Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radar — orientering i dimma och mörker - Radar utvecklas - Olika typer av radar - Radar i fredlig tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2780 RADAR
Antennen till den radaranläggning (i Belmar, New Jersey,
USA) medelst vilken man i januari 1946 lyckades inregistrera
den första radar-reflexen från månen. Signalen återkom —
som beräknat — efter 2,5 sekunder.
mer en ännu mindre bråkdel till
mottagningsappa-raten.
Dessa arbeten omgärdades, som man inser, av
militära skäl med en utomordentlig sekretess, och först
efter kriget har det varit möjligt att få fram en
jämförelse mellan vad de olika länderna presterat på
området. Det har härvid visat sig, att engelsmän och
amerikaner hade bättre tur (eller skicklighet) än
axelmakterna. Engelsmännen kom nämligen först av
alla underfund med att den s. k. magnetronen (en
sedan länge känd typ av sändarrör för korta vågor)
genom vissa konstgrepp kunde bringas att avge
utomordentligt höga effektbelopp vid våglängder så korta
som 3 till 10 cm; tyskarna hade för sin del
förkastat magnetron-principen för ekoradion. Följden
blev den, att engelsmännens nya, för centimetervågor
byggda radarapparater, vilka i större antal blev
färdiga 1942, helt och hållet mystifierade tyskarna och
i själva verket kom att avgöra »slaget om Atlanten».
Med deras hjälp blev det möjligt att nattetid uppspåra
och oskadliggöra de fientliga ubåtar vilka begagnade
dygnets mörka timmar att gå i övervattensläge för att
hämta luft och ladda batterier. Inte ens det sent
omsider vidtagna konstgreppet att förse ubåtarna med
snorkel, dvs. andningsrör, utgjorde tillräckligt skydd
mot radarapparaternas skarpa öga.
Olika typer av radar
Med hänsyn till sändaranordningens beskaffenhet
skiljer man mellan två sändningsmetoder vid radar:
interferensmetoden och impulsmetoden. Vid den
förra är sändareffekten konstant, varemot
frekvensen får variera sicksackformigt mellan ett högsta och
ett lägsta värde. Mottagaren, som påverkas såväl av
direktvågen som den reflekterade vågen, är byggd så.
att den avger en spänning, vilken är proportionell
mot den uppmätta frekvensskillnaden, som i sin
ordning tydligen utgör ett mått på strålens gångtid.
Avläsning kan sålunda ske på ett katoskop, varvid
man oftast låter »tidsaxeln» rotera likt en visare
omkring en punkt på katoskopskärmens mitt, synkront
med rotationen hos antennsystemet. Skärmen
(bildskivan) återger likt en karta konturerna av alla de
föremål den utskickade radiovågen möter i alla
väderstreck. Interferensmetoden är särskilt lämplig för
bestämning av läget hos tämligen stora eller
närbelägna målytor, dvs. i sådana fall där
sändningseffek-ten kan hållas låg. - Impulsmetoden däremot
kännetecknas av att sändningen inte är kontinuerlig utan
sker stötvis. Sändaren utskickar sålunda vågföljder
av kort varaktighet (ca en miljondels sek.) men
»endast» ca 1 000 sådana vågföljder per sekund.
Härigenom kan sändarröret utan att brännas sönder
bringas att avge mycket hög momentan effekt, upp
till 3 000 kilowatt t. o. m. vid centimetervågor. Detta
gör det möjligt att upptäcka små mål även på
mycket långt avstånd; det uppges, att enstaka flygplan
har lokaliserats på 300 km distans. - Även vid
impulsmetoden kan man för målsökning använda
roterande antenn och en häremot svarande roterande
elek-tronoptisk »visare». Vid sökning i viss riktning blir
anordningen enklare: antennen göres inställbar, och
tidsaxeln på katoskopet blir stationär. Radioekot,
och härmed målavståndet, avläses på skärmen som
ett »hack» i en linje. Dylika apparater används bl. a.
som riktmedel vid fartygsartilleri. De större
krigsfartygen utrustas med upp till ett 30-tal apparater av
detta slag.
Radar i fredlig tjänst
För fredliga syften - vilket man vill hoppas
kommer att bli dess väsentliga framtida uppgift - har
radar numera en stor betydelse både till sjöss och i
luften. De oceangående passagerarfartygen är
försedda med radarapparater, till ovärderlig hjälp vid
gång i dimma och i trånga farvatten nattetid. Mot den
säkerhet till sjöss som en modern radaranläggning
innebär utgör dess kostnad, 40 000-80 000 kr, en
fullt överkomlig riskpremie. En dylik radarapparatur
innehåller inemot 1 oo-talet elektronrör.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
