Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plast — de tusen tingens material - Några viktiga plaster - 1. Polymerisationsplaster - 2. Kondensationsplaster - 3. Halvsyntetiska plaster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2678 PLAST
Några viktiga plaster
i. Polymerisationsplaster
Syntetisk kautschuk framställs numera i stor
skala. Som utgångsmaterial används bl. a. butadien, en
organisk förening, som framställs ur acetylen.
Eftersom acetylen erhålls ur kalciumkarbid och vatten,
kan således kautschuk tillverkas fabriksmässigt (se
art. Kautschuk).
Vinydplaster finns av flera olika slag och är
motståndskraftiga mot vatten, organiska lösningsmedel
och kemikalier. De kan tillverkas i flera klara färger.
Vinylplast används till isolering kring elektrisk
ledningstråd och som överdrag på metalltråd, t. ex.
disk-ställ, till tyger, dukar och golvbeläggning samt till
rörledningar för vatten och andra vätskor i den
kemiska industrin.
Tio plaster eller polysulfidplaster är
kautschuklik-nande produkter, som erhålls genom behandling av
etendiklorid med polysulfider. De är oljefasta och har
därför fått användning i stället för kautschuk för
ändamål där hög oljebeständighet erfordras.
Akry’lplaster kan göras glasartade och
genomskinliga men repas lätt. Glasklar akrylplast används
under namnet plexiglas som splitterfritt glas på
flygplan, bilar m. m. Plasten är böjlig, mjuknar vid 8o°
och kan då formas.
Ete’nplast liknar paraffin, är brännbar, seg och
böjlig och så gott som okrossbar samt lätt och flyter
på vatten. Etenplast används till mjuka burkar,
flaskor och bägare, olika hushållsartiklar, lådor för
kylskåp m. m. I tekniken används numera alltmer
etenplast i stället för vinylplaster till rörledningar för
vatten och inom den kemiska industrin till
vattenslangar.
2. Kondensationsplaster
Fenoplaster. Vid tillverkning av föremål av dessa
plaster pulvriseras materialet och blandas med ett
färgämne och något fyllnadsämne, t. ex. trämjöl,
varefter blandningen pressas i en form under tryck och
upphettning. På detta sätt framställs t. ex.
telefonapparater, delar av radioapparater, ja, t. o. m. hela
bilkarosserier. Fenoplasterna har stor elektrisk
isola-tionsförmåga och är dåliga värmeledare. De används
därför till handtag på elektriska strykjärn och
kastruller, till strömbrytare, m. m. De är även
motståndskraftiga mot kemikalier och lösningsmedel och
används därför till bordbeläggning.
Karbami’dplaster framställs genom
kondensa-tion av urinämne och formaldehyd. Liksom
bakeliten kan de härdas. De används, ofta under
namnet pollopa’s, till olika slags turist- och
bruksartiklar, såsom tallrikar, bägare m. m. Pollopas har hård
yta, som inte repas, men den tål inte kokande vatten
och diskmedel. Tillsätts vid framställningen
skumbildande ämnen, erhålls ett plastskum, som är
myc
ket lätt (täthet 0,02). Det är inte hygroskopiskt och
ett utmärkt isoleringsmedel mot kyla. Tyger blir
skrynkelfria, om de impregneras med en
vattenlösning av urinämne och formaldehyd och sedan
upphettas med ett strykjärn.
Melami’nplaster är liksom fenoplaster och
karba-midplaster härdbara. Utgångsmaterialet är en
organisk kväveförening, melamin, som kondenseras med
formaldehyd. Plasten har i huvudsak samma
egenskaper som karbamidplast men tål vatten och värme
bättre samt är beständig mot syror och alkaliska
diskmedel. På grund av sin hårdhet och okänslighet mot
värme används melaminplast till beläggning på
bordsskivor.
Styre’nplast används mycket för tillverkning av
mindre artiklar, såsom blixtlås, knappar och
tubför-skruvningar. Den är beständig i vatten men löslig i
organiska lösningsmedel. Knackar man på den med
ett mynt, klingar den som glas.
Kiselplaster eller silikoner är organiska
kiselför-eningar, som på senare tid fått stor användning. De
har mycket hög elektrisk isoleringsförmåga och
motståndskraft mot vatten och värme. De används bl. a.
till överdrag av elektriskt ledningsmaterial.
Ami’dplaster. Hit hör framför allt nylon, som är
ett utmärkt fibermaterial för tillverkning av borstar
och tyger (se Rajon). Det används bl. a. även till
lager och mindre maskindelar.
Alky’dplaster, alkydlacker, är
kondensationspro-dukter mellan glycerol och ftalsyra, vanligen försatta
med glycerolfettsyraföreningar, fenoplaster eller
cel-lulosanitrat. De har fått stor användning vid
tillverkning av syntetiska lacker (bil- och maskinlacker,
golvlacker m. m.).
3. Halvsyntetiska plaster
Cellulosanitratplast eller celluloid, som det i
Sverige vanligen kallas, framställs genom behandling av
cellulosanitrat med kamfer. Den har fått stor
användning vid framställningen av leksaker, kammar,
borstar, toalettartiklar, reservoarpennor, pingpongbollar
m. m. samt till film. Celluloid är mycket lätt
brännbar och gulnar med tiden.
Cellulosaacetatplast är däremot inte eldfängd och
brinner endast med svårighet. Den framställs genom
att behandla celluloid med ättiksyra och till den
erhållna produkten sätta kamfer. Det är för närvarande
ett av de viktigaste materialen för framställning av
en mängd mindre artiklar för hushåll och industri,
leksaker och inte brännbar film.
Kaseinplast framställs ur mjölkäggvita (kasein)
och formaldehyd. Det försäljs ofta under namnet
gala-lit och används för tillverkning av knappar, spännen,
ringar, örhängen m. m.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
