Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peru — guldlandet som blev jordbruksland - Ett torrt kustland med små bevattningsoaser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2646 PERU ____________________________________________________________
GULDLANDET SOM BLEV JORDBRUKSLAND
Peru’. För 1500-talets spanjorer var Peru
guldlandet framför alla andra, där inkafolket
samman-bragt otroliga rikedomar. Det utplundrades också
grundligt, dess gamla indianska kultur förstördes,
och i stället hemföll det för århundraden till en
spansk-indiansk halvcivilisation, där västerländsk
kultur först i våra dagar småningom börjat vinna
insteg. Inkariket hade just fullbordat sin erövring även
av Andernas västsluttning och organiserat sitt
stormaktsvälde, då Pizarro i spetsen för en handfull
djärva äventyrare 1533 erövrade landet och gjorde
det till en spansk koloni, där ett fåtal vita sedan
härskade över infödda livegna. Visserligen medförde
spanjorerna europeiska kulturväxter och husdjur,
men under de grymma och rovgiriga spanska
ämbetsmännens välde blev det infödingarnas främsta
uppgift att betala skatter och utföra tvångsarbete,
framför allt i guld- och silvergruvorna.
När det begynnande 1800-talets frihetskamp mot
Spanien tog sin början, reste sig även Perus invånare
1820. Med bistånd av en argentinsk armé under San
Martin proklamerade man 28 juli 1821 Perus
oberoende och sedan Simon Bolivar 1824 besegrat
spanjorerna, valdes han till president. Efter ett par år
drog han sig emellertid tillbaka, och häftiga
oroligheter sönderslet den nya republiken, som dock något
konsoliderades under Ramon Castilla på
1840-60-talen. 1879-83 utkämpades ett förlustbringande krig
med Chile, vars efterdyningar varade ända in på
1900-talet, då striden om provinserna Tacna och Arica
avgjordes genom en kompromiss 1929. Det är först
under de senare årtiondena som landet med hjälp av
europeiskt och amerikanskt kapital gjort mera
avsevärda ekonomiska framsteg, vilka dock i viss mån
störts av de oroliga politiska förhållandena.
Statskupper och revolutionsförsök, presidentmord och
militärrevolter har hört till ordningen för dagen även
i det moderna Peru.
Ett torrt kustland med små bevattningsoaser
Peru har en längdutsträckning av ca 1 800 km och
en bredd av 500-1 000 km. Landet kan indelas i tre
zoner. Närmast Stilla havet utbreder sig i väster en
ganska smal kustzon, på sina ställen ökenartad (la
c o sta), öster därom höjer sig berglandet (la sierra),
genomdraget av två till tre kedjor, mellan vilka
dalgångar och högslätter bildar landets huvudbygder;
på bergens östra sluttningar ligger slutligen
skogslandet (la montana), som tillhör Amasonflodens
område.
Kustlandet är i söder endast 50 km brett, och låga
höjdsträckningar, lomas, stupar brant i havet. Kusten
Areal. 1 249 000 km2 med
8 558000 inv. (1951).
Berg, floder och sjöar. I
Väst-kordilleran Huascån (6 984
m ö. h.), Cerro de Ampato
(6 300 m), Chanchani (6 090
m), Misti (5 842 m), Tacora
(5 950 m). — I Östkordilleran
Vilcanota (5 340 m) m. fl.
Enda större sjö är Titicaca på
gränsen till Bolivia (3 812 m
ö. h.); de flesta floderna är
källfloder till Amasonfloden,
som benämnd Maranon
kommer från det vattendelande
passet Cerro de Pasco. Dess
övriga större bifloder är
Hu-allaga samt Ucayali med
Apuramac m.fl. källfloder.
Kustfloderna till Stilla havet
är korta och obetydliga.
Produktion. Majs, vete, ris,
frukt; rörsocker, bomull,
kaffe, vin, kakao, koka, potatis; ull av får, lama och alpacka.
Guld, silver, koppar, bly, zink, vanadin, stenkol, petroleum,
guano.
Städer. Lima med förstäder 835 000 inv. (1950), Arequipa
(97 000), Callao (86 000), Cuzco, Trujillo, Iquiios.
Karta. Se färgkartan vid art. Sydamerika.
är fattig på hamnar, och bränningarna vräker direkt
mot strandbranterna. Innanför höjderna utbreder sig
jämna pampas, sand- och stenslätter med ökennatur.
Norrut går kustslätten fram till Andernas fot. Här är
rikare tillgång på vatten, som förs ned från bergen av
småfloder, och här ligger två av landets största
städer, Lima och dess hamnstad Callao [kaja’å].
Talrika lämningar från Perus förhistoria -
tempelruiner och gravfält - vittnar om områdets tidigare
bebyggelse. Till de bäst odlade trakterna hör Rio
Ri-macs dalgång tack vare konstbevattning, som för
övrigt inom större delen av kustlandet är
förutsättningen för högre kultur. - Den nordliga kustzonen är
bredare än den sydliga; här växlar bevattnade och
odlade trakter, där bl. a. sockerrör odlas i stor skala,
med livlösa ökenområden, särskilt i
SechuraochTum-bez. Blott kring de rika petroleumlagren vid Negritos,
Talara och Zorritos förekommer en del bebyggelse.
Det som främst karakteriserar kustbältet i dess
helhet är sålunda den intensiva torkan. Söderifrån
kommer en kall havsström, Peruströmmen; det varmare
ytvattnet drives av passaden ut till havs och ersättes
av kallt djupvatten. Resultatet är ett kallt hav, som
inte kan dela med sig av sin fuktighet till kustlandet,
allra helst som det nästan ständigt blåser från land.
Söderut uppväges dock regnbristen något av de täta
dimmor, garu’as, som under vintern driver in från
havet och avger fina duggregn. Detta dimbälte, som
i södra Peru kan nå en höjd av 1 000 m ö. h., saknas
i norr, varför denna del av landet är ren öken. Callao
har endast 25 mm nederbörd (temperatur: mars 21,6°,
aug. 16,9°), medan Lima som ligger 158 m ö. h. har
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
