Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationen — en ny tid och en ny kyrka - Martin Luthers verk - Reformationen i Norden - Ulrik Zwinglis reformation - Genève — ett nytt kraftcentrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 10 REFORMATIONEN ___________________________________________________________________
Den satiriska bildkonsten togs ofta i bruk såväl av
reformationens män som av dess motståndare. Det samtida flygbladet
ovan kritiserar striden mellan Luther, påven och Calvin.
pades och befästes alltmera de reformatoriska
tankegångarna. Luthers centralidé om rättfärdiggörelsen
genom tron allena skapade en ny kristen
fromhets-typ, vitt skild från katolicismens gärningslära, och
på riksdagen i Augsburg 1530 fick man i
augsburg-ska bekännelsen en sammanhållande
bekännelseskrift. I den framhölls med skärpa, att den lutherska
förkunnelsen inte var någon ny lära eller ett avfall
från kristendomen utan en »reformation», dvs. ett
återställande av kristendomens ursprungliga gestalt.
De evangeliska stod på den äkta, allmänneliga
(katolska) kyrkans ståndpunkt och förkastade endast de
villoläror och missbruk som under tidernas lopp
insmugit sig i kyrkan. Men då detta energiskt bestreds
av de påviska, måste man länge, stundom med vapen
i hand, kämpa för sin uppfattning. Genom
religions-freden i Augsburg 1555 fick för första gången
augs-burgska bekännelsens anhängare (men inga andra
evangeliska och inga sekter) rättsligt erkännande i
Tyskland.
Reformationen i Norden
Från Tyskland spred sig den lutherska
reformationen huvudsakligen till Skandinavien och
Östersjö
provinserna. På riksdagen i Köpenhamn 1536 bröt
Kristian III helt med det gamla kyrkoskicket, och
Luthers vän Bugenhagen ordnade de kyrkliga
förhållandena i utpräglat luthersk riktning. I Norge, som
var förenat med Danmark, beredde till en början en
otillgänglig natur och allmogens konservatism de
nya lärorna stora svårigheter. Även i Sverige gick det
långsamt med reformationens genomförande. På
grundval av besluten i Västerås 1527 uppstod en
svensk folkkyrka utan förbindelse med Rom, på andra
Västeråsriksdagen 1544 förbjöds katolska kyrkobruk,
men först 1593 på Uppsala möte blev det genom
augs-burgska bekännelsens antagande officiellt fastslaget,
att svenska kyrkan var luthersk. Se vidare Olaus
Petri.
Ulrik Zwinglis reformation
Ungefär samtidigt med den lutherska
reformationen uppstod i det tyska Schweiz reformatoriska
strävanden, som åstadkom en betydande omgestaltning
av de kyrkliga förhållandena. Dessa rörelser hade en
medelpunkt i Zürich, och deras främste ledare var
den av Erasmus påverkade humanisten Ulrik
Zwingli. Under en svår sjukdom och genom läsning
av Luthers skrifter fördjupades hans reformtankar,
men den tysk-schweiziska reformationen erhöll dock
en från den lutherska starkt avvikande prägel. Ehuru
de båda reformatorerna i sin opposition mot
påvekyrkan hade mycket gemensamt, var alltid Luthers
djupa erfarenhet av synd och nåd främmande för den
kritiska förståndsmänniskan Zwingli. Skarpast bröt
sig deras åsikter i nattvardsläran, och försöken att
få försoning till stånd misslyckades
(religionssamta-let i Marburg 1529). Till glädje för katolikerna
splittrades reformationen.
Genève — ett nytt kraftcentrum
Någon tid efter Zwinglis död uppstod
reformatoriska rörelser i Genève i franska Schweiz. Staden
hade tillkämpat sig politisk frihet och brutit med
katolska kyrkan, men nya stadgade former för det
religiösa livet hade man inte lyckats åstadkomma.
Många genèvebor ansåg, att religionen bestod i att
hata präster och äta kött på fastedagar. Genom den
franske flyktingen Jean Calvin (se d. o.), som
tillfälligtvis uppehöll sig i staden, bragtes det kyrkliga
livet in i ordnade förhållanden. Inom kort var Genève
en mönsterstat ifråga om gudsfruktan och sedlighet,
och Calvin erkändes som den obestridde ledaren. En
ny fas av reformationen framträdde, i mycket olik
den lutherska och av största betydelse. I Calvin fick
romersk-katolska kyrkan sin främste motståndare,
och Genève blev genom sitt läge i stor utsträckning
den evangeliska kristenhetens Rom.
Calvin fostrade sina anhängare till aktivitet på ett
helt annat sätt än Luther. Allt till Guds ära var hans
valspråk. Medan den lutherska fromheten i mycket
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
