Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rasförföljelse och rasproblem — ett av nutidens stora problem - Antisemitism och negerförföljelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RASFÖRFÖLJELSE 2803
Vänstra bilden visar en grupp människor — färgade och/,vita — som demonstrerar mot den s. k. »apartheid» i Sydafrika. »Vi
kräver likaberättigande!» och »Rashat är ett nazi-vapen!» står det på plakaten. Ännu har dock varken demonstrationer eller
protester hjälpt, den sydafrikanska regeringens diskriminerande bestämmelser har blivit allt fler och allt strängare. T. h. en
bild från Berlin mot slutet av 30-talet, då de hänsynslösa judeförföljelserna tog verklig fart i Tyskland och då syner som
denna — det krossade skyltfönstret till en affär med judisk ägare — blev allt vanligare.
Antisemitism och negerförföljelser
Bland den nyare tidens gruppförföljelser, som
använder rasismens argument, spelar framför allt
antisemitismen och negerförföljelserna en politiskt stor
roll. Judarnas diskriminering under medeltiden hade
en mycket skiftande ekonomisk och social bakgrund,
men rättfärdiggjordes huvudsakligen med religiösa
motiv. Först efter judarnas emancipation (se
Judar) under 1800-talet, då de gamla religiösa
motsättningarna började förlora något av sin gamla
betydelse, har den moderna antisemitismen i
rasmytologiens tecken fått en större anslutning. Under
1800-talets slut utvecklade sig i Frankrike, Tyskland och
Österrike flera politiska rörelser med sådan
antisemitisk anstrykning, fastän rörelsernas ideologi till
en början alltjämt omfattade även många religiösa
argument. Men med den allmänna rasmytologins
bredare genombrott kring sekelskiftet trädde de
rasbiologiska argumenten alltmera i förgrunden och
kulminerade slutligen inom nazismen, som framställde
judarna som en rasgrupp med nedärvda dåliga
egenskaper. Den moderna antisemitismen har krävt
återinförandet av judarnas lagliga diskriminering, som
stämplade judarna till medborgare av andra klass.
Efter nazismens maktövertagande förverkligades
detta krav genom de s. k. Nürnberglagarna. Under andra
världskriget löpte den moderna antisemitismen linan
ut och avslöjade sitt verkliga och brottsliga ansikte,
när nazisterna på Hitlers befallning mördade 6
miljoner judar.
Bredvid antisemitismen spelade och spelar, som
ovan sagts, negrernas diskriminering eller förföljelse
mot dem framför allt i Amerika och under de senare
åren även i Sydafrika en väldig roll. Under
1600-talet började vita slavjägare sälja negrer från Afrika
som slavar till Nordamerika, där de sattes att
arbeta på tobaks-, socker- och senare på
bomulls-plantagerna. Efter Förenta staternas
självständighets-förklaring 1776 utgjorde negerslaveriet en
betydelsefull inrikespolitisk tvistefråga. Många politiska
ledare, t. ex. Jefferson och Paine, och många
religiösa rörelser, t. ex. kväkarna, krävde upphörande av
negerslaveriet. Men särskilt sydstaternas
storgods-och slavägare motsatte sig detta krav, och frigörelsen
kom först efter ett blodigt inbördeskrig 1864. Därmed
hade negrerna enligt lagarna blivit fria människor,
men i praktiken har diskrimineringen av negrerna
fortsatt i mångskiftande former även in i våra dar.
Under 1800-talet började även de amerikanska
negerfienderna att använda rasismens argument och
framställa negrerna som en lägre ras, för att
rättfärdiga motståndet mot kravet på jämställdhet åt
negrerna. Under Roosevelts och Trumans regimer
har negrernas läge avsevärt förbättrats, men än så
länge har deras problem inte lösts definitivt.
Även i Sydafrika, där befolkningens majoritet, som
utgörs av indier och negrer, inte har samma
rättigheter som den vita minoriteten, har det s. k.
rasproblemet fått ökad aktualitet på senare åren. En
nationalistisk rörelse, som framför allt bland boerna
fått en större anslutning och som under Malans
ledning tagit regeringsmakten, använder delvis s. k.
rasbiologiska argument för att motivera sin
rasdiskriminerande politik.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
