Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pärlor — pärlfiske och pärlodling - Pärlfiske - Japanen Mikimoto »odlar» pärlor - Äkta och oäkta pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÄRLOR
Öppnad pärlmussla med pärla (överst) samt pärlor av olika
storlekar. Pärlorna ligger ibland fritt i mantelhålan och är
då runda eller ovala; ibland är de fastvuxna vid skalet och
av oregelbunden form.
tagna skyddsåtgärder minskat så starkt i de flesta
länder, att deras andel i den årliga fångsten är
mycket ringa. I Sverige erhålles obetydligt med
sötvat-tenspärlor, huvudsakligen i Lagan och de
norrländska älvarna.
Japanen Mikimoto »odlar» pärlor
Nyss nämndes att om en främmande kropp
kommit in i musslans kropp, blir den överdragen med
skalsubstans. Den kan ligga fritt eller vara förbunden
med skalet. Man kan påträffa skal med t. ex. en
liten fisk överdragen av pärlemor. Detta
förhållande har kineser och japaner känt till sedan
gammalt. De införde små Buddhabilder av vax mellan
manteln och skalet, och när vaxbilderna blivit
överdragna med pärlemor, utsågades de ur skalet.
En japan vid namn Mikimoto började redan 1891
göra försök att »odla» pärlor. I stället för
Buddhabilder införde han, enligt ett förslag av den japanske
professorn Mitsakuri, runda pärlemorkorn, men några
användbara pärlor fick han inte, ty de blev hårt
fastvuxna vid skalet. Även Linné experimenterade på sin
tid med framställning av pärlor genom att under
skalet på musslor införa små sandkorn.
När det klarlagts, att det är närvaron av epitelceller,
som är utslagsgivande för pärlbildningen, låg det
nära till hands att experimentellt göra en inlagring
av sådana celler i manteln. Detta utfördes först i
Tyskland av Alverdes. Därvid erhölls pärlor som givetvis
saknade kärna och i allmänhet hade mycket
oregelbunden form. I ett av sina 1913 utgivna arbeten
föreslog dr Alverdes, att man vid konstgjord produktion
av pärlor jämte epitelet borde införa små kulor av ett
parasitäggs storlek.
Det var Mikimoto som omsatte dessa idéer i
praktiken. Som kärna använde han små, svarvade kulor
av pärlemor, 1921 kunde han släppa ut de första
»odlade» pärlorna i marknaden. Produktionen nådde
mycket stor omfattning. Musselynglet placerades i
burar, som nedsänktes i vattnet. När musslorna var
tre år gamla, företogs »operationen», vilken tillgick
så, att kärnan först överdrogs med ett stycke epitel
från en öppnad mussla. Härpå gjordes ett fint snitt i
värdmusslans mantelvävnad, varvid kärnan stacks in
till rätt djup. Musslan släpptes därefter tillbaka till
buren. Efter fyra år, under vilka regelbunden
inspektion och utsortering av sjuka exemplar sker, öppnas
musslorna, och pärlorna plockas ut. Omkring 60 % av
musslorna lämnar pärlor, men endast ca 5 % ger
pärlor av så god form och kvalitet, att de är säljbara.
Den mussla som används vid odlingen är den
japanska havspärlmusslan. Se bild s. 2389.
Äkta och oäkta pärlor
Mikimotos pärlor värderades lägre på
pärlmarkna-den än de på naturligt sätt erhållna. På grund av att
kärnans skiktning i de »odlade» pärlorna avviker
från skiktningen i pärlan för övrigt, fick man snart
fram metoder att skilja dem från de naturliga. Bl. a.
används s. k. endoskop, medelst vilka borrade pärlor
kan inspekteras inifrån borrhålet. Numera lär
Mikimoto i stället för de ur pärlemorskal svarvade
kulorna ha börjat använda mycket små naturliga pärlor
till kärnor. Därigenom torde det bli omöjligt att
avgöra, om en pärla är »odlad» eller inte. — De
odlade pärlorna kan inte betraktas som oäkta. Det finns
emellertid imiterade pärlor av olika slag. En typ
består av tunnväggiga glaskulor, vilka invändigt
överdragits med ett slags pärlessens och sedan fyllts med
vax. Pärlessessen kan man få av löjans fjäll, vilkas
silverglans beror på s. k. guaninkristaller. Dessa
lossnar från fjällen, om man sköljer dem i vatten, och
beredes till essensen. För att få 1 hg pärlessens
fordras 56 000 löjor.
Pärlor har använts sedan förhistorisk tid och är
fortfarande högt skattade till allehanda smycken. Med
tiden förlorar de dock sin glair, och pärlor som
påträffats i gamla gravar har varit helt förstörda.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
