Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska partier — medborgaren och statens styrelse - Partierna i svensk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2706 POLITISKA PARTIER ______________________________
att rekrytera regeringen utgör grunden för det
parlamentariska styrelsesättet.
Man kan i fråga om partier skilja mellan idé
partier och intressepartier. Med det förra menas
partier, som till grund för sin verksamhet lägger vissa
allmänna principer, ägnade att på bästa möjliga sätt
gagna samhällslivet i dess helhet. Ett intresseparti
däremot utgörs av en större eller mindre grupp
medborgare, som uteslutande tar sikte på att främja den
egna gruppens väl. - Det torde vara svårt att
renodla dessa olika partityper. Partierna är i allmänhet
både idé- och intressebetonade. Inte desto mindre kan
det om vissa partier sägas, att det ena eller andra
momentet dominerar.
Man kan också skilja mellan riksdagspartier och
rikspartier. Våra moderna nu existerande partier är
landsomfattande rikspartier och innesluter inte
endast meningsfränderna inom riksdagen, som tidigare
var vanligt.
Partiväsendet i olika länder uppvisar stora
likheter till struktur och allmän uppbyggnad, men också
stora olikheter. Det som främst faller i ögonen
härvidlag är partiernas ställning i diktaturstaterna.
Kännetecknande för den nazistiska och fascistiska liksom
för den kommunistiska diktaturen är
maktkoncentrationen hos ett enda parti. All opposition förbjuds, den
väldiga propagandaapparaten står helt till
diktaturpartiets disposition, vid valen ges inga alternativ;
även möjligheten att avstå från att rösta är starkt
beskuren. Det är uppenbart att ett partisystem av
detta slag inte har mycket gemensamt med partilivet
i de demokratiska staterna.
En förutsättning för ett demokratiskt partisystem
är fri diskussion, rätt att organisera sig i olika
partier, regelbundna fria val m. m. I diktaturstaten finns
intet av allt detta. Partiets uppgift blir främst att slå
vakt om den rådande regimen och inför folket
förkunna statsledningens idéer.
Så länge samhällen funnits har det också funnits
partier som förfäktat sina egna idéer och intressen.
I vissa länder har partisystemet sedan långa tider
tillbaka spelat en betydande roll i statslivet. I England
uppstod under 1600-talet de båda klassiska
partibildningarna »tories» och »whigs», som senare ersattes
av de konservativa och liberala partierna. Dessa har
dominerat engelsk politik ända fram till tiden efter
andra världskriget, då arbetarpartiet (labour party)
distanserade det liberala partiet, som alltsedan dess
spelat en obetydlig roll i engelsk politik.
I USA uppkom i samband med tillkomsten av den
alltjämt gällande författningen (1789) ett
tvåpartisystem, som från början grundade sig på skilda
åsikter i fråga om den centrala unionsmaktens
befogenheter. Det nu existerande partisystemet i USA med
två stora partier, republikaner och demokrater,
grundlädes under mitten av 1800-talet och kan sägas vara
de äldre partiernas direkta arvtagare. - Det
amerikanska partisystemet har haft en delvis annan
karaktär än vad som varit vanligt i andra stater. Partierna
har framträtt som jättelika partimaskiner, för vilka
programmen ofta spelat en underordnad roll. Några
starkare partiideologier har det varit svårt att
urskilja. De senaste årtiondenas utveckling har
emellertid medfört en viss förändring härvidlag. Det
demokratiska partiet betraktas numera såsom något mera
liberalt än det republikanska.
Partierna i svensk historia
Första gången man i någorlunda modern mening
kan tala om partier i Sveriges historia är under
frihetstiden. I den situation, som uppstod efter Karl
XII:s död (1718) kom den förut starkt tillbakasatta
riksdagen att inta en mäktig ställning. I avsaknad av
en stark kungamakt blev riksdagen den
utslagsgivande faktorn i det dåtida svenska statslivet. Riksdagens
maktställning ledde till en enastående uppblomstring
av det parlamentariska livet och för att organisera de
många stridande viljorna utformades så småningom
ett livligt partiväsen. De viktigaste partierna var
hattar, mössor och hovpartiet. De stora politiska
frågorna avgjordes i det s. k. sekreta utskottet och dit
invaldes det för tillfället största partiets chefer.
De frihetstida partierna var dock mycket olika de
partier, som vi numera är vana vid. Partierna förde
inte några landsomfattande kampanjer vid
riksdagsvalen utan bildades först på riksdagen. De var med
andra ord riksdagspartier och denna typ av partier
kom att bli förhärskande ända in i vårt århundrade.
Mot slutet av frihetstiden kom emellertid
partiväsendet i vanrykte. Härtill bidrog starkt de ändlösa
partistriderna vid riksdagarna och det tämligen allmänt
förekommande mutsystemet.
En reaktion mot frihetstidens avigsidor inträdde i
och med Gustaf HI:s statsvälvning 1772. De mäktiga
partierna försvann och efterträddes av tillfälliga och
ytterst diffusa grupperingar. Det uppstod också
under den gustavianska tiden en tradition att betrakta
frihetstiden och särskilt dess utbredda partiväsen
som ett lågvattenmärke i svensk historia. Därigenom
kom partiväsen överhuvud att anses som något i och
för sig skadligt och landsfördärvligt. Denna
uppfattning om det frihetstida partiväsendet levde kvar med
stor styrka långt in på 1800-talet och försvårade
uppkomsten av nya partier. Först under intryck av Karl
XIV Johans »allenastyrande» uppstod i riksdagen
starkare grupperingar, som grundade sig på
motsättningarna mellan »oppositionen» och
regeringsan-hängarna. Vid 1840 års riksdag kom det till kraftiga
sammanstötningar mellan dessa båda grupper.
Efter Karl XIV Johans död blev
representationsfrågan aktuell. Den gamla fyrståndsriksdagen, som
uppstått under 1400-talet, motsvarade inte längre
ti
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
