Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Parlamentarismen — jämvikt mellan riksdag och regering - Den brittiska parlamentarismen har inte kunnat helt efterbildas - Pascal, Blaise — människans storhet och elände - Några ställen ur Pensées - Den unge matematikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2626 PASCAL ______________________________________
en i val och dels efter nederlag för regeringen i
parlamentet i en sakfråga av så stor vikt, att regeringen
står eller faller med utgången.
Man skiljer vidare mellan minoritets- och
majori-tetsparlamentarism. Både en majoritets- och en
minoritetsregering kan bildas av ett enda parti eller av
en koalition av partier. I motsats till i Storbritannien,
där majoritetsparlamentarismen med kortvariga
undantag praktiserats, har särskilt de nordiska
länderna långa tider haft minoritetsparlamentarism;
Sverige har efter 1905 sålunda haft endast fem
majoritetsregeringar, den Edénska koalitionsministären
1907-20, de två Hanssonska koalitionsregeringarna
1936-39, I939~45> den socialdemokratiska regeringen 1945
-51 samt koalitionsregeringen 1951—. Under andra
världskriget sattes parlamentarismen i viss mån ur
funktion genom att en koalitionsregering, omfattande
representanter för alla demokratiska riksdagspartier,
förvaltade regeringsmakten. Oppositionens viktiga
roll blev därigenom obesatt intill regeringens
upplösning sommaren 1945.
Ytterligare erbjuder parlamentarismen varianter
med hänsyn till representationsformen. I
tvåkammar-system kan ministären vara beroende antingen blott
av den folkvalda kammaren (brittisk
underhusparlamentarism, som under den fyrkvalda första
kammarens tid även hägrade för Karl Staaff) eller av bägge
kamrarna (såsom för närvarande i Sverige och i
Italien enligt 1948 års författning). Tidigare talade man
i Sverige även om en tredje form,
gemensam-vote-rings-parlamentarism, varmed menades en regering
som under dåvarande motsättning mellan kamrarna
sammansattes så, att den kunde påräkna majoritet i
de utslagsgivande anslagsfrågorna (Boströms,
Lindmans första och Staaffs andra ministär).
Parlamentarismen är en av den västerländska
demokratins huvudformer. Dess förekomst är
visserligen inte någon förutsättning för ett demokratiskt
styrelsesätt. Förenta staterna och Schweiz är t. ex. inte
parlamentariskt styrda stater men utgör inte desto
mindre demokratier i västerländsk mening. Däremot
kan parlamentarismen inte förenas med ett
diktatoriskt system, eftersom ett av dess grundläggande
villkor är existensen av en fri och obunden opposition.
MÄNNISKANS STORHET OCH ELÄNDE
Pascal [paskaFJ, Blaise (1623-62), var en
banbrytande matematiker och fysiker men har för
eftervärlden sin främsta betydelse som religionsfilosof
och religiös mystiker, vars tankegångar i många
avseenden föregriper Kierkegaard och den moderna
religiösa existentialismen. Hans verk blev ett
brottstycke och föreligger i sådan form, att det givit
anledning till en mångfald olika tolkningar, men dess
inflytande på eftervärlden har varit mycket stort. Det
egenartade i hans ställning ligger främst däri, att han
är en utpräglad rationalist, en lärjunge av Cartesius
och en skarpsinnig logiker, samtidigt som han är
genomträngd av känslan av det mänskliga förnuftets
begränsning och oförmåga att fatta tillvarons högsta
sanningar. Religiös mystik och intellektuell skärpa
har hos honom ingått en säregen förening.
Den unge matematikern
Son till en lärd jurist visade Pascal redan som
barn en häpnadsväckande matematisk begåvning.
Euklides var för sexåringen »en barnlek». I Paris, dit
fadern flyttat 1631, umgicks han vid unga år i en krets
lärda cartesianer; 16-årig författade han en
avhandling om de koniska sektionerna, som senare av
Leib-niz betecknades som det viktigaste som sedan antiken
skrivits i detta ämne. Cartesius, som tog del av den,
vägrade att tro, att den skrivits av en så ung man.
Samtidigt bedrev han ivriga fysikaliska studier,
uppställde den s. k. »hydrostatiska paradoxen» rörande
Några ställen ur Pensées
Besinnar jag mitt korta liv, som är invävt i
den evighet, som föregick det och skall följa
efter det, det lilla rum jag utfyller, ja även den
rymd jag kan överblicka, som sjunker ned i
rummets gränslösa oändlighet, i rymder som jag
icke känner och som icke känner mig, då
förfäras jag och förundrar mig, att jag finner mig
just här och icke där; ty det finns intet skäl
till att jag finns här och icke där, nu och icke
vid någon annan tidpunkt. Vem har försatt
mig hit? Genom vems befallning och ledning
har just denna plats och denna tid bestämts
för mig?
Hon (människan) vill vara stor och finner
sig i sin ringhet; hon vill vara lycklig och
befinner sig i elände, hon vill vara fullkomlig och
finner sig vara full av ofullkomligheter, hon
vill bli älskad och ärad av sina medmänniskor
och måste säga sig, att hennes fel och brister
blott förtjänar avsky och förakt.
Människan är ett obegripligt vidunder (un
monstre incompréhensible).
Människan är blott ett rö, det svagaste i
naturen, men hon är ett tänkande rö. Världsalltet
behöver icke beväpna sig för att krossa henne;
det behövs blott ett vinddrag, en vattendroppe
för att döda henne. Men om hela världsalltet
krossade henne, så vore dock människan förmer
än det som krossar henne, ty hon vet, att hon
skall dö och hon är medveten om den makt,
som världsalltet har över henne; världsalltet
vet intet därom.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
