommar efter sommar ut på vikingatåg för att på sina
drakskepp föra hem rövade skatter. Sveriges folk hade
blivit enat under Uppsalakonungen. Vart nionde år
beger man sig från landets skilda bygder till det för
hela riket gemensamma blotet i Uppsala. Där har man
byggt ett präktigt gudahus, ett tempel som är helt
och hållet smyckat med guld, säger Adam av
Bremen på 1 ooo-talet. (Se bild vid art. Gamla Uppsala.)
Inuti templet står bilder av tre gudar. Hedersplatsen
i mitten intager självfallet Tor. På hans båda sidor
står Oden och Frö. Troligen har Tor haft sin
hammare i handen. Adam säger om Tor: »han har väldet i
luften, han styr åska och blixt, blåst och regn, klart

Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jun 18 10:55:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-5/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free