Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polarländerna — midnattssolens och polarnattens rike - Den klimatiska polargränsen - Arktis, polarområdena i norr - — 40° i medeltemperatur - En rik djurvärld - Européerna i Arktis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2686 POLARLÄNDERNA _______________________________
Den klimatiska polargränsen
En annan och i grunden betydelsefullare gräns för
polarområdena är emellertid den klimatiska. Denna
brukar dras vid isotermen för + io° under årets
varmaste månad, vilken i stort sett sammanfaller med
skogens nordgräns men i vissa områden betydligt
avviker från den astronomiskt bestämda polcirkeln.
Medan sålunda norra polcirkeln genomkorsar nordligaste
Sverige och Norge, passerar strax norr om Island,
genom södra Grönland och Berings sund mellan Amerika
och Asien, går io°-isotermen norr om Skandinavien
och därefter mot sydväst genom sydligaste Island och
långt söderut i Labrador i Amerika och utanför
syd-polsområdena löper den klimatiska polargränsen hela
vägen runt jordklotet avsevärt nordligare än södra
polcirkeln.
Arktis, polarområdena i norr
De arktiska områdena kring nordpolen upptas till
största delen av Norra ishavet. Ingenstädes kommer
kända landområden närmare polen än 700 km. Det
centrala polarbäckenet har ett största djup av mer än
5 000 m men blir mot söder grundare. Särskilt längs
den sibiriska kusten utbreder sig ett vidsträckt
grundhav, medan ett djupare parti mellan
Grönland-Is-land och Norge förbinder Ishavet med Nordatlanten
(jfr Atlantiska oceanen). Söderut begränsas havet
flerstädes av stora öar, norr om Nordamerika t. o. m.
en betydande arkipelag.
Vi kan indela de arktiska länderna i två
huvudgrupper: de nordamerikanska polarländerna med
Grönland (som tillhör Danmark), och de eurasiatiska
polarländerna. Till de senare hör bl. a. Jan Mayen,
Björnön, Spetsbergen, No’va ja Zemlja’ och Frans
Josefs land, alla norr om Europa, samt Severnaja
Zemlja (f. d. Nikolaus II:s land), Nysibiriska öarna
och Wrangels ö norr om Asien. Norr om Nordamerika
ligger de stora polaröarna Baffinön, Ellesmere ön,
Parryöarna, Victoria ön m. fl.; de tillhör alla Canada.
— 400 i medeltemperatur
Långt söder om den gräns vi här uppdragit för
Arktis gör sig polarnaturen påmind på olika sätt. Väldiga
isberg, som lossnat från Grönlands och andra öars
kustglaciärer, driver med havsströmmarna långt
söderut och har förorsakat fruktansvärda
fartygsolyckor i Atlanten (t. ex. Titanickatastrofen 1912). Från
polartrakterna kommer också de nordliga, bitande
kalla vindar som fördröjer vårens ankomst på våra
breddgrader. Det arktiska klimatet är naturligtvis
strängt med ända till -400 medeltemperatur under
den kallaste månaden, men de ljusa somrarna kan
vara angenäma, om också inte temperaturen i vatten
och luft inbjuder till något badliv. Det är då
vetenskapliga polarexpeditioner, fiskare och jägare styr
norrut över det eljest öde havet, tundrorna, snöfälten
och glaciärerna. Den inhemska befolkningen i
polarländerna är givetvis liten, några 10000-tal personer,
de flesta på Grönland, på några öar norr om Canada,
Novaja Zemlja och spridda punkter på Asiens
nordkust samt i Alaska och Nordamerikas arktiska delar.
Huvudmassan av de folkslag som bor i länderna kring
nordpolen utgöres av eskimåer på Grönland och i det
arktiska Nordamerika, världens nordligast boende
folk; härtill kommer lappar, samoje’der, o’stjaker,
tungu’ser, jaku’ter, korja’ker, tjuTtjer och andra
sibiriska stammar, med ett ord de folk som med ett
gemensamt namn kallas hyperboréer (»boende i
yttersta Norden»).
En rik djurvärld
Livet i polarländerna är hårt, strävsamt och fyllt
av umbäranden. Det ställer stora krav på individens
förmåga av anpassning till en karg och
människofient-lig natur. Växtlivets torftighet eller obefintlighet har
gjort människan beroende av djuren i en utsträckning
som ingen annanstans på jorden. Den arktiska
djurvärlden är rik på individer, men fattig på arter, ty
endast ett fåtal har kunnat anpassa sig efter klimatet.
Däggdjurens tjocka, vita pälsar är goda
värmeisole-rare, och deras förmåga att magasinera det
närings-rika späcket kommer i sista hand den jagande
människan till godo. Renskötseln bildar grundvalen för
människomas uppehälle i det eurasiatiska området,
havsfångsten i det amerikanska, kompletterad med
jakten på land. Fisket i floder och hav spelar därjämte
en roll såväl hos asiatiska kustfolk som hos många
eskimåstammar. Fångsten gäller främst lax, torsk och
helgeflundra. För eskimåerna på många håll liksom
för aleuter, tjuktjer och några andra asiatiska
kustfolk är sälen huvudbytet. Jakten på land är mest
inriktad på vildrenen, ett djur, som spelar en viktig roll
i stora delar av det arktiska området. Av dess skinn
görs förträffliga kläder, och varje del av djuret
kommer till användning som föda. På samma sätt
förvandlas sälen fullständigt till föda, kläder och
bränsle. Till den arktiska garderoben lämnar utom sälen
också räv, varg, björn och andra djur sina pälsar. Till
det arktiska Nordamerikas och Grönlands
djurvärld hör även en idisslare, myskoxen, som under
istiden var spridd i alla länder runt polen men nu är
nästan utrotad. Kött förtärs i hela polarområdet i rått,
fruset, kokat och t. o. m. skämt tillstånd; i synnerhet
rått kött förtäres i stora mängder, likaså mycket fett.
Vid god tillgång på föda ståtar därför den äkta
polar-människan med fylliga och avrundade former och
kan genom sitt fettlager länge skydda sig mot kölden
och uthärda hunger.
Européerna i Arktis
Det var det rika djurlivet i de arktiska trakterna
som framför allt lockade européerna norrut i större
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
