Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prisbildning — vad bestämmer varans pris? - Den äldre prisbildningsteorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2738 PRISBILDNING
VAD BESTÄMMER VARANS PRIS?
Hrisbildning. Med en varas pris menas i
nationalekonomiskt språkbruk dess bytesförhållande
gentemot andra varor. I en någorlunda utvecklad
folkhushållning använder man sig emellertid av en
enhetlig värdemätare, penningenheten. Man »översätter»
de olika bytesförhållandena till »priser» i den
bemärkelse, som vi i vardagslag inlägger i ordet. I stället
för att säga: 1 par strumpor är värt (dvs. kan bytas
mot) 2 kilo smör, 5 biobiljetter, 10 toalettvålar osv.,
uppställer vi t. ex. följande prislista:
1 par strumpor ........ 10 kr
1 kilo smör ............ 5 »
1 biobiljett ........... 2 »
1 toalettvål ........... 1 »
Relationerna mellan priserna (10:5:2:1) utgör som
synes »spegelbilden» av bytesförhållandet mellan
varorna. Men uttryckssättet har blivit mycket mera
kortfattat och behändigt.
När vi i vardagslag talar om priser, har vi väl mest
våra vanligaste hushållsförnödenheter i tankarna. Men
vi kan givetvis också tala om priser -
»bytesförhållanden, uttryckta i penningenheten» - på kapitalvaror
(maskiner, halvfabrikat osv.), tjänster (t. ex.
tandut-dragning eller skoputsning), främmande valutor
(pund, dollar osv.) m. m. I vissa fall har vi särskilda
benämningar på dessa bytesförhållanden; vi kan t. ex.
tala om löner, hyror, räntor, växelkurser osv. Men
även dessa specialfall hör in under den allmänna
prisdefinitionen.
Vad är det då som bestämmer dessa
bytesförhållanden eller priser? När nationalekonomerna sökt
besvara denna fråga, har de först uppdelat den på två
delfrågor. Om man koncentrerar uppmärksamheten
på prisförhållandena vid en viss tidpunkt, t. ex. idag,
får man en frågeställning av denna typ: Varför får vi
betala dubbelt så mycket för ett par strumpor som
för ett kilo smör? Föremål för undersökningen är
alltså prisstrukturen. Men man kan också hålla sig till en
viss vara, t. ex. smöret, och undersöka dess pris vid
två olika tidpunkter. Vad man i detta fall intresserar
sig för är alltså prisförändringarna.
Den äldre prisbildningsteorin
Frågor av dessa båda slag bildade utgångspunkten
för den s. k. prisbildningsläran, som utgjorde själva
kärnan i den »nyklassiska» ekonomiska teorin (se
Nationalekonomi), alltså den lärobyggnad, som ända
in på 1930-talet var den nära nog allmänt erkända
inom den ekonomiska vetenskapen.
Huvuddragen i denna traditionella
prisbildnings-lära var följande. Man tänkte sig att priset »bildades»
på marknaden genom en sorts »bud och motbud» från
resp, köpare och säljare, ungefär efter mönstret av
forna tiders hästhandel (detta exempel anfördes för
övrigt uttryckligen av en framstående
prisbildnings-teoretiker, österrikaren von Böhm-Bawerck).
Köparnas bud - »efterfrågan» - ansågs bestämt av deras
»behov» av varan. Men detta behov åter var beroende
av ett flertal faktorer, som t. ex. köparnas
inkomstförhållanden, deras personliga tycke och smak m. m.
samt inte minst den mängd av ifrågavarande vara,
som köparna förut förfogade över. Antag t. ex. att en
person skall köpa en vinterrock. Hur pass stor del av
sin inkomst som han är villig att avstå för ändamålet,
måste givetvis bl. a. bli beroende på, om han har en
användbar vinterrock förut eller inte. Behovet av
»ytterligare en vinterrock» känns inte så påträngande
som behovet av att över huvud taget äga ett sådant
plagg. (»Lagen om den avtagande
behovsintensite-ten».) I övrigt försöker givetvis varje köpare att bjuda
»så lågt som möjligt», men finns det flera köpvilliga
på marknaden, och är tillgången begränsad (vilket den
nästan alltid är), så tvingas de ändå att bjuda över
varandra. Efterfrågepriset drivs således upp av den
inbördes konkurrensen mellan köparna.
Säljarna å sin sida har givetvis ett naturligt intresse
av att sälja sina varor - sitt »utbud» - så dyrt som
möjligt. Men de måste också se till att de verkligen
blir av med hela utbudet. De måste således komma
med ett bud, som ligger inom räckhåll för köparna.
Befinner sig säljaren i konkurrens med andra
försäljare inom samma bransch, kan han tvingas att gå
ner med sitt bud ytterligare: konkurrensen mellan
säljarna pressar ner utbudspriset. Hur pass starkt
detta konkurrenstryck blir, beror givetvis i första
hand på konkurrenternas antal och det samlade
utbudets storlek.
Så småningom pressas genom dessa mekanismer på
efterfråge- och utbudssidan prisbuden allt närmare
varandra, tills de slutligen sammanfaller i en punkt.
Försäljningen (»bytet») kommer till stånd och ett
pris har etablerats på marknaden. Detta pris kan
sägas vara resultatet av »samspelet mellan utbud och
efterfrågan».
Med denna utgångspunkt ansåg sig de nyklassiska
ekonomerna kunna ge svar på de båda slagen av
frågor. Först strukturfrågorna: Varför kostar vid en viss
tidpunkt 1 par strumpor dubbelt så mycket som 1 kilo
smör? Svaret gavs genom följande resonemang. Att
framställa varor är förenat med en viss kostnad.
Producenten har måst köpa råvaror, anställa och avlöna
arbetskraft, betala ränta på lånat penningkapital osv.
Dessutom bör han rimligen tillgodoräkna sig en viss
ersättning för sin egen företagarinsats, som också den
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
