Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palestina — det heliga landet - Ur Palestinas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_____________________________________________________________________________ PALESTINA 2607
Utsikt över Gennesarets sjö. Moskén i förgrunden ligger i staden Tiberias på israeliskt område. Den östra stranden av sjön
tillhör Syrien, medan snöfälten på berget Hermon i bakgrunden ligger innanför Libanons gränser.
talet f. Kr. förvandlades landet till en egyptisk provins.
Israeliternas invandring skall enligt bibelns
tidräkning, vilken även omfattas av många moderna
arkeologer, ha ägt rum omkring 1400 f. Kr.; andra forskare
sätter den till omkring 1200. Filistéerna, ett troligen
från Mindre Asien kommande folk, underlade sig
landet omkring 1100, och efter dem fick det namnet
»Palestina». Israeliternas frihetskamp under David
bröt filistéerväldet (omkring 1000) och landet
organiserades som ett mäktigt israelitiskt kungarike.
Efter Salomos död 925 delades riket i en nordlig och
en sydlig del. På 720-talet kom den norra delen direkt
under assyrierna, under det att den södra delen, Juda,
blev ett assyriskt lydrike. 628-609 upplevde landet
en ny självständighetstid under Josia, men sedan
denne stupat i strid mot egyptierna, blev det en egyptisk
vasallstat. Egyptier och babylonier stred nu om
herraväldet, tills babylonierna 587 gjorde slut på det
judiska kungadömet och förvandlade landet till en
babylonisk provins. 539 kom landet under perserna och
förblev en persisk provins till 332, då det erövrades
av Alexander den store. 301-200 hörde det under den
i Egypten härskande grekiska ptoleméerätten,
därefter under de i Syrien härskande, likaledes grekiska
seleukiderna. Dessas välde bröts genom
mackabéer-nas frihetskamp (från 167). Landet styrdes därefter
av överstepräster ur den mackabeiska ätten, men 63
tvangs en av dem på grund av inre stridigheter att
ställa sig under romersk överhöghet. Under Caesar
åtnjöt judarna en vidsträckt självstyrelse, men hans
mördare Cassius satte i gång en hänsynslös
utplundring av landet. Efter några år av partisk invasion
återtog romarna Palestina, och de gjorde då edoméen
He-rodes, som under kriget gjort dem tjänster, till
konung, år 37. Kort efter hans död, 6 e. Kr., blev Judéen
romersk provins. Det stora judiska upproret 64-70
slutade med judarnas nederlag, Jerusalems förstöring
och omfattande deportationer av judisk befolkning till
Italien. Ett nytt misslyckat uppror 132-135 ledde till
nya deportationer. Under det därpå följande
århundradet blev landet mer och mer kristet, och på 300-talet
var de kristna i klar majoritet. Arabernas erövring
637 rubbade till en början inte Palestinas kristna
karaktär. Först vid början av 1 ooo-talet medförde ett
muhammedanskt förföljelsesystem att massor av
kristna och judar övergick till islam. Korstågen (1099
-1291) blev ett avbrott i det muhammedanska väldet,
men efter deras misslyckande följde en ny, mera
konsekvent muhammedansk förföljelse av oliktänkande,
åtföljd av massinvandring av araber, så att
kristendomen så gott som helt utrotades i Palestina.
Turkarna erövrade landet 1516. - Se vidare Israel.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
