Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planhushållning — nya vägar för folkhushållet - Central ekonomisk planläggning är en nödvändig följd av andra världskriget - Internationell planhushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer av samhällelig kontroll och planering. Fronten
har dock knappast gått mellan »regleringsvänlighet»
å ena sidan och »regleringsfientlighet» å den andra,
än mindre mellan »planeringsvänlighet» och
»plane-ringsfientlighet». Om nödvändigheten av en längre
gående planering (än under 20- och 30-talen) har
man allmänt varit överens, likaså om
önskvärdheten av ett smidigare kontrollsystem än det som
krisregleringarna erbjöd. Om regleringarna ändå visade
sig bli mera långlivade än vad man hade räknat med,
sammanhängde detta i första hand med två speciella
svårigheter, som kom att prägla efterkrigsekonomien:
ett nära nog permanent inflationstryck (som olika
länder bemästrade bättre eller sämre) samt de
västeuropeiska staternas lika permanenta »dollarbrist».
Oberoende av hur den politiska striden om
regleringarnas fortsatta existens utfallit, har emellertid
planhushållningen såtillvida fått sitt genombrott i
efterkrigssamhället, som det skett en inordning av
penningpolitik, finanspolitik, valutapolitik,
jordbrukspolitik osv. under vissa allmänna målsättningar och
därmed en samordning av dessa olika statliga
funktioner på det ekonomiska området. Bland de
målsättningar, som accepterats av praktiskt taget samtliga
politiska riktningar, har »den fulla sysselsättningen»
spelar en dominerande roll. Teoretiskt har man även
varit överens om att fast penningvärde och jämvikt
i bytesbalansen borde vara riktpunkter för den
statliga ekonomiska politiken; i praktiken är det dock
ytterst få länder som lyckats uppnå eller bevara både
full sysselsättning, stabilt penningvärde och
bytesbalans gentemot utlandet. I de länder, där
huvuduppmärksamheten varit inriktad på bibehållande av den
fulla sysselsättningen, har man i regel fått en
infla-tionistisk utveckling, medan de länder, som främst
sökt stabilisera sitt penningväsende, tidvis haft
relativt stor arbetslöshet. Dollarproblemet har inget
västeuropeiskt land (med undantag av Schweiz) helt
kommit till rätta med.
På det teoretiska planet har det under
efterkrigstiden försiggått en intensiv debatt om
planhushållningens mål och medel. Särskilt har man diskuterat
det inbördes förhållandet mellan s. k. generella
medel å ena sidan och s. k. fysiska regleringar å den
andra. Till de förra räknas främst penning- och
finanspolitiken, varigenom betingelserna för
konsumtion, sparande, produktion, investering osv. påverkas
utan att företagen och hushållen berövas sin
handlingsfrihet. De fysiska regleringarna däremot lägger
avgörandena från fall till fall i statliga myndigheters
hand (alltså t. ex. beviljande av valuta i
valutakontorets, fastställande av maximipriser i
priskon-trollnämndens osv.). Att de generella medlen »i
princip» är att föredra, både ur rent ekonomiska och ur
demokratisk-politiska synpunkter, torde numera
erkännas av de flesta. Ekonomer och politiker, som sym-
_______________________ PLANHUSHÅLLNING 2673
patiserar med den politiska vänstern, brukar
emellertid samtidigt framhålla, att regleringar åtminstone
i vissa konjunkturlägen är oumbärliga som
komplement till de generellt verkande metoderna. På
borgerligt håll brukar man genmäla, att ett målmedvetet
handhavande av de generella medlen, främst av
penningpolitiken, skulle göra fysiska regleringar
överflödiga (i fredstid).
Internationell planhushållning
Både från teoretisk och praktisk synpunkt ter sig
lösningen av de internationella ekonomiska
balansproblemen mera komplicerad. Om målsättningen
råder i och för sig inte någon meningsskiljaktighet.
Frihandel framstår ovedersägligt som ett angeläget
intresse på längre sikt; den ekonomiska nationalismen
med dess självförsörjningsideal har knappast längre
några anhängare i de demokratiska staterna. Men en
snabb övergång till helt fri utrikeshandel och fria
växelkurser (inklusive fria kapitalrörelser)
förefaller otänkbar, så länge den främst av kriget
föranledda balansbristen kvarstår. För ett enskilt land
torde det helt enkelt vara omöjligt att finna en lösning
på problemet. Tanken på en internationell reglering
av handels- och valutaförhållandena har därför växt
sig allt starkare. Därmed har således
planhushåll-ningsidén slagit igenom även på det internationella
planet. Ett flertal viktiga initiativ i denna riktning
har tagits av FN och dess specialorgan. Upprättandet
av Internationella valutafonden och Världsbanken
utgör två markanta exempel på internationell
sampla-nering. Hit hör även det internationella avtal om en
successiv liberalisering av världshandeln, som går
under benämningen GATT. Bland regionala
överenskommelser i liknande syfte kan nämnas Europeiska
betalningsunionen (EPU). Den sistnämnda
organisationen bildades i anslutning till Marshallplanen (1948
-52), det hittills märkligaste och mest omfattande
exemplet på internationell planhushållning.
Marshallplanen har såtillvida främjat även den nationella
planhushållningen, som de till organisationen
anslutna staterna (de s. k. OEEC-länderna)
förpliktigades att inkomma med s. k. långtidsutredningar om
sina aktuella och förväntade behov, sina
investeringsplaner och utvecklingsmöjligheter m. m. Även
Sverige avgav 1948 en dylik berättelse avseende
tidsperioden 1947-1952/53. Denna första
långtidsutredning åtföljdes några år senare av en förnyad
utredning, det s. k. långtidsprogrammet 1951-55.
Av allt att döma kommer
planhushållningssträvan-dena att intensifieras både på det nationella och på
det internationella planet. Formerna för denna
planering är emellertid alltjämt under debatt. På olika
vägar är man i färd med att söka sig fram mot en
syntes mellan en centraldirigerad planhushållning
och en fri marknadshushållning.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
170—410185 V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
