Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstierna — Sveriges största statsman - Sveriges »riksföreståndare» - Andra kända medlemmar av ätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2604 OXENSTIERNA
Bengt Oxenstierna — för eftervärlden mera bekant under
namnet »Resare-Bengt».
för ungdomens uppfostran: den bör gå ut på att
»ynglingarnas sinnen må tidigt vinna den lyftning, som
det vissa hoppet om stora gärningar giver». Som
Uppsala universitets kansler efter Johan Skyttes död tog
han livlig del i dess verksamhet. Han intresserade
sig också för skolundervisningen. Vid ett tillfälle
yttrade han, att språken alltför mycket tillbakasattes
för filosofi och matematik. Hans ande svävade även
över 1649 års skolordning med dess friare syn på
undervisningen. I Axel Oxenstiernas papper träffar
man inte sällan på brev från unga män som på hans
bekostnad fick studera utomlands. Åtskilliga av
dessa blev sedermera framstående förmågor inom
den svenska statsförvaltningen.
Sedan Kristina som myndig själv trätt i spetsen för
regeringen (1644), behöll Axel Oxenstierna
visserligen sina poster som rikskansler och som adelns
ledare, men han fick så småningom ta emot flera hårda
politiska törnar. Gentemot drottningen förmådde han
inte i den utsträckning han önskat hävda adelns
ledande ställning i statslivet. Och under sitt sista
levnadsår fick den grånade statsmannen med sorg
bevittna, hur Gustav Adolfs dotter vände sitt fosterland
ryggen.
»I tio år har jag ej fått tänka på mitt eget», yttrade
Oxenstierna i rådet 1636. Något mera förunnades
honom detta på hans äldre dagar, i synnerhet under den
tid då han var i onåd hos den unga drottningen och
mindre än förut var upptagen av offentliga värv. I
Stockholm bebodde han en oansenlig byggnad vid
övre Storkyrkobrinken, mitt emot slottet. Vid slutet
av sin levnad lät han på samma plats uppföra ett nytt
palats, varav dock endast en flygel blev färdig (i
senare tid lokal för finansdepartementet). Sin lediga
tid tillbragte han helst på Tidö i närheten av Västerås.
Denna egendom hade han ärvt med sin hustru Anna
Bååt. Man häpnar över hans förmåga att mitt under
brådskande yttre värv kunna följa med
godsförvaltningens detaljer. Breven till hustrun och barnen
visar honom såsom den gode familjefadern, som ägnar
sina närmaste samma kloka omtanke som
fäderneslandet. En livfull närbild av den åldrande
rikskanslern ger oss engelsmannen Whitelocke i sin
dagbok: »Han var en stor, ansenlig och ganska vacker
man, vid 71 års ålder, klädd i svart; hade en liten
rock fodrad med skinn och ingen hatt utan en med
skinn fodrad sammetsmössa på huvudet. Hans gråa
hår och långa och breda skägg bidrog ej litet till hans
behagliga utseende. Hans uppsyn var allvarsam och
kvick, hans uppförande värdigt men därjämte
mycket hövligt... Under samtalet blandade han en hop
nöjsamma berättelser med allvarsamma ämnen ...
Han ursäktade ofta sitt myckna talande, vilket, såsom
han själv sade, var en seni’lis garru’litas
(gubbaktig pratsamhet). Men det var ett stort nöje att höra
honom.»
Denna teckning överensstämmer rätt nära med de
porträtt man har av Axel Oxenstierna. Och man
tycker sig nästan höra honom säga till sonen de ord som
kanske med orätt tillskrivits honom men som han
mycket väl kunde ha sagt: »Om du visste min son,
med hur liten vishet världen regeras.»
Andra kända medlemmar av ätten
Andra kända medlemmar av släkten Oxenstierna
är: Gabriel Gustafsson (1587-1640), riksdrots 1634,
Axels broder och förtrogne medhjälpare inom
förmyndarregeringen; Johan Axelsson (1611-57), Axels
äldre son, svenskt ombud på westfaliska
fredskongressen; Erik Axelsson (1624-56), Axels yngre son och
efterträdare som rikskansler, »en arbetsam, klok,
försiktig, duglig och trogen tjänare åt konung och
fädernesland»; Bengt Bengtsson (1591-1643), kallad
»Resare-Bengt» på grund av sina många resor i
Österlandet, en föregångare till Sven Hedin, som också
skrivit hans biografi; Bengt Gabrielsson
(1623-1702), använd i många diplomatiska värv,
kanslipresident 1680 och den egentlige ledaren av Sveriges
utrikespolitik under Karl XI :s senare regeringstid;
Johan Gabriel Oxenstierna (1750-1818), hovman
och slutligen kanslipresident men mest känd såsom
skald, författare till dikterna Skördarna och Dagens
stunder och ett oändligt antal smådikter i äkta
rokokostil.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
