Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radioteknik — världens snabbaste kommunikationsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––- RADIOTEKNIK 278 I
Schematisk bild av sändningskedja. Ljudvågorna omvandlas i mikrofonen till ekvivalenta elektriska spänningar. Dessa
spänningar, ljudsignalen, förstärks, kontrolleras i kontrollbord, förstärks igen och skickas ut på ledningar, som förbinder studion
med sändarna. I sändaren blandas ljudsignalen med en i sändaren alstrad högfrekvent signal (moduleras) och lämnar
sändar-antennen i form av elektromagnetiska vågor. Dessa inducerar i mottagarantennen en svag bild av växelspänningen i
sändar-antennen. Denna spänning förstärkes, passerar avstämningsanordningar så att olika sändare kan särskiljas. I detektorn avskiljes
högfrekvensen och kvar blir en reproduktion av ljudsignalen från mikrofonen. Ljudsignalen förstärkes ytterligare och
förvandlas i högtalaren till ljudvågor.
VÄRLDENS SNABBASTE KOMMUNIKATIONSMEDEL
Radioteknik. Radio (av lat. radius, stråle) har
blivit den internationellt vedertagna benämningen för
allt slags trådlös kommunikation med undantag för
television. Radio inbegriper sålunda utom trådlös
telegrafi och trådlös telefoni samt rundradio även trådlös
pejling och distansbestämning (»ekoradio»).
Det brukar vara vanligt med stora uppfinningar
och upptäckter, att de har sin upprinnelse i
experimentella, ofta på rent empirisk grund gjorda
observationer och att den teori som skall föra
utvecklingen vidare får ta vid först på ett senare stadium. Med
radion förhåller det sig delvis tvärtom. Genom ett
storslaget teoretiskt arbete av engelsmannen James Clerk
Maxwell i dennes »Electricity and Magnetism» av
1873 utformades teorin för ljuset som ett
elektro
magnetiskt fenomen och uppställdes de första
ekvationerna för elektromagnetiska vågrörelser i etern. På
denna teoretisk-matematiska grundval arbetade
sedan Maxwells landsman Oliver Heaviside [hev’isajd]
vidare och framlade sina resultat i en serie
avhandlingar om elektromagnetiska vågor. Den sista av dessa
trycktes 1888.
Det var just Maxwell-Heavisides beräkningar som
låg till grund för de experiment, varigenom den tyske
fysikern Heinrich Hertz 1887 och 1888 sökte och
lyckades påvisa de elektromagnetiska vågornas faktiska
existens. Experimentet tillgick i stort sett sålunda:
Hertz alstrade elektriska gnistor medelst en
induk-tionsrulle, varvid elektroderna var förlängda så att
de bildade ett slags antennsystem. I närheten av
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
