Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patent — hur man får patent på en uppfinning - Giltighetstid - Paulus — den störste bland apostlarna - Paulus och hans brev - På Damaskusvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAULUS 2629
en fri. - Ett tilläggspatent, som meddelas på
förbättring av en redan patenterad uppfinning, gäller
blott under huvudpatentets giltighetstid; å andra
sidan erläggs inga särskilda årsavgifter för
tilläggspatent.
Vill uppfinnaren söka patent även i utlandet, bör
han helst göra detta, innan ett år förflutit från dagen
för den svenska ansökans inlämnande, ty han kan då
tillgodoräkna sig prioritet från sagda datum, dvs. han
behöver inte riskera mothåll från patentskrifter e. d.
av senare datum än ansökningsdatum i Sverige. Kan
prioritet inte åberopas, måste han i varje fall söka
patentet i utlandet, innan d.en svenska
patentskriften publiceras. Att söka patent i främmande länder
är förenat med stora kostnader och den sökande kan
sällan klara uppgiften utan att han anlitar
patentombud.
Rättstvister angående patent handlägges numera av
Stockholms rådhusrätt, som i dylika mål har vissa
tekniskt sakkunniga personer som bisittare.
DEN STÖRSTE BLAND APOSTLARNA
Paulus. - Det kan inte ha varit så många år
mellan Jesu och aposteln Paulus’ födelse. Det oaktat
har de nog aldrig mött varandra i livet. När den unge
begåvade Saulus från Tarsus i Mindre Asien »satt vid
Gamaliels fötter», i Jerusalems rabbinhögskola, var
säkerligen det stora dramat uppe på Golgata redan
utspelat.
De skulle möta varandra på ett annat sätt - på
Da-maskusvägen. Paulus tillhör så att säga andra skedet
i kristendomens historia. Hans betydelse kan vi utan
tvekan från början fastslå: han är den som fört den
kristna tron fram till en stor, världsomspännande
religion.
Paulus och hans brev
Rent historiskt vet vi mycket mer om Paulus än om
Jesus.
Vi har hans brev som primärkällor och vi har
Apostlagärningarna som behandlar hans liv i 16 kapitel. Vi
har ju också hans stora livsverk, som blivit
beståndande.
Paulus’ brev är inga lärda avhandlingar. Säkert
kunde aposteln själv aldrig drömma om att de skulle
»gå till eftervärlden». De har tillkommit som rent
personliga budskap i en oerhört dramatisk och
kritisk tid, och handlar om allt möjligt, som mitt i den
hårda kampen för dagen var aktuellt i Korint och
Efesus, Tessalonika och Filippi, bland galater och
romare.
Ibland är Paulus frimodig och fylld av hopp,
ibland är han nedslagen och längtar att få »bryta upp
och vara hos Kristus». Ibland vill han lära, utreda
och mana, ibland försjunker han i troslivets djupaste
hemligheter. Den ena stunden sjunger han en
jublande lovsång (1 Kor. 13), den andra dikterar han
med rösten darrande av helig vrede ett strafftal över
sina belackare.
Men just tack vare denna personliga karaktär hos
breven kommer vi aposteln mycket nära. Vi står
framför en man med mycket klart huvud och gedigen
bildning, som skriver god om än inte höglitterär grekiska
och visar bekantskap med såväl stoisk filosofi som
fädernas heliga skrifter. Han har växt upp som ett
äkta storstadsbarn i den livliga handelsstaden i
Tar-suspasset. Vi vet, att han liksom fadern hade romersk
medborgarrätt och att han lärt sig ett yrke: tältmakeri.
. Vi förstår att han tillhör typen »hellenistisk jude»
(se Judar) och att han inte blygs för sin
härstamning: »Jag är ju själv en israelit, av Abrahams säd,
och av Benjamins stam.» Vi märker hur hans hjärta
alltid ömmar för hans folk, även när han som de
gamla profeterna måste tala hårda och bittra ord.
På Damaskusvägen
Paulus’ utveckling fram till Kristusupplevelsen på
Damaskusvägen ligger väl också ganska klar.
Pendeln har först svängt så långt den någonsin kunnat åt
ena hållet.
Det heter om Paulus som rabbinlärjunge i
Jerusalem, att han »andades hot och mordlust» mot de
kristna. Han var närvarande vid Stefanus’ martyrdöd och
sändes sedan av Stora rådet för att fortsätta
förföljelsen i Damaskus. På vägen dit mötte han sitt öde.
Omvändelsen har psykologiskt sett de vanliga
dragen: bländande ljus, rösten som griper hans innersta
etc. Men resultatet blir mer än vanligt skakande och
revolutionerande. Paulus inte blott upplever Kristus,
han blir helt och hållet, med varje fiber av sin kropp
och varje tanke i sin själ, vunnen av sin nye Herre,
uppfylld av »Kristi Ande». Redan här är grunden lagd
till Paulus’ s. k. Kristusmystik: »Nu lever icke mer jag,
utan Kristus lever i mig.» Att vara kristen är för
Paulus helt enkelt detta: att vara fylld av Kristi ande.
De kristna i Damaskus och senare i den stora
världsstaden Antiokia lärde snart känna, vilken väldig kraft
de vunnit i den gamle fienden. Paulus blir
Antiokia-församlingens store missionär. Han tänder eldar
runt om i Mindre Asien, Macedonien och Grekland.
Av världshistorisk betydelse blir brytningen med den
»judekristna» synpunkten och de trånga gränser som
»omskärelsen, Mose lag och de äldstes stadgar»
utstakat.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
