Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peru — guldlandet som blev jordbruksland - Ett torrt kustland med små bevattningsoaser - Det kalla bergslandet — sierran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
________________________________________________________________________________ PERU 2647
Palmer, snötäckta vulkaner och gammal spansk byggnadskonst karakteriserar på många håll det peruanska berglandet i
Sydamerikas tropiska zon. Ovan möter oss anblicken av vulkanen Misti (6 100 m), sådan den ter sig från staden Arequipa, belägen
i ett konstbevattnat område i Chilidalen 2 300 m ö. h., dvs. något högre än Kebnekaise. Byggnaderna är i stor utsträckning
uppförda av en vit vulkanisk bergart. Katedralen är berömd för sin skönhet.
48 mm, därav 38 mm från garuas. (Temperatur: febr.
23,5°, aug. i6,i°.) - Livet i kusttrakterna är också
anpassat efter det torra klimatet, och den största
olycka som kan drabba infödingarna är därför för mycket
nederbörd. Det kan understundom inträffa, att
Peru-strömmen försvagas och en varm ekvatorialström gör
sig gällande längre mot söder. En gång ledde detta
till en svår katastrof för kustboma i norra Peru, där
hyddorna till stor del är uppförda av lera. Husen
bokstavligen regnade bort, och massor av människor blev
husvilla.
Det kalla berglandet — sierran
I Peru består Anderna norrut av tre men söder om
Cerro de Pasco av två kedjor, skilda åt av större
floddalar, i norr Maranons [maranjå’n] (Amasonflodens)
och Huallagas [oaljag’a]; i söder uppträder smärre
bäcken avvattnade åt skilda håll av bifloder till
Uca-yali [okaja’li]; den sydligaste delen når in på
Titica’-cas högplatå (3 800 m ö. h.). För övrigt finns inga
av-loppslösa bäcken, och även ett annat av Andernas
karakteristiska drag förekommer sparsamt - de
aktiva vulkanerna. Endast i trakten av Arequipa [-kip’a]
finns verksamma vulkaner, Misti m. fl. - Geologiskt
är Östkordilleran äldst med gnejser, gamla graniter
och glimmerskiffrar, medan Västkordilleran här en
mei* komplicerad uppbyggnad med sandstenar och
kalkstenar av mesozoisk ålder, mest krita, genom-
satta av eruptiv från tiden för bergskedjans veckning
(jfr Sydamerika). - Västkordilleran, som har branta
sluttningar och högt belägna pass, når flerstädes över
6 000 m ö. h. och utgör ett svårt hinder för
samfärdseln. Dess högsta toppar är Huascån (6984 m) och
Cerro de Ampato (6300 m), snöklädda och med
många spår av istidens glaciärer.
Det mellan Andernas kedjor belägna platålandet
liknar i sin sydöstra del den bolivianska punan. Det
har en nederbörd som visserligen är mycket ringa
men dock här och var ger möjligheter för åkerbruk.
Landet är fortfarande mycket torrt, men
regnmängderna uppgår dock till ca 800 mm i Cuzco, inkarikets
gamla huvudstad på 3 380 m ö. h. Temperaturen är
låg på grund av höjden över havet, den uppges för
nov. vara 120, för juli ca 8°. De högre belägna
områdena, påramon, har typiskt aprilväder året runt. Klara
och vackra morgnar, sedan dimma eller svåra oväder
med snöblandat regn, mot aftonen uppklarnande. En
betydande olägenhet är också den starka motsatsen
mellan värmen i de solbelysta terrängavsnitten och
den starka kyla som härskar i skuggan. Frost kan
inträffa under alla årets månader.
I de varmare dalgångarna odlas sockerrör, majs, en
del subtropiska växter, i de högre delarna, som
räknas till »tier’ra fri’a», korn, kvfnoa, vete, lök,
potatis, koka m. fl., varjämte boskapsskötsel med lama,
alpacka och får är av stor betydelse. Denna del av
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
