Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polarländerna — midnattssolens och polarnattens rike - Sex månaders natt — sex månaders dag - Jordaxelns lutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLARLÄNDERNA 2685
Fast i packisen. Bilden är tagen under en av Ernest Shackletons sydpolsexpeditioner. Utforskandet av polarområdenas öde
isvidder skedde förr under omänskligt hårda strapatser och krävde mod och viljekraft.
för belägna luftlagren. Härav följer att atmosfären i
själva verket uppvärms underifrån och avgörande för
klimatförhållandena på olika breddgrader blir
härigenom i första hand den energimängd, som tillförs
själva jordytan genom solstrålningen.
Från ekvatorn räknat mot polerna infaller
solstrålarna allt snedare mot jordytan, och tvingas härigenom
att på sin väg ned genom atmosfären passera allt
mäktigare luftlager. Viktigare är emellertid att den energi,
som tillförs jordytan, samtidigt sprids över en allt
större areal ju närmare polerna vi kommer. Varje
kvadratmeter tillförs betydligt större energimängd
vid ekvatorn än på högre breddgrader. I områdena
mellan 350 N och 350 S överträffar t. o. m. denna
tillförsel av solenergi de samtidiga förlusterna genom
utstrålning härifrån till världsrymden, medan mer
eller mindre betydande värmeunderskott förekommer i
trakterna närmare polerna. En fortskridande
uppvärmning av det ekvatoriala bältet och en likaledes
fortskridande avkylning av övriga delar av jordytan
skulle sålunda bli följden, såvida inte cirkulationen i
atmosfären och i haven, dvs. vindar och
havsströmmar, medförde en utjämning.
Sex månaders natt — sex månaders dag
Betraktar vi en jordglob finner vi vidare att de båda
polarområdena inringas av de s. k. polcirklarna på
66)4° N, resp. 66^/2° S bredd. Dessa linjer är den
astronomiskt betingade gränsen för de arktiska och
antark-tiska områdena, där solen minst 24 tim. under året
inte stiger upp över horisonten. Ju närmare vi
kommer polerna, desto fler blir antalet mörka dygn tills
vid själva polen solen aldrig når upp över
horisontlinjen under vinterhalvåret. Under det ljusare
halvåret sjunker däremot solen en allt kortare del av
dygnet under horisonten för att slutligen en natt - på
norra halvklotet vid vår midsommar, på det södra vid
jultiden - förbli synlig över horisonten hela tiden
som »midnattssol».
Vid själva polerna går emellertid solen aldrig ned
under horisonten under det ljusa halvåret. Där
råder sex månaders oavbruten dag, innan den lika långa
polarnattens mörker bryter in.
Jordaxelns lutning
Dessa säregna förhållanden innanför polcirklarna
beror på att jordaxeln inte är vinkelrät mot det plan,
i vilket jorden rör sig kring solen, den s. k. ekliptikan.
Genom denna snedställning lutar nordpolen under
vinterhalvåret från solen och ligger i ständig skugga,
men lutar däremot under vårt sommarhalvår mot
solen och belyses av dess strålar. Lutningen mot
ekliptikan uppgår till 23/2°, varav följer att medan
polernas gradtal är 90 blir polcirklarnas 66^4.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
