Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiska språk — skandinavernas språk - Fordom plattysk inverkan, nu engelsk - »Nordiskt målsträv» - Nordsjön — världssjöfartens stora mötesplats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2512 NORDSJÖN _____________________________________
talt kväva de äktnordiska beståndsdelarna. (Se
Svenska språket.) Efter reformationen satte i stället, ehuru
i mindre utsträckning, det högtyska inflytandet in,
inte minst i satsbyggnaden, men senare har de
nordiska skriftspråken delvis efter engelskt föredöme
återgått till en enklare, mer talspråklig satsbyggnad,
en process som ännu är i full gång och där norskan
går i täten. Nu kan man t. ex. utan vidare skriva
»stolen han satt på» (eng. »the chair he sat on») mot
förr »stolen, på vilken han satt» (ännu i dag i tyskan
»der Stuhl, auf dem er sass»).
Men de nordiska språken har inte bara varit
mottagande utan även givande. Så har engelskan under
vikingatiden fått ganska mycket, särskilt från
danskan. Ex. window (fönster, da. vindue, »vindöga»),
fellow (fornnord. felaghi, »följeslagare»). Svenskan
gav under denna tid i sin tur både till finskan och
ryskan. Så antas t. ex. ryss vara ett ursprungligen
svenskt ord, »ros» (i ros pigg, Roslagen, jfr finska
namnet på Sverige, Ruotsi). Det ryska
kvinnonamnet Olga kommer av sv. Helga, och finskans ord för
stad kaupunki är samma ord som sv. köping.
sta djup av 13 m, begränsad i söder av en tydlig sänka,
som anses vara Rhens foma mynningsvik. En inte
minst av svenska fiskare livligt besökt fiskebank är
vidare Fladen Ground väster om Norge, ett 140 m
djupt område med jämn botten. Nordsjöns djupaste
del är den öster härom belägna Norska rännan, som
sträcker sig i en båge längs norska kusten långt in i
Skagerack och når maximidjupet 800 m.
Salthalten sjunker från farvattnen närmast
Atlanten till den tyska kusten från 35 °/oo till 32 °/oo och når
i flodmynningarna blott 17 %o. Denna höga salthalt i
förening med de förhärskande milda sydvästvindarna
hindrar nämnvärd isläggning, som i regel blott i de
grunda vikarna besvärar vintersjöfarten. Större
svårigheter medför då den ofta dåliga sikten och
framför allt de kraftiga tidvattcnsströmmarna.
Tidvattens-vågorna intränger både från norr och genom Engelska
kanalen. Där de bägge vågrörelserna sammanträffar
och vid den skotska kusten når tidvattnet en amplitud
av 7 m, vid den tyska kusten är motsvarande siffra
2-3 m och vid Stavanger i Norge blott 0,6 m. Till de
sjöfarandes tjänst finns emellertid numera bl. a.
kartor och tabeller, som anger tidvattnets riktning och
storlek på olika håll under årets gång. Moderna
iiavi-gationsinstrument, bland dem främst radar,
radiopej-ling och ekolod, minskar ytterligare de faror, som
förr gjorde passerandet av dessa storm- och
dimfyll-da farvatten till ett ofta vådligt äventyr. Trots detta
kräver Nordsjön ännu sin tribut av människoliv.
»Nordiskt målsträv»
Sedan mer än ett sekel har framsynta män i
Norden insett, att de tre nordiska huvudspråken håller
på att glida från varandra, så att den nordiska
språkgemenskapen riskerar att brytas, och försökt
råda bot på denna ödesdigra utveckling. Besluten på
det nordiska rättstavningsmötet i Stockholm 1869 har
visserligen inte till fullo förverkligats men i alla fall
bidragit till att göra de samnordiska synpunkterna
gällande vid nordiska rättstavningsreformer. Norskan
och danskan har omsider infört å för äldre aa.
Svenskan har däremot inte genomfört enkelstavning i
typen gäl (l) de, gäl(l)t utan ensam i Norden nystavat
godt till gott och hvit till vit. Norskan bevarar
alltjämt stavningen kjöpmann och gjöre med j etc.
-Särskilt starka har de samnordiska språksträvandena
varit i Danmark, som ligger mest utsatt för tyskt
inflytande. Där har det »nordiska målsträvet» under
Sven Clausens ledning på 1940-talet skjutit ny fart
och redan vunnit bestående framgångar.
Se vidare art. om de enskilda nordiska språken samt
art. Runor.
VÄRLDS SJÖ FARTENS STORA MÖTESPLATS
Nordsjön. »Den starka industrialiseringen i
nordvästra Kontinentaleuropa medför en
koncentration av sjötransporterna till och från Nordsjökusten,
vilket är ett av de mest iögonfallande dragen på
världs-handelskartan» (L Högbom, 1934). I dessa farvatten
löper världssjöfartens allra främsta stråkvägar
samman. Kring Nordsjön finner vi en lång rad av jordens
största hamnstäder och innanför dem några av
världens tätast befolkade och högst civiliserade stater.
Varuutbytet mellan dem är också utomordentligt
livligt. Härtill kommer att Nordsjön är ett av världens
fiskrikaste hav, med en årlig fångst på närmare 2 000
milj, kg fisk.
Geografiskt utgör Nordsjön ett grunt randhav till
Atlanten, en översvämmad del av det
mellaneuropei-ska låglandet, som i gångna tider sträckte sig över till
Storbritannien. Fynd av torv samt benrester efter
mammut, älg, ren och andra landdjur på dess botten
bevisar sålunda, att stora delar av det nutida havet
efter istiden måste ha legat över havsytan.
Havsgrän-sen ut mot den öppna Atlanten brukar dras över
Ork-ney- och Shetlandsöarna och längs djupkurvan 200
m till den norska kusten. Med denna begränsning
täcker randhavet en areal av 575 000 km2.
Söder om en linje Skagen-Scarborough strax norr
om Hull överstiger djupet ingenstans 60 m. Över den
jämna och mot norr sakta sluttande bottnen reser sig
ett flertal markerade undervattensbankar. Mest känd
av dem är Doggers bank längst i söder, med ett min-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
