Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oehlenschläger, Adam — den danska romantikens främste diktare - Guldhornene - Den förste nordiske fullblodsromantikern - Gav sitt bästa i ungdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2564 OEHLENSCHLÄGER
Tegnér lagerkransar Oehlenschläger vid promotionen i
Lunds domkyrka 1829. Målning av Constantin Hansen.
DEN DANSKA ROMANTIKENS
FRÄMSTE DIKTARE
Oehlenschläger [öt], adam (1779-1850).
Århundradens nationalhat lades slutgiltigt i graven
den minnesvärda midsommaraftonen 1829 då Tegnér
vid promotionen i Lunds domkyrka lagerkrönte den
store danske skalden Adam Oehlenschläger. Tegnérs
ord var profetiska:
Söndringens tid är förbi (och hon borde ej funnits i
andens
fria, oändliga värld) och besläktade toner som klinga
Sundet utöver förtjusa oss nu, och synnerligt dina.
Därföre Svea dig bjuder en krans, jag förer dess talan:
tag den av broderlig hand och bär den till minne av
dagen.
Att just Oehlenschläger stod som sitt lands
representant i den stunden, var ingen tillfällighet. Han hade
öppnat portarna på vid gavel till det rike som var
gemensamt för allt Nordens folk: den fornnordiska
hjälte- och sagovärlden. De nordiska folken skulle
finna varandra åter på minnenas mark. Med sm Hel ge
(1814) visade Oehlenschläger vägen för Tegnérs
Fritiofs saga. Vad den senare är i svensk litteratur,
är Helge i dansk, och om också Helge varken blivit
en europeisk eller ens skandinavisk succé så hade den
förtjänat bli det.
Guldhornene
Redan långt före Helge hade Oehlenschläger i sina
ungdomsdikter från seklets början förverkligat
drömmen om den »nordiska renässans» i konsten, som
länge hade varit väntad. Dikten Guldhornene (1803),
som bygger på ett fynd i jorden av de berömda
guldhornen från Gallehus med en märklig urnordisk
runinskrift, står som en stolt sinnebild för förvissningen
om forntidens levande kraft i nutiden och lever ännu
- jämte så många av ungdomsdikterna - som ett
stycke oefterliknelig, nordisk poesi.
Den förste nordiske fullblodsromantikern
Oehlenschläger är den förste nordiske
fullblodsre-presentanten för romantiken. I dess tankevärld
infördes han av norrmannen Henrik Steffens och frukten
av denna bekantskap var utom Guldhornene hans
Dig-te 1803, som inledde en ny tidsålder i den danska
litteraturen.
Trots att Oehlenschläger var starkt påverkad av
tysk romantik och skrev mycket på tyska, är hans
diktning dock genuint dansk: i all den romantiska
na-turbesjälningen slår danskt gemyt (»lune») och
danskt uppsluppen spefullhet igenom och skapar ett
helt av dansk stämning, som går igen hos H. C.
Ander-sen och de flesta danska diktare. Mest förtrollande
träder oss dessa egenskaper till mötes i Sankt
Hans-aftenspil, en dansk midsommamattsdröm i
samtids-miljö, vars centrum är den gemytliga
urköpenhamn-ska Dyrehaven.
Mindre levande för nutiden är Oehlenschlägers
stora nordiska tragedier: Hakon Jarl, Palnatoke, Axel
og Valborg, Baldur hin gode. Deras historiska roll är
dock stor, i det att de utlöste Ibsens och Björnsons
fornnordiska dramer.
Gav sitt bästa i ungdomen
Oehlenschläger hade det ödet - och det är aldrig
bra för en skald - att ge sitt bästa i sin ungdom.
Ojämnheten och svagheten i hans senare författarskap
blottades skoningslöst av skarpa kritiker som
Bagge-sen och J. L. Heiberg. Men jämte hans nordiska insats
lever ett av hans ungdomsverk i oförgänglig friskhet:
Aladdin eller Den forunderlige Lampe (1804-05).
Den gamla sagan om lyckoprinsen har diktaren
dramatiserat; han har både fångat dess österländska själ
och förmått göra den till en symbolisk
självbekännelse, som samtidigt är ett romantikens förhärligande av
geniet. Liksom Aladdin fick lampan, fick den unge
Oehlenschläger diktarens gåva helt till skänks med
allt vad detta innebär av lek och fara.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
