Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rafael (Rafaello Santi) — klarhet och harmoni - Väggmålningarna i Vatikanen - Påverkad av antiken - Sin tids störste porträttmålare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAFAEL 2793
KLARHET OCH HARMONI
Rafael, egentligen Raffaei/lo Santi
(1483-1520), är vid sidan av Leonardo da Vinci och
Michel-angelo högrenässansens störste konstnär. Han var son
till en målare i Urbino, kom sjuttonårig i lära hos
Perugino i Perugia och lärde sig snart fullkomligt
behärska dennes målningssätt. 1504 flyttade han till
Florens, där han med samma läraktighet studerade både
äldre och samtida konst. Särskilt tog han intryck av
Leonardo da Vinci och Michelangelo. På samma gång
utvecklades hans självständighet; hur mycket han än
lärde av andra, fann han också ett uttryckssätt som
var helt hans eget.
Hans bildskapande fantasi är tecknande och
plastisk; han är den fasta, uttrycksfulla linjens och den
klassiskt ädla figurkompositionens mästare framför
andra. Ett lätt antydande drag av dramatisk handling
förekommer ofta som psykologiskt hjälpmedel och
för att sätta figurerna i otvunget samband med
varandra; de många madonnabilder och gruppbilder av
den heliga familjen som han målade under dessa år
förenar därför med sin förnämt harmoniska
hållning ett naturligt och rörande behag.
Väggmålningarna i Vatikanen
1508 kom Rafael till Rom, där han fick uppdraget
att utföra väggmålningar i en rad salar i Vatikanen,
de s. k. stanzerna. I dessa målningar slog hans
begåvning på en gång ut i full blomning. Med majestätisk
högtidlighet och storslagen klarhet formade han de
stora monumentalmålningarna; man har intrycket,
att han också gjorde det med lekande lätthet.
Djupsinnigt tänkta och dock fullkomligt klart uttryckta
är de tidigaste och mest betydande, de tre stora
freskerna Religionens triumf, Skolan i Aten och
Parnassen i den sal som kallas Stanza della segnatura,
målade 1509-11. I de följande salarna lät Rafael
emellertid sina medhjälpare utföra en stor del av
arbetet.
Rafael och hans medhjälpare målade omfattande
frescomålningar i Vatikanens loggior (fullbordade
1519); här har han tagit starka intryck av
Michel-angelos takmålningar i Sixtinska kapellet, vilka
avtäcktes 1512. - Se bilder vid Filosofi och
Målarkonsten.
Påverkad av antiken
1514 blev Rafael efter Bramantes död arkitekt för
Peterskyrkan och tillika ledare för fornminnesvården
i Rom. På det stora kyrkobygget hann han under sin
korta återstående livstid inte sätta någon märkbar
prägel. Arbetet med fornfynden blev däremot
betydelsefullt. Just under denna tid påträffades ett mycket
stort antal antika skulpturer, och genom utgrävningar
En studie i rött skulle man kunna kalla Rafaels porträtt av
Medici-påven Leo X och de två kardinalerna. Olika nyanser
av rött i påvens purpur, i borddukens och kardinalernas
mo-dulerade scharlakan spelas ut mot varandra och mot frasande,
gräddvit brokad. I ansiktena, vart och ett med sin karaktär,
uttrycker sig tidens störste porträttmålare.
i Titus’ termer gjorde man bekantskap med
fantasifulla romerska dekorationsmålningar. Den intima
bekantskapen med antiken ger Rafaels figurstil en
fastare plastisk karaktär än någonsin, på samma gång
som hans studium av det nakna blir intensivare än
förr; karakteristisk är fresken Branden i Borgo i en
av stanzerna (1514-17) med sitt myller av nakna
eller klassiskt draperade figurer. De antika
dekora-tionsmålningarna lämnade uppslaget till de
fantasifulla och eleganta ornamenten (grotesker) i
ramverket kring Rafaels senare freskomålningar, särskilt
i loggiorna. Den klassiskt statuariska stilen präglar
särskilt Rafaels kartonger till vävda bonader för
Sixtinska kapellet (1515-16) och hans senare
andakts-bilder, bland dem den ryktbara Sixtinska madonnan
(omkr. 1516), som inte har något med Sixtinska
kapellet att göra utan med påven Sixtus, som avbildats
på tavlan. Den förvarades före andra världskriget i
det nu förstörda Dresdengalleriet. I november 1945
meddelades från Moskva, att tavlan förts dit såsom
ersättning för förstörda ryska konstverk.
Sin tids störste porträttmålare
Som porträttmålare gick Rafael under
florensti-den i Leonardos fotspår. I Rom utvecklade han en
harmonisk och storslagen porträttstil i anslutning till
sina dekorativa arbeten; bland hans mest
imponerande arbeten i arten är påvarna Julius II:s och Leo
X:s porträtt.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
