Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rasförföljelse och rasproblem — ett av nutidens stora problem - Rasismen och den biologiska vetenskapen - Rasismen som politiskt verksam ideologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2802 RASFÖRFÖLJELSE
ETT AV NUTIDENS STORA PROBLEM
RaSFÖRFÖUELSE och RASPROBLEM är
begrepp som först under 1800-talet vann större
utbredning. Själva den företeelse, som orden står för, är
av gammalt datum - det gäller i grund och botten
endast en ny variant av gamla gruppförföljelser och
gruppmotsättningar. Att en viss del av dessa
motsättningar sedan 1800-talet tolkas som motsättningar
mellan raser beror till en del på det inflytande, som den
under förra århundradet uppkomna biologiska
vetenskapen har utövat på de sociala och politiska
rörelsernas språkbruk. Dessa biologiskt färgade
beteckningar är ord av en ideologi, som sökt eller
fortfarande söker rättfärdiga förföljelse av
medmänniskor.
Rasismen och den biologiska vetenskapen
För att ingen sammanblandning skall ske, kommer
här den politiskt och socialt betingade
rasproblematiken att kallas rasismen till skillnad från den
sakligt arvsbiologiska vetenskapen. Gobineau i Frankrike
och engelsmannen Chamberlain, som skrev sina
böcker på tyska, kan i Europa räknas bland de
inflytelserikaste upphovsmännen till denna rasism, som
senare fick anhängare även i Amerika och Afrika för
att till slut under 1930-talet genom nazismen
upphöjas till ett slags statsdoktrin. Rasismens olika
anhängare har omtvistade uppfattningar om
rasbegreppet och laborerar ofta med högst bristfälliga
kunskaper. Ändå yttrar de sig i allmänhet mycket bestämt
om rasernas existens, nedärvda egenskaper, olika
begåvnings- och moralvärde, liksom om olika nationers
rasbiologiska sammansättning och rasblandningens
följder. Framför allt i dessa stycken framträder
den djupa skillnaden mellan rasismen och den
biologiska vetenskapen, som på alla de nämnda punkterna
är mycket mera försiktig och tveksam. Den
arvsbiologiska forskningen betvivlar existensen av »rena»
raser och är mycket tveksam ifråga om rasernas
uppdelning och om de biologiska följderna av
rasblandningar. Helt och hållet avvisar den varje omdöme
om de olika gruppernas eller nationernas värde.
(Se Rasbiologi.)
Jämfört med denna vetenskap framstår rasismens
ideologi efter en närmare granskning som en samling
av vanställda eller misstolkade vetenskapliga begrepp,
förhastade slutsatser, obevisbara antaganden eller rena
fantasier. Här bara några exempel. Rasismens
anhängare talar ofta om den indogermanska eller
semitiska rasen och förväxlar därvid språkgrupper och
artgrupper. De blandar ihop socialhistoriskt
uppkomna och temporärt framträdande egenskaper med
nedärvda anlag, när de yttrar sig om indianernas
med
födda egenart att vara jägare eller om negrernas
medfött lägre intelligens. Därvid är de mestadels
okunniga om att det bland indianerna finns såväl jägare
som jordbrukare och samlare, beroende på
kulturhistoriska eller geografiska omständigheter, och att
negrernas genomsnittliga intelligens enligt nyare
undersökningar visat sig mycket mera bero på negrernas
ekonomiska ställning, uppfostran och yrke än på
medfödda arvsanlag. När Hitler betecknade judarna som
ett köpmansfolk utan förmåga att bygga upp ett eget
statsväsen, förteg han visligen det kända faktum, att
judarna under äldre tider hade en mäktig och
blomstrande stat. Alla dessa och liknande omdömen
kommer säkerligen efter en viss tid att verka lika löjliga
och förhastade som den gamle romaren Tacitus’
påstående, att britterna skulle vara ett medfött obegåvat
folk.
Den även på andra områden framträdande
okunnigheten eller virrigheten hos rasismens anhängare
har dock sällan hindrat dem från att med
storvulenhet framställa hela historien som en kamp om
rasernas herravälde, kulturernas uppkomst och
nedgång som en följd av rasblandningar eller förklara
ekonomiska och sociala förändringar med olika
rasers inflytande. Men denna storvulenhet till trots har
inte denna ideologi något som helst vetenskapligt
värde.
Rasismen som politiskt verksam ideologi
Trots inbördes meningsskiljaktigheter har
rasismens anhängare på vissa punkter alltid varit eniga.
De lovordar en viss människogrupp, som de kallar
den ariska, nordiska eller indogermanska rasen,
såsom den mest begåvade, vackraste, intelligentaste och
till mänsklighetens ledning utvalda gruppen och
nedvärderar judarna, negrerna och olika färgade folk
såsom mindrevärdiga grupper. Dessa påståenden om
olika nationers eller gruppers värde eller
rättigheter har haft långt gående och ödesdigra politiska
följder. Rasismens ideologi används av många
statsledningar, politiska rörelser eller sociala grupper
för att rättfärdiga de europeiska stormakternas
herravälde över färgade folk, den vite mannens
privilegier gentemot negrerna eller judarnas isolering,
förföljelse eller till och med förintande. Slutligen
framfördes rasismens ideologi som en täckmantel för
nazismens maktanspråk och som försvar för
mördandet av miljoner judar, polacker och ryssar. Vid
närmare påseende framstår rasismen sålunda som en
ovetenskaplig ehuru ytterst inflytelserik myt med
till-lämpningskonsekvenser som lett till de mörkaste
skedena i Västerlandets historia.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
