Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palestina — det heliga landet - Torra bergsbygder och grönskande dalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET HELIGA LANDET
Palestina ligger insprängt mellan Syrien och
Egypten, men saknar i ganska hög grad naturliga
gränser såväl mot dessa länder som mot Arabien
österut. Sin prägel har det fått av detta mellanläge, ett
gränsland, som i gamla tider blev ett tvisteämne
mellan de stora staterna i Nildalen och Mesopotamien,
mellan Egypten och Assyrien-Babylonien.
Det hebreiska E’res Jisra’el, Israels land, och det
arabiska Falasti’n betecknade under biblisk och
historisk tid landet mellan Medelhavets kust söder om
Syrien och den arabisk-syriska ökenstäppen i öster.
Det egentliga Palestina eller Västpalestina
begränsades österut i stort sett av Jordanfloden och omfattade
de tre gamla landskapen Judéen, Samarien och
Gali-léen. Till arealen motsvarar detta ungefär det svenska
landskapet Uppland (13611 km2). Under
mellankrigstiden kom namnet Palestina att i första hand
beteckna det brittiska mandat- eller
förvaltarskapsom-råde, som förutom dessa landskap omfattade
vidsträckta ökenområden söderut till egyptiska gränsen och
Akabaviken av Röda havet, tillsammans 26 305 km2.
Såväl geografiskt som historiskt räknades emellertid
även landet närmast öster om Jordan in i Palestina.
Var gränsen där skulle dras var diskutabelt, men i stort
sett kunde dessa östliga delar av Palestina sägas
sammanfalla med det nya transjordanska välde om 90 000
km2, som upprättades efter det första världskriget.
(Jfr karta vid art. Israel och Jordanien.)
Torra bergsbygder och grönskande dalar
Palestina är, liksom större delen av Syrien, uppbyggt
av geologiskt sett unga bergarter, kalk- och sandstenar
tillhörande kritperioden samt tertiära och kvartära
lager, bl. a. mäktiga lavalager öster om Jordan. Under
tertiärtiden utgjorde landet en kalkplatå, som
sedermera sprängdes sönder genom betydande
förkastningar, av vilka den förnämsta, Jordansänkan, är en del av
den stora gravsänka som från Taurus vid Syriens
nordgräns sträcker sig söderut genom Röda havet och i
Afrika har sin fortsättning i den östafrikanska
gravsänkan ned till Tanganjika och Njassa. Jordansänkan
har ett djup av 1 600-1 800 m. Öster om densamma
når bergplatån 800-1 000 m ö. h., de mer splittrade
bergshöjderna väster om sänkan 1 000-1 200 m,
medan Gennesarets sjö ligger 208 m under Medelhavets
yta och Döda havet 392 m. Då Döda havets största
djup når 799 m under havsytan, blir höjdskillnaderna
inom området högst betydande.
Nederbörden är ojämnt fördelad. Kustlandet har
blott 420 mm i söder, 680 mm i norr; berglandets
västsluttningar får det mesta regnet, medan östsidan
får för litet. Jerusalem har ännu 660 mm, medan i
Jordandalen TibeTias har mindre än 500 mm och
Je’-riko blott 200 mm. - Vegetationen i kustlandet är av
vanlig medelhavstyp, i bergsbygden förhärskar
stäpp-floran. Gennesarets sjö är fiskrik, i det saltmättade
Döda havet dör däremot de fiskar som följer med
Jordans vatten.
Längs kusten går en upp till 20 km bred slätt, som
under forntiden liksom nu var den bäst uppodlade
delen av Palestina. Söder om Jaffa beboddes den av
fili-stéerna, mellan Jaffa och Karmel benämndes den
Sa-rons slätt.
Galiléen, den nordligaste delen av Palestina, når i
norr Jordans källområde med Hulesjön (2 m ö. h.).
Området delas i två delar av en sänka, som förbinder
Jisreels slätt med Gennesaret. Den norra delen, Övre
Galiléen, är ett ofruktbart bergland med rått klimat
och gles befolkning. Här höjer sig Palestinas högsta
berg, Djebel Dj ermak, till 1 208 m. Den södra
bergsbygden, Nedre Galiléen, har många fruktbara
dalgångar mellan bergshöjderna, av vilka det öster om
Nasa-ret belägna Ta’bor är högst. I denna del av landet var
det som Jesus växte upp. Runt Nasaret ligger byar med
från den heliga historien kända namn, såsom Na’in,
Kana, Mag’dala och österut vid Gennesarets sjö
Ka-peUnaum, »Jesu egen stad», där man grävt fram den
synagoga i vilken Jesus undervisade.
Vid Akkabukten ligger norra Palestinas största stad
och landets förnämsta hamn, Haifa [haj’fa] (200 000
inv. 1952), vid foten av Karmel, med
järnvägsförbindelse till Syrien och Egypten. Staden hade innan
förhållandena blev spända mellan Israel och de arabiska
grannstaterna stor betydelse som utskeppningshamn
för olja som från Irak transporterades genom
rörledningar.
Från Haifa vid Medelhavet sträcker sig Jisreels
bördiga slätt, mot sydöst bildande en triangelformad
sänka, mot sydväst begränsad av Karmels 581 m höga
bergshöjder. I sydöst når dalgången över Djalud’
förbindelse med Jordandalen.
Karmel är den del av mellersta Palestinas bergland
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
