Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Perserriket och perserkrigen — österland och västerland stöter samman - »Herre, kom ihåg atenarna!» - »Vi har segrat!» - Spartanerna går i döden vid Termopyle - Segern vid Salamis — en seger för Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_____________________________________________________________________________ PERSERRIKET 2641
kiska konflikten, var den dock för honom en småsak
i jämförelse med hur den andra parten - grekerna
-betraktade läget. För dem gällde det seger eller
förintelse. För dem kunde en kommande strid aldrig
som för storkonungen bli en episod i periferin. Den
måste bli ödesavgörande och gälla mer än
soldaternas liv, nämligen hem och härd och kultur -
överhuvud taget ställningen som självständig nation.
»Vi har segrat!»
Vid Ma’raton på Ättikas nordkust stod år 490
-medan Dareios I ännu var storkonung - den första
huvuddrabbningen mellan perser och greker. Den
persiska flottan hade landsatt en armé som skulle tåga
mot Aten. Men på landstigningsplatsen mötte de
atenska krigarna upp under ledning av MiltKades.
Och här utkämpades ett slag som ännu 2500 år efteråt
inte mist något av sin spänning och betydelse. Man
mot man drabbade soldaterna samman. Perserna
kämpade med de överlägsnas segervisshet: meder, lydier,
babylonier och egypter hade fallit för deras pilar,
skulle då inte det lilla splittrade grekiska folket vara
som en munsbit för dem! Men atenarna mobiliserade
ett frihetspatos som åstadkom det otroliga: Miltiades
och hans tappra slog tillbaka anfallet och stod vid
slagets slut som segrare. En budbärare sändes
omedelbart till Aten. Han sprang de 42 kilometerna
-det första maratonloppet - och framförde
segerbudskapet till de hemmavarande som väntat i andlös
spänning. »Vi har segrat!» - så lydde hans korta
rapport, och när orden var uttalade föll han ner död
av utmattning. De tre korta orden betydde liv och
frihet för atenarna och har alltsedan de uttalades stått
som ristade med eldskrift för hela Europa. Ty segern
vid Maraton innebar räddning för den civilisation som
utgör grunden för vår egen.
Spartanerna går i döden vid Termopyle
Efter Maraton inträdde en paus i kriget. Men
perserna ämnade komma igen. I tio år rustade de för ett
nytt fälttåg. Under tiden avled Dareios och Xerxes
besteg storkonungarnas tron. Han övertog
krigstanken. År 480 var tiden inne och den persiska hären
sattes i marsch. Den här gången var den så stor att
den inte kunde rymmas på flottan. Efter att ha gått
över Hellesponten - sedan Xerxes låtit gissla
vågorna - marscherade hären längs Egeiska havets norra
kust. Ryktet om dess ofantliga storlek gick före den.
Det sades bl. a. att då soldaterna sköt av sina pilar
förmörkades solen - så tätt var pilregnet. Men
grekerna lät sig inte förskräcka. En spartan lär, då han
hörde talas om pilarnas och soldaternas oräknelighet,
ha sagt: »Så mycket bättre, då får vi strida i skuggan.»
Vid Termo’pyle i det oländiga Tessa’lien möttes
härarna. Perserna hade en förkrossande numerär
överlägsenhet. Ryktena om miljonarméer hade givet-
Bågskyttar ur konungens livvakt. Tegelfris från omkr. 500
f. Kr. i Dareios I:s palats i Susa.
vis varit överdrivna, men uppskattningsvis kan nog
sägas att perserhären omfattade 60-70 000 man. Den
grekiska motståndsarmén uppgick till ungefär 7 000
man. Till skillnad från vid Maraton var den grekiska
styrkan inte bara sammansatt av atenare utan rymde
soldater även från ett rätt stort antal andra grekiska
stater. Befälet fördes av spartanen Leo’nidas.
Grekerna höll länge stånd, då perserna i den bergiga
terrängen inte kunde utveckla hela sin slagkraft. Enda
framkomstvägen för dem var ett relativt trångt pass.
Slutligen gjorde de en kringgående rörelse med en
del av trupperna och föll grekerna även i ryggen. Då
fällde den numerära överlägsenheten utslaget och
striden var förlorad för grekerna. En del lyckades
dra sig ur spelet och sätta sig i säkerhet. Men
spartanerna kämpade till sista man, ty deras krigslagar
bjöd att soldaten skulle återvända till sin hemstad
antingen med skölden - det var tecknet att han hade
segrat - eller på skölden - som stupad.
Segern vid Salamis — en seger för Europa
Efter Termopyle hade perserna öppen väg till Aten.
Dess ödesstund tycktes vara inne. I detta betryckta
läge rådfrågade atenarna oraklet i Delfi om vad som
vore att göra. Svaret blev att man skulle försvara sig
bakom trämurar. Vad menade oraklet? Skulle man i
hast bygga upp en trämur runt Aten?
Atens ledande man Temis’tokles tydde det dunkla
orakelspråket på sitt sätt. Han lät flottan föra över
alla icke krigsdugliga till den närbelägna ön
SaTa-mis. Därefter lät han de stridbara männen gå
ombord och levererade så batalj. Bakom skeppens
trärelingar skulle Grekland försvaras. Och än en gång
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
168’—410185 V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
