Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plast — de tusen tingens material - Termoplaster och härdplaster - Hur plaster framställs - Ur plasternas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
________________________________________________________________________________ PLAST 2675
DE TUSEN TINGENS MATERIAL
Plast är en sammanfattande benämning för en
hel grupp produkter med vissa gemensamma
karakteristiska egenskaper. Antingen utgörs de av ämnen,
som vid vanlig temperatur är hårda men vid
upphettning mjuknar (blir plastiska) och kan formas, eller
också har de under något stadium av sin tillverkning
varit plastiska. Kemiskt kan man definiera plast som
en organisk förening med mycket stor molekyl, en
jättemolekyl eller makromolekyl, bestående av flera
tusentals molekyler. Jättemolekylerna är uppbyggda
av enkla, organiska föreningar, som vanligen binder
varandra i långa kedjor. Man talar då om
trådmolekyler. Bildligt skulle man kunna likna en sådan
förening vid ett långt pärlhalsband, där pärlorna
består av enkla organiska föreningar. Allt efter det man
har olika pärlor, kan man få olika halsband. På
liknande sätt kan kemisten, allt efter det han utgår från
olika organiska föreningar, tillverka olika slag av
plaster. Vi förstår härav, att antalet olika plaster kan
bli hur stort som helst.
De flesta plaster är s. k. helsyntetiska plaster, dvs.
de är framställda på konstgjord väg ur mycket enkla
föreningar. Även i naturen förekommer plaster,
naturplaster, t. ex. kautschuk. Slutligen har man på
kemisk väg kunnat överföra en hel del
högmolekylära naturprodukter till tekniskt värdefulla plaster,
s. k. halvsyntetiska plaster, t. ex. celluloid.
Termoplaster och härdplaster
Man skiljer mellan termoplaster och härdplaster.
De förra har i likhet med t. ex. vanligt brevlack
egenskapen att mjukna och smälta vid förhöjd
temperatur utan att väsentligt ändra sin karaktär. De kan
sålunda pressgjutas (sprutgjutas). Härdplasterna
beter sig på annat sätt. De värmehärdade sorterna
har visserligen i form av pulver-råvara till en början
termoplastisk natur, så att de låter forma sig under
värme och tryck, men förlorar vid fortsatt
uppvärmning sin formbarhet. De blir härefter okänsliga för
måttlig värme och får dessutom stor motståndskraft
mot kemikalier och lösningsmedel. Man talar även
om elaster (kautschukplaster). Dessa är
högelastiska plaster, som genom vulkanisering kan överföras
i formbeständiga produkter.
Hur plaster framställs
Jättemolekylerna kan framställas på två olika sätt
ur enkla molekyler. I ena fallet sammanfogas de i
långa kedjor utan förlust av någon eller några av de
i dem ingående atomerna, i andra fallet frånskils
någon enkel förening, vanligen vatten. I första fallet
kallas processen polymerisation, i andra fallet
kon-densation, och de bildade plasterna har fått namnen
polymerisationsplaster, respektive
kondensations-plaster.
Om plasten består av långa trådmolekyler, är den
vanligen löslig i organiska lösningsmedel. Kan
trådarna knipas ihop parallellt och bindas till varandra
blir plasten mera motståndskraftig mot
lösningsmedel och kemisk påverkan samt dessutom osmältbar.
Man säger, att plasten kan »härdas».
Ur plasternas historia
En hel del syntetiska plaster var kända redan för
över 100 år sedan. Det är dock först i våra dagar som
man insett deras stora betydelse och lärt sig att till
Bilden t. v. visar tillverkning av
strängsprutad s. k. slangfolie,
bilden t. h. upplindning av
sträng-sprutade rör av etenplast. Dessa rör
är lätta att skarva med svetsning,
och vid normal temperatur är de
beständiga mot flertalet organiska
ämnen.
Genom Svenska Metallverken.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas
i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
