Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pälsdjur — pälsdjursjakt och pälsdjursavel - Jakten efter pälsverk påskyndade upptäcktsfärderna - Pälsdjursaveln började i Sverige - Silver- och blåräv - Mink
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÄLSDJUR __________________________________________
har också givit upphov till plundringar, ja, den har
till och med ändrat världskartan. Långt innan
urskogarnas träd var fällda och innan någon gruva
bearbetats, utgjorde de pälsbärande djuren en säker
inkomstkälla för oförvägna nybyggare, vare sig de
landade på Plymouth Rock, slog sig ned i Maryland
eller kämpade i Hudson Bay mot snö och is. Ingen
naturtillgång på den amerikanska kontinenten har
varit så givande under en så lång följd av år som just
pälsdjurens skinn. Men det hänsynslösa skövlandet
av viltbeståndet ledde så småningom till att stora,
förut mycket goda jaktarealer blev fullkomligt
utplundrade på allt vad pälsdjur heter. Det blev därför
nödvändigt för de olika ländernas regeringar att
genom lagar och förordningar sätta stopp för
utrotningen. Samtidigt ökades efterfrågan på pälsverk med
den år från år stigande levnadsstandarden och det
blev nödvändigt att på annat sätt täcka behovet.
Päls-djursfarmer startades i de delar av världen som har
lämpligt klimat, och dessa arbetar nu med framgång.
Kvinnan av i dag har alla möjligheter att välja, då
det gäller pälsverk. Det finns skinn av alla slag, för
varje typ, för varje ändamål och för varje portmonnä.
De pälsdjur som spelar en roll i den nuvarande
uppfödningen är: silverräv, platinaräv, blåräv, viträv,
mink (nerts), nutria och karakulfår (persian).
Dessutom uppföds i mindre utsträckning chinchilla,
fi-scher, iller, japansk räv (mårdhund), stenmård,
tvättbjörn (sjubb) och sobel.
Pälsdjursaveln började i Sverige
Klimatet är en avgörande faktor, när det gäller
uppfödning av pälsdjur, och Sverige äger i detta
avseende en naturtillgång av oskattbart värde. Det första
försöket till målmedveten pälsdjursuppfödning
skedde 1827 i närheten av Stockholm med två vildfångade
korsrävar. Fjärde året lyckades man med detta par
få fram två korsrävar och två silvriga svarträvar,
vilka säkerligen är de äldsta silverrävarna i världen
uppfödda i fångenskap. Svårigheterna var emellertid
för stora med den tidens kunskaper, varför företaget
lades ned i slutet av 1833.
Den första bestående silverrävsaveln igångsattes på
Prince Edward Island i Canada, där Charles Dalton
och Robert T. Oulton på 1890-talet lyckades uppföda
silverräv. Sex företag hade en lång tid praktiskt taget
monopol på uppfödningen. De ingick nämligen en
överenskommelse att hemlighålla avelsresultaten
samt endast sälja skinn. Till slut blev det dock mera
allmänt känt, huru vinstgivande företagen var och
1908 började avelsdjur säljas i stor utsträckning. Det
hände, att goda avelsdjur betalades med närmare
100 000 kr. per par. Efter första världskriget kunde
avelsdjur köpas till lägre pris, och export ägde rum
i större omfattning även till Europa.
Till Sverige importerades de första blårävarna
1912 och de första silverrävarna 1919, men först på
1920-talet tog uppfödningen fart. De senaste
decennierna har visat en snabb utveckling av silverrävs- och
annan pälsdjursuppfödning i Sverige. Förhållandena
under andra världskriget medförde dock ett visst
avbräck på grund av utfodrings- och
försäljningssvårigheter.
Silver- och blåräv
Silverräven är en mutation (förändring i
arvsanlag) av rödräv. Ett förstklassigt skinn har en tät
skif-fergrå underull och blåsvarta täckhår. En del av
dessa är försedda med ett 1-2 cm brett vitt bälte,
silverbandet. Hårspetsen ovanför detta band har däremot
samma färg som de mörka täckhåren. Beroende på
inslaget av vitbandade täckhår växlar skinnfärgen
från helt silvrig till svart. På 1930-talet uppstod
genom mutation en art med en alltigenom ljusare päls
och tydliga vita tecken, s. k. platinaräv, vilken betingar
något högre pris.
Silverrävens dräktighetstid är 52 dygn, valpantalet
per hona 1-8. Valparna är i regel färdiga att
avpälsas efter 8 mån. Djurens foder utgörs till omkring
70 % av kött, huvudsakligen värdelöst slakteri- och
fiskavfall samt mjölk och vegetabilier. År 1951
beräknades världsproduktionen av silverräv till ca
220 000 skinn, varav Norge bidrog med 85 000, Canada
med 50 000, USA med 30 000 och Sverige med 30 000.
Blåräven är en färgvariant av fjällräven
(polarrä-ven). Efter några misslyckade försök 1912 och 1917
dröjde det ända till mitten av 1920-talet innan man
kom igång med uppfödning av blåräv i Sverige.
Genom rationell förädling kom man i Sverige och Norge
under andra världskriget fram till en ny typ av
blåräv, som i alla avseenden överträffar de ursprungliga
Alaska- och Grönlandstyperna. Denna den s. k.
nordiska blåräven är underbart vacker i en klart blågrå
pastellfärg och förekommer i olika ljushetsgrad.
Uppfödning av blåräv började omkring
sekelskiftet på mindre öar vid kusten av Alaska, där djuren
fick gå fritt omkring. Numera uppföds de på samma
sätt som silverräven. Blårävens dräktighetstid är 52
dygn och valpantalet per hona 1-12.
Världsproduktionen av blåräv beräknades 1951 till 100 000, därav
68 000 från Norge och 20 000 från Sverige.
Mink
Den största betydelsen inom
pälsdjursuppfödning-en har minken. Den introducerades här i landet 1928,
och den svenska produktionens kvalitet är nu mycket
högt uppdriven. Skinnens färg kan variera från varmt
brun till nästan svart. I mitten av ryggen finns en
mörkare schattering, den s. k. ålen. De silkigare
honskinnen sorteras i huvudsak till kappor (omkring
100 skinn), då däremot de stora hanskinnen lämpar
sig bättre till collierer och caper. Skinnen är mycket
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
