Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pedagogik — vägar till vetande och personlighet - Pedagogiken i Sverige - Peking — Kinas huvudstad - Marco Polo skildrar stadsplanen på 1200-talet - Tatarstaden och Kinesstaden - Det internationella Pekings centrum — en liten fästning inom Tatarstaden - Förbjudna staden. Himmelens tempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEKING 2635
holmsskolan, och vid Höglandsskolan i Stockholm
med dess försök att efter flickskolemönster föra fram
även manliga elever till motsvarande
normalskole-kompetens. - I Sverige har också organiserats en
landsavdelning av sällskapet New Education
Fellow-ship, vilken 1924-40 utgav tidskriften »Pedagogiska
spörsmål».
På ledande pedagogiskt håll har ofta funnits intresse
för reformpedagogiska försök. »Metodiska
anvisningar till undervisningsplanen för rikets allmänna
läroverk», som först utkom 1935, går i
reformsträvanden betydligt utöver den vanliga klassundervisningen.
Än starkare har dessa strävanden kommit till uttryck
i det av 1946 års skolkommission avgivna
principbetänkandet. Den försöksverksamhet med enhetsskola
som beslöts av 1950 års riksdag på skolkommissionens
förslag innefattar också prövning av
reformpedagogiska metoder. Därvid ges relativt stora möjligheter
för de enskilda skoldistrikten att pröva nya
undervisningsmetoder eller göra annan speciell anpassning
till lokala förhållanden, t. ex. i fråga om
yrkesundervisningen.
I fråga om skolorganisation och olika skolformer
jämför artiklarna Folkskola, Läroverk och Skolväsen.
Dessutom finns artiklar om Blindundervisning,
Döv-stumundervisning samt Sinnesslöhet.
KINAS HUVUDSTAD
PEKING (Peiping). Under nio århundraden var
Peking med tillfälliga avbrott Kinas huvudstad, men
1928 flyttades rikshuvudstaden för några årtionden
till Nanking. För att poängtera brytningen med det
förgångna ändrades då namnet Peking (»norra
huvudstaden») till Peiping (»norra friden»). Då staden
först omnämnes - på 1 ooo-talet f. Kr. - kallades
den Ki. Den är således en av Kinas äldsta städer.
Staden har flera gånger bytt namn. När den på 1200-talet
erövrats av mongolerna fick den namnet Khanbalik
(khanens stad). Kublai khan gjorde Peking till sin
lysande residensstad, vars namn blev bekant i Europa
genom den venetianske reseskildraren Marco Polos
berättelser om sin vistelse under 1270-talet vid
storkhanens hov (jfr Marco Polo).
Marco Polo skildrar stadsplanen på 1200-talet
»Denna stad har anlagts så, att den fullkomligt har
utseendet av en kvadrat. Hela planen är anlagd i
rät-linjig regelbundenhet, och gatorna är till följd därav
i allmänhet så raka, att om man bestiger muren över
en av portarna och ser rakt fram, kan man se porten
mitt emot i den andra ändan av staden. På gatornas
båda sidor finns bodar och stånd av alla slag. Alla
tomter, på vilka bostäder i staden är uppförda, har
delats i fyrkanter och gränsar genomgående
rätlinjigt till varandra, och på varje tomt finns god plats
för byggnader, tillhörande gårdsplaner och
trädgårdar. På detta sätt är hela staden delad i kvadrater,
så att den liknar ett schackbräde, och dess plan har
en sådan regelbundenhet och skönhet, att det är
omöjligt att beskriva . ..»
Marco Polos skildring, som beskriver den
nuvarande Tatarstaden, gäller - i stort sett - ännu i våra
dagar.
Tatarstaden och Kinesstaden
Peking är nämligen inte en stad utan åtminstone
två från varandra skarpt avgränsade städer. I norr
ligger den nyss skildrade Mansju- eller Tatarstaden
och vid sidan om denna i söder en annan mer
rektangulär fyrkant, Kinesstaden, båda omgivna av en hög
mur som även skiljer dem åt. Namnen härleder sig
från den tid då de segrande mansjuerna tog Peking i
besittning, varvid de körde ut de forna invånarna i
den norra stadsdelen och hänvisade dem att bygga
och bo i Kinesstaden, under det Tatarstaden
reserverades för erövrarna och deras garnisonstrupper.
Murarna är omkr. 13 m höga, 20 m breda vid basen och
smalare upptill. Tatarstadens mur har en längd av
25 km, Kinesstadens är 15 km.
Det internationella Pekings centrum — en liten
fästning inom Tatarstaden
Tatarstadens fyrkantiga centrum är den s. k.
Kejsarstaden, som i sin tur innesluter ett ännu finare
centrum, den s. k. Förbjudna staden, som emellertid
1913 efter revolutionen började öppnas för
allmänheten.
Inom Tatarstaden ligger även legationskvarteret,
liknande en liten fästning. Det tillkom efter
boxar-upproret 1900, då många européer mördades, är
omgivet av en skyddsmur och utgör centrum för det
internationella Peking. Där finns kyrkor, banker,
butiker, sjukhus, klubbar och hotell.
Förbjudna staden. Himmelens tempel
Från krönet av murarna ser man oräkneliga
bud-dhisttempel och gamla palats skymta fram i
träddungarna, och templens röda, blå och gula taktegel
sätter präktiga färgstänk i tavlan. En annan bild
erbjuder de tättbefolkade fattigkvarteren med sina låga,
oerhört förfallna hus och sina myllrande
människomassor.
Ända till boxarupproret, då amerikanska och
europeiska trupper erövrade Peking, hade blott få
européer fått tillträde till Förbjudna staden, kejsarfamil-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
