Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radium och radioaktivitet — makarna Curies upptäckt - Madame Curies upptäckt - De radioaktiva ämnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279° radium
MAKARNA CURIES UPPTÄCKT
Radium och radioaktivitet. Då Wilhelm
Röntgen 1895 hade upptäckt en osynlig strålning,
som han kallade X-strålar, senare benämnda
röntgenstrålar, började man överallt att leta efter andra
liknande fenomen. Man trodde, att fluorescens hos
glaset i röntgenröret var orsaken till att det bildades
X-strålar. Även den franske fysikern Henri
Becque-rel arbetade med dessa problem och undersökte bl. a.
fluorescerande uransalter. Han upptäckte härvid, att
ett uransalt som låg i en låda tillsammans med en
fotografisk plåt och alls inte hade varit utsatt för
solljus påverkade den fotografiska beläggningen på
plåten, och det t. o. m. fastän plåten var inpackad i svart
papper; uransaltet fotograferade så att säga sig självt.
Detta var den första upptäckten av radioaktiviteten
(namnet kommer av ett latinskt ord radius, stråle),
och den gjordes året efter det att Röntgen upptäckt
X-strålarna.
Becquerel påvisade, att strålningen inte hade något
med uransaltets fluorescens att göra utan var
karakteristisk för själva uranatomen. Den skedde spontant
utan tillförsel av yttre energi. Dessa strålar, som
upptäcktes hos uran och senare hos andra s. k.
radioaktiva ämnen, har fått namnet radiumstrålar.
Man började nu att söka efter andra ämnen som
ägde denna märkliga egenskap. Madame Marie
Sklo-dowska Curie [kyrij fann, att det av alla då kända
grundämnen förutom uran blott var ett till, nämligen
torium, som ägde samma egenskap.
Madame Curies upptäckt
Är 1898 gjorde madame Curie en ny epokgörande
upptäckt. Under arbetet med att undersöka
strålningen från uranhaltiga ämnen hade hon blivit
uppmärksam på att mineralet pechblände, vilket
begagnades som utgångsmaterial, hade en betydligt
starkare strålning än man kunde vänta sig av dess
innehåll av uran. Hon drog då den slutsatsen, att det i
detta mineral måste finnas ett ämne som hade
mycket större strålningsförmåga än uran. Tillsammans
med sin man, Pierre Curie, arbetade hon vidare på
att finna detta ämne. Efter allmänna
analyserings-metoder uppdelade de pechblände i grupper av
beståndsdelar och fann tillsammans med vismut, en
starkt aktiv substans, som kallades polonium efter
madame Curies hemland Polen, och senare
tillsammans med barium ett starkt aktivt ämne, som
kallades radium. Genom att behandla flera ton pechblände
kunde de framställa en mycket liten mängd radium,
och det visade sig, att det hade en strålningsförmåga
som var miljoner gånger större än uranets. Av 1 000
kg pechblände erhålles ca 0,1 g ren radiumklorid.
Pechblände innehåller ännu ett radioaktivt
grundämne, som fått namnet aktinium.
De radioaktiva grundämnena
Det som skiljer de radioaktiva grundämnena från
alla andra är den egenskapen, att de utsänder strålar.
På flera olika sätt kan dessa strålar påvisas och
arten och mängden av dem bestämmas. Vi har redan
hört, att det var deras förmåga att påverka en
fotografiplåt som ledde till upptäckten av dem. Men den
viktigaste metoden när det gäller att bestämma
strålningen kvantitativt grundar sig på strålarnas
förmåga att jonisera luften, dvs. dela en del av dess
neutrala atomer i positiva och negativa joner och därvid
göra den till ledare förz elektricitet. Hålles ett
radioaktivt ämne i närheten av ett laddat elektroskop,
urladdas detta på grund härav. Efter denna
mätnings-metod är det möjligt att bestämma så små mängder
som tusendelen av ett miljondels mg radium.
Uran-radiumserien
[-Strålning-]
{+Strål- ning+} Halveringstid [-Atomvikt-] {+Atom- vikt+}
Uran I a 4,5 X 109 år 238,1
Uran X, 07 24,1 dagar 234
Uran X2 øy 1,15 minuter 234
Uran II (X 2,4 • 106 år 234
lonium a 8,0 • 104 år 230
Radium X 1 620 år 226
Radon X 3,85 dagar 222
Radium A X 3,0 minuter 218
Radium B Vy 26,8 minuter 214
Radium C x (i 19,5 minuter 214
Radium C’ X 150 ■ io~6sek. 214
Radium C” Øy 1,4 minuter 210
Radium D P V 22 år 210
Radium E P 7 5 dagar 210
Radium F (Polonium). Radium G (Blyisotop). X stabil 140 dagar 210 206
Aktiniumserien
[-Strålning-]
{+Strål- ning+} Halveringstid [-Atomvikt-] {+Atom- vikt+}
Protaktinium a 3,4 X 104 år 231
Aktinium 21,7 år 227
Radioaktinium x j3 18,9 dagar 227
Aktinium X X 11,2 dagar 223
Aktinon X 3,9 sek. 219
Aktinium A X 2 X io~3 sek. 215
Aktinium B P y 36,1 minuter 21 I
Aktinium C x p 2,15 minuter 21 I
Aktinium C’ X 5 X io-2 sek. 21 I
Aktinium C” V y 4,7 minuter 207
Aktinium D (Blyisotop) stabil 207
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
