Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planhushållning — nya vägar för folkhushållet - Staten som ekonomins kontrollör en gammal tanke - Utvecklingen mellan krigen - Central ekonomisk planläggning är en nödvändig följd av andra världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2672 PLANHUSHÅLLNING ______________________________
ken på ett mera aktivt statligt engagemang i
näringslivet var hädanefter inte längre helt främmande.
Utvecklingen mellan krigen
I flertalet länder återgick man emellertid under
1920-talet till vad som betraktades som det »normala»,
dvs. ett relativt fritt ekonomiskt system av
förkrigstidens typ. Ändå var statens roll i näringslivet nu så
framträdande, att begreppet »statlig ramhushållning»
präglades som en passande beskrivning av det
rådande ekonomiska systemet. Staten drog alltså upp
den ram, inom vilken de ekonomiska krafterna fritt
kunde röra sig: staten bestämde den fria
marknadshushållningens gränser. Ramen utgjordes i första
hand av ett system av lagar, som på olika sätt
reglerade det ekonomiska livet (exempelvis
aktiebolagslagen, arbetarskyddslagen, banklagen osv.). I den mån
åter, som staten påverkade näringslivet även i mera
direkta former, alltså t. ex. genom penningpolitik,
finanspolitik osv., hade man vissa bestämda
»spelregler», som staten ansågs böra följa (jfr t. ex. reglerna
för guldmyntfotens handhavande, se Penningväsen).
Dessa fasta regler, som inte gav de ansvariga
myndigheterna särdeles stort svängrum, ansågs utgöra en
garanti mot godtyckliga eller politiskt ensidiga
ingripanden.
Under 1930-talet förändrades emellertid
situationen i det att svåra rubbningar både i den nationella
och i den internationella hushållningen tvingade
staterna att ta ekonomisk-politiska initiativ av större
räckvidd och efter delvis nya linjer. När det gällde
att utforma den nya politiken visade sig de gamla
politiska skiljelinjerna inte spela någon avgörande
roll. Således ingrep flertalet regeringar, oberoende av
politisk färg, mot den allmänna depressionen och
massarbetslösheten med sysselsättningsskapande
åtgärder. Man igångsatte offentliga investeringar
(»beredskapsarbeten»), som finansierades med lån
(»un-derbalansering av budgeten»). Vidare sökte man
genom olika åtgärder stärka köpkraften och stimulera
den privata företagsamheten.
Samtidigt medförde guldmyntfotens sammanbrott
år 1931 (se Penningväsen) nödvändigheten av en
mera självständig valutapolitik: växelkurserna var
inte längre »givna» genom guldpariteterna. I syfte att
göra det egna landet mindre beroende av de utländska
konjunkturerna infördes i en rad länder direkta
valuta- och utrikeshandelsregleringar. Särskilt de
totalitära staterna bedrev samtidigt i krigsberedskapens
intresse en ekonomisk politik, som konsekvent
syftade till självförsörjning (»autarki»). Resultatet av
dessa mångahanda inskränkningar i det fria
handelsutbytet mellan länderna blev en betänklig
nedkrymp-ning av den internationella handeln, innebärande att
man inte längre som förr drog nytta av
arbetsfördelningens fördelar.
På jordbrukets område genomfördes under
30-ta-let i många länder ett mera permanent
regleringssystem, föranlett av det beträngda läge vari
jordbrukarna råkat till följd av den internationella
jordbrukskrisen. Här fick staten ett avgörande inflytande över
prissättningen och därmed indirekt även över
produktionens storlek och inriktning. På ett viktigt
delområde sattes således den fria marknadshushållningen
ur funktion.
Ehuru planhushållningen vid tiden för det andra
världskriget hade gjort en del landvinningar,
saknades dock i regel en enhetlig målsättning för de olika
ingripandena, eftersom dessa var för sig hade
tillkommit under speciella förutsättningar.
Det andra världskriget medförde liksom det första
- men i mycket högre grad — en koncentration av
bestämmanderätten över produktion och konsumtion
till statliga myndigheter. Även denna gång tvingades
man att tillgripa direkta regleringar sådana som
ransoneringar, valutakontroll, exportförbud,
byggnads-reglering, priskontroll m. m. Systemet fungerade dock
avsevärt mycket bättre än under första världskriget,
mest beroende på att man nu hade vissa erfarenheter
att stödja sig på.
I somliga länder, framför allt i USA,
resulterade krigskonjunkturen, som bl. a. sög upp hela
den under fredstid kvarstående arbetslösheten, i en
betydande produktionsökning. I de länder, som inte
direkt härjades av kriget, kunde således den civila
försörjningen hållas på en anmärkningsvärt hög nivå.
Ä andra sidan växte sig dock även denna gång den
övertygelsen stark, att en regleringshushållning av
detta slag inrymmer betydande olägenheter och
risker (t. ex. snedvridning av produktionen, gynnande
av monopoltendenser, byråkratisering, tröghet i
anpassningen till nya situationer osv.).
Central ekonomisk planläggning är en nödvändig följd
av andra världskriget
Det andra världskriget hade på alla håll medfört
så djupgående rubbningar av det ekonomiska livet,
att det efter dess slut inte kunde bli fråga om att
utan vidare söka återgå till förkrigsförhållanden, som
för övrigt inte i någon högre grad tedde sig som
»normala». I många länder stod man inför gigantiska
åter-uppbyggnadsproblem. Allt detta gjorde, att ett långt
större mått av central ekonomisk planering för alla
framstod som naturlig och ofrånkomlig. I många
länder tillsatte man kommissioner eller kommittéer,
bestående av politiker, fackekonomer och
näringslivs-representanter, med uppgift att dra upp riktlinjer
för en dylik efterkrigsplanering.
Den ekonomisk-politiska debatten under
efterkrigs-perioden har i första hand gällt frågan, i vilken takt
och i vilken utsträckning krigstidens regleringar
skulle kunna avvecklas och ersättas med andra for-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
