Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påvarna — männen på Sankt Petri stol - Från Napoleon till Mussolini har påvemaktens anseende stigit - Påvedömet i våra dagar - Pälsdjur — pälsdjursjakt och pälsdjursavel - En uppskattad handelsvara under antiken - Hudsonbaykompaniet bildades redan 1670 - Jakten efter pälsverk påskyndade upptäcktsfärderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÄLSDJUR 2 771
talets tre påvar Pius X (d. 1914), Benedikt XV (d.
1922) och Pius XI (d. 1939), alla tre fromma och
betydande män, har på olika sätt skaffat sin kyrka
fördelar.
Det första världskriget bidrog mycket till
påvedö-mets stärkande. I bolsjevismen och i den
nationalsocialistiska rörelsen fick dock påven motståndare,
som var på sitt sätt berett katolska kyrkan svårigheter.
Pius XI lyckades genom underhandlingar med det
fascistiska Italien 1929 återupprätta påvens
världsliga makt inom ramen för den s. k. Vatikanstaten, en
lilleputtstat omfattande ett litet område i Rom med
Vatikanpalatset som centrum. Påven är inte längre
»fången i Vatikanen».
Påvedömet i våra dagar
Pius XI:s efterträdare, Pius XII, blev det andra
världskrigets påve. Hans ansträngningar att
utjämna de politiska motsättningarna och åstadkomma en
humanisering av krigföringen kröntes emellertid med
ringa framgång.
Pius XII hette före påvevalet Eugenio Paccelli och
var från 1930 kardinal och statssekreterare, dvs.
Vatikanens utrikesminister. I denna egenskap
utövade han ett avgörande inflytande på Vatikanens
politik även under åren närmast före andra
världskriget. Denna tid utmärktes bl. a. av en skärpt hållning
från påvestolens sida gentemot fascismen och
nazismen, utan att dock någon formlig brytning
inträdde. Som nybliven påve framträdde han 1939 med ett
uppmärksammat julbudskap, vari han kategoriskt
fördömde våldspolitiken. Senare har deklarationer av
liknande innebörd vid ett flertal tillfällen riktats mot
bolsjevismen. Den uppmärksamhet med vilken
världens folk numera lyssnar till rösten från Rom
vittnar om vilken stark ställning påvedömet åter uppnått
i nutiden. Se vidare artikeln Romersk-katolska
kyrkan.
PÄLSDJURSJAKT OCH PÄLSDJURSAVEL
rALSDJUR har sedan urminnes tider varit
eftersökta av människan. Att skaffa fram pälsverk och
driva handel med skinn av olika slag är en mycket
gammal näringsgren. Den går många tusen år
tillbaka i tiden, ända till stenåldern, då grottmannen
dödade markens vilda djur för att han själv och hans
familj skulle få en varm beklädnad under den kalla
årstiden. Man kan med ganska stor visshet påstå, att
grottåldems kvinnor var de första som valde sig
passande pälsverk för att hålla sin kropp varm och göra
sig så tilldragande som möjligt. Genom bilder i
grottmänniskornas hålor vet vi, att Cro-Magnonrasen, som
levde i Frankrike för omkring femtiotusen år sedan,
brukade skinn till beklädnad.
En uppskattad handelsvara under antiken
Egyptier, babylonier, assyrier, greker och romare
använde djurs skinn till kläder. Drottning Semiramis
av Babylonien förde med sig 8 000 tigerhudar under
sitt fälttåg till Indien (2128 f. Kr.). Även Herodotos
talar om kläder av skinn.
I förbiblisk och biblisk tid var Armenien
huvudsätet för handeln med skinn. Dit sändes skinn från
norra Asien och Persien. De såldes sedan till
Grekland. Bland pälsverken är hermelinen sedan
gammalt kunglighetens speciella pälsverk. Ordet
hermelin - på engelska »ermine» - kommer av namnet
Armenien, enligt vad de lärde påstår.
Folken i västra Europa och England bar skinn till
skydd och beklädnad, ända till dess den romerska
invasionen införde bruket av tyger.
Under medeltiden åter bars skinn uteslutande av
männen, medan kvinnorna var förbjudna att bära
pälsverk. Det var först under den engelske konung
Edvard IH:s regering som skinn blev mode även för
kvinnor.
Hudsonbaykompaniet bildades redan 1670
Äldre tiders handel med pälsverk erbjuder mycket
av intresse. De europeiska skogarnas viltbestånd
sjönk avsevärt vid nya tidens början, och de hade
helt säkert blivit skövlade på allt vilt, om inte
upptäckten av Amerika öppnat en nästan outtömlig
reservoar. Detta lands viltbestånd exploaterades med
en intensitet som saknar motstycke inom någon
annan förvärvsgren. För att kunna möta det stigande
behovet och efterfrågan på pälsverk bildades i olika
delar av världen handelskompanier och bolag som
sände ut pälsjägarexpeditioner till de mest givande
jaktområdena. Det äldsta av dessa bolag, det
världsbekanta Hudsonbaykompaniet, bildades av prins
Rupert av Pfalz m. fl. 2 maj 1670 i England och
existerar ännu i dag. Hudsonbaykompaniet hade till
uppgift att exportera skinn från den del av amerikanska
kontinenten som vi kallar Canada, och sedan denna
tid har också Canada varit världsberömt för sin
produktion av finare viltskinn.
Jakten efter pälsverk påskyndade upptäcktsfärderna
Utan att göra sig skyldig till någon överdrift skulle
man kunna säga, att få näringsfång på vår jord haft
så stor betydelse för den vita rasens utbredande som
anskaffandet av pälsverk. Pälsdjursfångsten har lett
till utforskandet av oerhörda urskogsområden men
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
