Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oljeväxter — världens försörjning med växtfetter - Bomullsfrö - Lin - Raps - Sojaböna - Solros - Kokospalmen - Oljepalmen - Olivträdet - Den svenska oljeväxtodlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2568 OLJEVÄXTER ___________________________________
15 och 25 %. Bomullsfröolja används huvudsakligen
till margarin. Det som blir över vid extraktionen
används som tvålråvara. Olj ekakorna används både som
foder och gödselmedel. Den efter Förenta staterna
största producenten av bomullsfrö är Indien med drygt
en tiondel av världsproduktionen, sedan kommer
Kina, Sovjetunionen, Egypten, Pakistan och Brasilien.
Lin
Lin odlas antingen för tågan eller för fröet. De
arter, som odlas för frö, har vanligen låg skörd av tåga.
I vissa delar av Sovjetunionen och i Östeuropa odlas
kombinerade typer både för tåga och frö, men
produkterna av dessa är vanligen av dålig kvalitet.
Linoljan är en av de viktigaste industrioljorna på
grund av sin torkande egenskap. Den används
huvudsakligen vid tillverkning av färger, fernissor,
lin-oleum, oljekläder och trycksvärta. Små mängder
används för tvåltillverkning och i vissa asiatiska länder
används den för matlagning. Oljehalten växlar
mellan 30 och 40 %. I Indien, Argentina och Förenta
staterna, tre av de största produktionsländerna, odlas
linet nästan uteslutande till frö, i Sovjetunionen, där
lin också allmänt odlas, sker det huvudsakligen för
tågoma.
Raps
Statistiskt räknas till raps frö från ett stort antal
Brassica-arter. Oljan används i många länder som
smörjmedel, men i asiatiska länder i stor
utsträckning som livsmedel och under kriget började den
användas härtill också i Europa. Raps dominerar nu
helt bland oljeväxterna i Sverige, Tyskland, Holland,
Frankrike och Schweiz. Oljehalten är 30-45 %. 95 %
av rapsfröet konsumeras i produktionsländerna.
Sojaböna
Sojabönan tillhör släktet Leguminosae och hör
hemma i Östasien, där den utgör en betydande del av
födan. Oljan används huvudsakligen för
framställning av margarin och andra livsmedel. Oljehalten är
relativt låg, 13-20 %. Till för tjugofem år sedan var
sojabönsproduktionen i huvudsak lokaliserad till
Kina, Mandschuriet, Korea och Japan, men sedan dess
har Förenta staterna blivit den förnämsta
producenten och odlingen har spritt sig till Indonesien,
Sovjetunionen och flera länder i Sydösteuropa. Sojabönans
behov av värme och dess långa vegetationsperiod har
motverkat dess odling i Sverige.
Solros
Solrosfrö används till föda, i likhet med jordnötter,
i Sovjetunionen och Balkanländerna, där solrosen
allmänt odlas, men huvudsakligen odlas den för
olje-framställning. De bättre kvaliteterna används för
livs-medelsändamål och de sämre för tvål, färg och
smörj-medelstillverkning. Oljehalten ligger vid 20-35 %.
Solrosen har varit en viktig gröda i Sovjetunionen,
särskilt i Ukraina, under många år. Den odlas också
allmänt i Balkanländerna särskilt i Rumänien och
Bulgarien.
Kokospalmen
Kopra, det torkade innehållet i kokosnöten, och
ko-kosoljan utvunnen ur denna, är huvudprodukterna
från kokospalmen. Kopra har en oljehalt av 60-65 %
och kopra och kokosoljan svarar numera för 35 %
av all vegetabilisk olja i handeln. Kokosoljan används
huvudsakligen för tvåltillverkning, men även till
margarin och andra livsmedel. Kokospalmen växer
vid kusterna i tropiska länder.
Oljepalmen
Ur oljepalmens frukt får man två olika oljor
-palmolja ur den yttre köttiga delen, vanligast i
produktionsländerna, och palmkärnolja ur kärnan,
vanligast i importländerna. Palmoljan, som har blivit en
av världens viktigaste vegetabiliska oljor, används
mycket vid tvåltillverkningen och i
bleckvaruindu-strien. I mindre utsträckning används den till
margarin och andra födoämnen. Palmkämoljan har helt
andra egenskaper än palmoljan. Den liknar mera
kokosoljan och används för liknande ändamål. Oljehalten
i kärnan växlar mellan 45 och 55 %. Oljepalmen hör
hemma i tropiska Afrika, där den vilda oljepalmen
täcker en mycket stor areal men odlas även i stor skala
i sydöstra Asien.
Olivträdet
Olivträdet odlas huvudsakligen i
Medelhavsländerna, där också huvudparten av skörden konsumeras.
Olivolja anses vara den finaste matoljan och i
motsats till de flesta andra matoljor används den
vanligen utan att först raffineras. Den högprocentigaste
oljan fås från första pressningen. Oljan från den
sista används mest för industriändamål, t. ex.
tvåltillverkning. Oljehalten växlar mycket, men håller
sig omkring 15 % i handeln. Den internationella
handeln har alltid varit mycket liten och har ytterligare
minskat genom ökad produktion i de
sydamerikanska länderna främst Argentina och Brasilien.
Bland oljor, som erhålles från åkerväxter, må också
nämnas sesam- och ricinolja och av trädoljeväxter
aleurites, ur vars frukter kinesisk träolja framställs,
babassupalmen, hampa, kapok och tebusken.
Den svenska oljeväxtodlingen
Linné berättar från sina resor i början av
1700-talet, att raps odlades i Skåne, Västergötland och på
Gotland. Han nämner också att hästarna fodrades
med linkakorna medan rapskakorna eldades upp.
Från slutet av 1860-talet, då rapsskörden ett år var
uppe i ca 3 000 ton och linfröskörden ca 7 500 ton,
gick odlingen av både raps och lin snabbt tillbaka. Vid
sekelskiftet var rapsskörden nere i 2 ton per år och
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
