Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ormbunkar — stenkolstidens lummiga skogsträd - I våra dagar dominerar örtartade former - Ormbunkar bland trädkronorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2592 ORMBUNKAR _______________________________________________________________
Den välkända stensötan syns här ovan längst t. v. De talrika sporhusen på baksidan av bladen har inte något hölje. I mitten
ser man foderbräken, en av vårt lands största och ståtligaste bräknar. Kanten av dess fruktbärande blad rullar sig och täcker i
början sporhusen. Höljet är skålformigt välvt och omsluter anhopningen av sporhus nästan som en säck. Bilden längst t. h.
visar vårt allmänna träjon, som har ett njurformat hölje.
STENKOLSTIDENS LUMMIGA SKOGSTRÄD
Ormbunkar. En gång i tiden bestod träden i
hela världens skogar av ormbunkar uppblandade med
jätteexemplar av fräken- och lummerväxter. Under
denna period var klimatet i mycket stora
områden av världen varmare och fuktigare än nu. Värme
och fukt är nödvändiga förutsättningar för att de
trädartade ormbunkarna skall frodas. När klimatet
småningom blev kallare och torrare, minskades
alltmer de områden i vilka ormbunksträd kan trivas.
I våra dagar dominerar örtartade former
Emellertid fanns inte bara trädartade ormbunkar i
de gamla ormbunksskogarna utan också örtartade
former. Av sådana ormbunkstyper har vi betydligt flera
i nutiden än av de trädlika. Talrikast är ormbunkarna
alltjämt i trakter med samma klimat som passade de
ursprungliga formerna. I sådana områden finns
också en mängd märkvärdiga typer, till vilka vi inte har
•någon motsvarighet i Nordens skogar. En del av dem
har t. ex. blad med den egenheten, att de växer i
spetsen, så länge ormbunken lever. Hos dessa former är
bladets mittaxel mycket mjuk och måste söka något
lämpligt stöd. När bladet får tag på ett sådant, kan det
mycket väl slingra uppför stödets hela längd, även
om det skulle bli en ansenlig sträcka. Ibland odlar
trädgårdsmästare sådana ormbunkar till
bordsdekorationer och låter dem därvid slingra runt lodrätt
spända trådar. I tropiska snårskogar och på savanner
träf
far man stundom ormbunkar som hakar sig fast med
nedåtriktade hullingar. Ofta har inte bara bladets
huvudaxel utan även dess sidoaxlar förmåga att växa i
det oändliga. Ett sådant växtsätt gör, att ormbunkarna
bildar ogenomträngliga snår.
Betraktar man ormbunkar med evigt växande blad,
kan det hända, att man i en del fall upptäcker stora
olikheter i bladets nedre och övre del. Vissa
ormbunkar har nämligen som unga ett annat utseende än de
får som äldre. Om ett och samma blad år efter år
fortsätter att växa, kommer den nedersta delen, som
bildats när plantan var ung, att avvika från de övre
partierna. Ibland kan exempelvis de nedre flikarna vara
breda och hela i kanten, medan de övre är smala och
försedda med en mängd inskärningar. Ja, de kan
t. o. m. vara så olika, att man ibland skulle vara
frestad förneka deras samhörighet, om man inte sett dem
förekomma på samma växt.
Ormbunkar bland trädkronorna
Säregna blad har också de ormbunkar som växer
uppe i trädkronorna utan någon förbindelse med
marken. Dessa former är inte parasiter och upptar alltså
inte näring från de träd på vilka de slagit sig ned.
Deras rötter hämtar i stället salter ur multnande blad
och grenbitar. För att rötterna skall komma åt
största möjliga mängd mullämnen, har dessa ormbunkar
ett slags blad, som bildar vida skålar, i vilka
avfal
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
