Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Perserriket och perserkrigen — österland och västerland stöter samman - Segern vid Salamis — en seger för Europa - Kyros’ och Dareios’ skapelse faller - Perspektiv — hur en bild får rymd och djup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2642 PERSPEKTIV
blev Grekland räddat - en tumsbredd från
undergången. Temistokles’ flotta red ut stormen.
Storkonungen själv åsåg slaget från stranden. Skummande
av raseri fick han bevittna hur hans egna fartyg gick i
sank eller måste dra sig ur striden.
Salamis var avgörande. Efter några avslutande
strider drog sig perserna tillbaka den väg de kommit.
Resultatet av krigen var att Persien och Grekland
i fortsättningen gick skilda vägar. Häri ligger
krigens världshistoriska betydelse. Den asiatiska
kulturen kom inte att forma den europeiska.
Kyros’ och Dareios’ skapelse faller
Ungefär 150 år efter perserkrigen var rollerna
ombytta. Under Alexander den stores ledning (330-talet
f. Kr.) gick den grekiska världen till angrepp mot
Persien. En ny Dareios - Dareios HI - var nu
storkonung. Han fick se sig besegrad och riket erövrat.
Alexanderriket avlöste perserväldet som världsmakt.
Men efter Alexanders plötsliga död (323 f. Kr.)
rämnade det nya världsriket, medan generaler och
ståthållare kämpade om makten. Över det gamla
persiska området härskade länge Seleukos [-ev’-] och
hans ättlingar. Men omkring 250 f. Kr. erövrades
landet av parterna, som i nära 500 år behöll makten.
Efter denna period grundade omkring år 225 e. Kr.
en inhemsk kungaätt, sassani’derna, det s. k.
nypersiska riket. Den gamla persiska kulturen
blomstrade nu upp igen, och den inhemske religionsstiftaren
Zarathustras läror återfick sitt inflytande.
Med framgång försvarade perserna sitt rike mot
romarna, men den arabiska anstormningen på
600-talet kunde de inte stå emot. Persiens folk måste
omkring 640 underkasta sig kalifen i Bagdad och
Muhammed utträngde Zarathustra. Det muhammedanska
herradömet varade ända tills Djingis-khans horder
på 1200-talet bröt in i landet och införlivade det med
mongolernas välde. Först omkring 1500 blev Persien
ånyo fritt under en inhemsk dynasti. (Om Persien
under Nya tiden se Iran.)
HUR EN BILD FÅR RYMD OCH DJUP
Perspektiv. Bilden på en yta är alltid en
illusion, genom vilken vi föreställer oss rum och rörelse.
Olika kulturer har haft olika konstsyn och därför
också varierande sätt att skapa ett illusoriskt rum. I
den följande bildsviten visas några av de medel
konstnärerna genom tiderna använt för att ge en illusion
av rymd och därmed fast sammanhängande kvaliteter.
De första försöken och ansatserna till
»rumåtergivning» påträffar vi i de äldsta målningarna, funna
i grottor runt om i världen (fig. 1 och 2). I de
traditionella egyptiska tvådimensionella och horisontala
bildsvituppställningarna kan den uppmärksamme
iakttagaren upptäcka överskärningar och ansatser
till linjärt perspektiv (fig. 3 och 4).
Ett stort steg framåt förde grekerna
rumsproble-men. Ögats profilbild löstes av dem. Det berättas
också om hur Zeuxis och Parrasios tävlade med
varandra i naturtrogen återgivning. Det av Zeuxis
målade fruktfatet lurade t. o. m. fåglarna, under det att
det av Parrasios målade draperiet vilseledde Zeuxis
så, att han sökte föra det åt sidan. Andra grekiska
upptäckter var slagskuggan och skuggningen i svart
och färg av figurer och föremål (fig. 8 och 9).
Den grekiska konsten uppgick så småningom i den
romerska, och i och med romarrikets delning och fall
kom många av upptäckterna i skymundan, troligen
främst av religiösa skäl. Det skulle därför bli
renässansens konstnärer, arkitekter, målare och
bildhuggare förunnat att lösa de flesta av perspektivgåtorna,
dvs. »uppfinna» centralperspektivet och ge det
lagbundenhet.
Fig. 2
Bushmännens målningar (överst) ger en illusion av djup
genom att vi föreställer oss att de mindre figurerna är längre
bort. Figurernas rörelser understryker rumskänslan. Nedtill:
Tjuren i Altamiragrottan i Spanien har en med måleriska
medel ur ytan utryckt kropp.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
